föll från sir Johns läppar, var för hans betjent
lika gällande som ett orakel. Hade sir John
befallt honom att fara till Nizza och föra till-
baka med sig den första person han mötte i
staden, i stöllet för den förnämste läkaren, så
skulle John begifvit sig af med samma beslut
att bokstafligen lyda, och trott, att sir John
hade fullkomligen rätt; :
Under det att John, sträckande sig efter be-
hag inne uti sin herres vagn, spelar baronet
och föraktfulltskådar ned på fotgängarne, hvilka
taga honom för en hög herre och lyfta på
hattarne i det de gå ur vägen — under det
att sir John räknar timmarne, och iinbillnin-
gen njuter af hämden, denna frukt, så ljuf i
försmak, så bitter vid närmare beröring, af-
vaktar doktor Antonio med dold oro verk-
ningen af förmiddagens åderlåtning, Han har
redan under loppet af några få timmar infun-
nit sig fyra gånger, och Hutchins-fortfar att
gifva samma svar, hvilket han mottager med
samma blick af innerlig tillfredaställelse: Miss
Davenne är lugn och tyckes sofva.s Som in-
gen får inkomma i bennes rum, af fruktan att
en hvila, så efterlängtad och så behöflig för
den stackars flickan, kunde blifva störd, gir
Hutchins, hvilken genom den på glänt står
ende dörren emellan rummen ger akt på
henne, då och då på tå till sir John och af-
gifver till honom samma bulletin. Inom
huset råder, tack vare Rosas och hennes år
ters uppmärksamma aktsaråbet, en så djup
stillhet, att man kunde tro det fdr ;
Söndagskunderna från Bordighera bortvisas
utan skonsamhet, Fram mot aftonen ropar
Lucy på sin kammarjungfru, och frågar om
doktorn är kompien. an har den sistför-
flutna timman setat allena på balkongen, och
går genast in till benne, Luey känner sig
må bättre, tor till och med att hon sofvit.
Antonio lägger sina fingrar på hennes puls,