— LLA LA
vredgade skrifvelse, då hans betjent framförde
den hugnande underrättelsen, att hästarne ge-
nast skulle komma. Spänn för dem oför-
dröjligen, sade baroneten, och res till Nizza;
det fortaste du kan, med detta bref till bri-
tiske konsuln derstädes, och öfverlemna det
i hans egna händer. Jag har bedt honom
lemna dig namn och adress på den förnäm-
ste läkaren — engelske läkaren, menar jag,
som finnes istaden. Sök reda på honom, och
för honom med dig hit, det må kosta hvad
som helst, och med minsta möjliga dröjsmål.
Inga uppehåll på vägen ;-du måste vara till-
baka i morgon. anÄR
John bugade sig, och inom tio minuter ha-
de sir John den trösten att höra vagnen rulla
bort.
Ett ord måste sägas om budbäraren. John
Ducket var i rät nedstigande led afkomling
af en generation, hvars alla medlemmar, lik-
som han födda och uppfostrade på egendo-
men Davenne, efterträdt hvarandra såsom
kammartjenare hos Dayenneska familjens öfver-
verhufvud, med en regelbundenhet, som slut-
ligen gjort denna befattning ärftlig inom fa-
miljen. John, som föddes då hans herre a
nu var barn, uppkallades af sir Aubrey efter
dennes arfvinge, såsom ett erkännande af Duc-
ketarnes trogna tjenster. Då tiden begagnade
sin lia, efterträdde John sin far och farfar,
och var nu sir Jobns förtrogne kammar-
tjenare, — en person, för hvilken barone-
ten håde särdeles stort förtroende, och som
ofta var hanr souffre-douleur. John hade allt-
ifrån sin barndom blifvit invand till passiv
lydnad, och fortfor att vandra på denna väg,
— en lydnad långt ifrån tryckande, ty om
det fannz en person i verlden, hvilken hade
bögre: tanke om PDavenneska familjen än sir
John sjelf, så var denna person John Ducket.
Han afgudade blotta namnet; hvarje ord, som