Ra and ND NA YGDTIEN örorikt tillkämpat sig. Vi föreställa oss, att vid den blifvande riksUdHagen kronan anser för sig angeläget att upplysa, hvad som ännu kan finnas dunkelt i de med detta ärende sammanhang egande förhållanden och att öppet gifva folkets representanter förtroende af de omständigheter, som så länge fördröjt det af.örande steget, underhandlingarne derom och det afslutade fördragets sannskyldiga betydelse, äfven för Sverges framtida politik. f3Hvad man i detta hänseende redan tyckt sig hafva förmärkt, är emellertid, att regeringens inre ställning småningom synes hafva blifvit ruckad åt vestern, eller, om man så vill kalla det, venstern. Således tyckes man eter denna tidpunkt hafva funnit sig likasom något mera angelägen att aflägsna de rådgifvare, som stodo alltför långt på den bögra sidan. Främst bland dessa var finansministern grefve C. O. Palmstjerna. Efter honom erbjöds, enligt hvad man tror sig med visshet veta, inträde i konseljen åt en af de mest inflytelserika representanterna uti sista riksdagens borgarestånd; men då denna undanbad sig förtroendet, förflyttades hr Gripenstedt från den konsultativa statsrådsplatgen till finansportföljen. Detta antydde redan ett slags frontförändring, då man nemligen af det statsrådsprotokoll, som åtföljde den kongl. propositionen under sista riksdagen rörande tull-lagstiftningen, erfarit att hr Gripenstedt, i motsats till friherre Palmstjerna, bekände sig till ganska liberala åsigter i denna vigtiga gren af statshushållningen och förvaltningen. Derefter hörde man redan för flera månader sedan allmänt förtäljas, att inrikesministern hr Fåhreus skulle afgå. Ryktet ville veta, att negociationer om succession efter honom öppnades med landtmarskalken vid ett par följande riksdagar, landshöfdingen grefve Henning Hamilton, som, i sin egenskap af det på riddarhuset senast allrådande junkerpartiets egentlige chef, inom detta hus egde en öfvervägande betydenhet, men att hr grefven undanbedt sig förtroendet. Vi hafva haft skäl att betvifla detta anbud, men kunna ej bestrida möjligheten, att det verkligen egt rum. Sedermera lärer man, enligt Svenska Tidningens uppgift, vändt sig till landshöfdingen i Malmö, hr Samuel von Troil, som äfven ansågs tillhöra samma parti. Men icke heller han lärer funnits benägen. På detta sätt hade emellertid kronan på visst sätt gjort hvad på henne ankom föratt uppsöka de personer hon trodde, så till sägandes, representera majoriteten vid förra riksdagen inom de riksstånd, utur hvilka konungens rådgifvare under närvarande förhållanden anses kunna inkallas. Vi lemna derhän, huru resultatet kunnat blifva, derest t.ex. grefve Hamilton emottagit anbudet, i fall det verkligen blifvit gjord:; och om man icke då skulle hafva erhållit en ministerförändring i fullkomligt konservativ och hofaristokratisk anda. Hvad man erfarit är emellertid, att sedermera anbud icke blifvit gjordt till någon af nämde majoritet, enär friherre Lagerheim icke deltagit i förra riksdagens verksamhet och hans kallande till utrikes minister efter excellensen Stjerneld således måste erkännas hafva skett oberoende häraf. Derefter var kronan också mindre inskränkt i sitt val, emedan hon nu kunde göra detta utan afssende på annat än de egenskaper af sjelfständighoet, karakter, insigter och duglighet, som elltid företrädesvis borde tagas ianspråk inom konungens rådkammare. Sålunda bief häradshöfdingen Ludvig Almqvist inkallad till konsultatift statsråd efter hr Gripenstedt, och om ran får tro det allmänna ryktet, torde väl de rådgifvareplatser, som ännu endast vänta på efterträdare för att likaledes blifva lediga, och bland hvilka justitieministern grefve G. A Sparres står frärast, komma att återbesättas i betraktande ensamt af nyssnämde egenskaper. Vi föreställa oss, att sädant lärer åstadkomma mycken förargelse på vissa håll och företrädesvis hos det mycket anspråksfulla sig så kallande konservatift reformerande, gemenligeu kalladt junkerpartiet, äfvensom hos den tidning, som synea egentligen af detta parti hafva blifvit uppsatt och fortfarande lefva och uppbäras af dess ynnest. Deremot bör man vara förvissad, att det allmänna tänkesättet blir belåtet i ssmma mån som en sådan princip lyckas göra sig gällande vid konseljens komplettering och de på grund deraf valde rådgifvarne motsvara de anspråk och förhoppningar, som vid dem billigtvis fästas. galy om än hvad vi här förutsatt skulle inträffa, eler att sedan de rådgifvare, hvilka angetts vara företrädesvis organer för det stationära eller för allenastyrandet, blifvit afligsnede, dessa komma att lemna rum för liberala, karaktersfasta och konstitutionelt sinnade män, så erfordras likväl, innan belåtenhetens frukter kunna visa sig, att landet genom ministårens handlingar må bli öfvertygadt derom, att de nya medlemmarne at rådet besitta både vilja och förmåga att gå framåt i en positif riktning, och att de framförallt visa, att de rätt uppfattat sin ställning såsom konstitutionelle rådgifvare hos en konung, hvars rätt att allena besluta måste vara underordnad, icke blott skritven Jag och grundlag, utan ock de stora grundsatser af rättvisa och siatsklokhet, som främja folkets fortskridande i sedlighet, frihet, upplysning och välmåga, derigenom stadga ett älskadt fosterlands lugn och lycka, sarat sålunda grundlägga ett iasiare förtroende mellan regering och folk. Det är derom regeringens blifvande propositioner till och under den snart instundande riksdagen skola komma att bära vittnesbörd. ru börjat behon m med cu Oppos me och en sådan, som är konstitutionelt berättigad. Svaret lyder i korthet, att hon med den förra förstår en sådan, som icke tager skäl, som fordrar hvad han rat jaka ban mar eAm rö: mot svära