STOCKHOLM, den 30 Sept. Å Svenska Tidningen tyckes för närvarande icke hafva något angelögnare än att öfvertyga allmänheten derom att nämde tidning och Aftonbladet hafva bildat något slags koalition eller fusion och för detta ändamål gör hon sig den mödan att i långa artiklar, mer eller. mindre direkt komplimentera Aftonbladet för dess förmenta närmande till hennes så kallade försonlighetspolitik. Vi äro ledsna att icke kunna vara tillräckligt tacksamma för denna oss visade välvilja. Om något närmande egt rum (hvilket vi ej varit nog lyckliga att upptäcka), eller kommer att ega rum, så är det Svenska Tidningen som närmar sig till Aftonbladet, och alldeles icke tvärtom. Svenska Tidningen har från början af sin tillvaro, så vidt vi kunnat inse, icke i allmänhet stridt för några reformer; hennes uppgift har varit att mot pressens anfall försvara vissa personer och att, såvidt sig göra låtit, söka hålla regeringen gen fri, förnämligast genom att hätskt anfalla den liberala oppositionen och de personer, högvälborna eller högvördiga, borgerliga eller bönder, som ansetts tillhöra denna cpposition. Allt intill den aldra sista tiden har det synbarligen varit hennes afsigt och förhoppning att kunna arbeta makten i hänsderna på det s. k. junkerpartiet. Således hafva friherre Pala.stjerna, grefvarne Henning Hamilton och Gustaf Lagerbjelke m. fl. af des. ik. konservativt reformerande statsmännen, till hvilka hon en tid räknade äfven hr Gripenstedt, varit ständiga föremål för hennes loford. Också har man ju erfarit, ati cirkulärer för att tillvägabringa tidningens spridning och betrygga dess tillvaro utgått just från detta fr Nu lärer det likväl icke kunna bestridas, att Aftonbladets syfte varit och är just motsatsen, nemligen att arbeta för samhällsförbättringar i alla riktningar, och såsom :följd deraf att bekämpa inflytandet af nämde parti, hvars påkomna liberaliam icke kunnat ängifva framskridandets vänner något förtroende, hvarföre äfven vår oppoaition hufvud, kligen varit riktad mot detta vida mer än mes de ultrakonservativa, hvilka vi ansett redan h. Sfva utspelt sin Trol och numera icke vara någ få farliga motståndare. Skulle nu Svenska 1. ingen, när hon finner sina planer hafva misslyckats och att junkrarne, lika litet som de ultra konservativa, kunna komma i fråga att bilda en styrelse, vara färdig att öfvergifva dem, så är det hennes egen ställning, som blifvit förändrad, och icke Aftoabladets. På detta sätt kan det också vara möjligt, att nåot närmande blir resultatet, hvaraf likväl Aftonbladet icke har någon förtjenst. Deremot lärer väl detta närmande i Svenska Tidningens ställning helt enkelt bero på den ställning regeringen intager; ty om. denna vänder åt venster och antager en liberal karakter, så följer nog Svenska Tidningen med. Om vi än icke vilja om henne fälla samma hårda ord, som hon fält om en del af oppositionen i borgareoch bondeståndeny eller att den bör räknas till servum pecus eller. en trälande fänad,, så kan man dock svårligen undgå att finna en sår dan Svenska Tidningens jemkning, alltid åt samma håll som regeringen, bevisa en smula servilism och åtminstone icke befästa öfvertygelsen om den sjelfständighet, hvaraf Svenska Tidningen så ofta berömmer sig sjelf, men hvarpå man endast då erfarit exempel; när hon tyckes hafva förestält sig, att regeringens innersta tanke varit densamma som tidningens, fastän de yttre omständigheterna någon gång visat en annan fysionomi. Vid en så beskaffad skenbar opposition, t. ex. 1 krigsfrågan, hände det likväl, att hon någon gång gick allt för långt, såsom i den famösa artikeln, deri svenska armen förklarades vara alldeles redlös för kriget, eller den icke mindre famösa, der svenskarne sades i sammandrabbning med Tyssarne icke hafva annat än ett kok stryk att vinna. Också måste tidningen blåsa till reträtt och, göra ett slags. pater peccavi, sedan hon hikväl tillskyndat vederbörande åtskilliga obehag och inför opinionen här i landet, ja möjligen inom de diplomatiska kretsarne, på ett ganska betänkligt sätt komprometterat Hans Maj:ts politik. Allt sedan har man äfven. trott sig förmärka ett betydligt sämre lynne hos Svenska Tidningen och ett slags risströstan om seger för eget parti och egna sympatier, Också har man sett tidningens ställning slutligen blifva så invecklad, att dess egentlige chef, hr öfverste Hazelius, funnit för godt att skjuta en annan, i det allmänna hittills alldeles obekant person framför sig såsom en tjenlig skärm, bakom hvilken den gamle chefen ändock kunde hålla de ledande trådarne och sköta maskineriet. Svenska Tidningen torde ursäkta denna vår uppriktighet. Men då tidningen så mycket sysselsatt sig med Aftonbladets både föregående och nuvarande ställning, har hon sjelf framkallat en kort teckning å vår sida af hennes egen. Den penna; som på sista tiden uppenbarat sig i Svenska Tidningens beräkningar öfver borgarståndets sammansättning vid den stundande riksdagen, tillhör samma andas barn. Detta framlyser i synnerhet af den bitterhet, hvarmed den gamla oppositionen fortfarande bedömes, och den skuggrädsla man hyser för hvarje uppenbarelse deraf. Vi upprepa, hvad vi tillförene i detta ämne yttrat, eller att denna opposition visat sig vara för landet nyttig och fruktbringande, och att i det hela det just varit hon, som i tid räddat vårt konstitutionella