flicka, sade sir John, mekande hennes kind.
Först och främst vet du icke sjelf, huru myc-
ket en natts god sömn kan stärka dig; ochi
värsta fall,, tillade baroneten, mer ädelmo-
dig blifven efter sin middag, frågar jag föga
efter några dagars otrefnad, endast du blir
frisk igen.n Lucy fattade hans hand och
kysste den med tacksamhet.
Vet pappa; sade den sjuka flickan efter:
en paus, att jag letat ut, hvad för en lands-.
man han är
Hvilken . . postiljonen ? frågade sir John,
uppvaknande från sina föga angenäma be-
traktelser,
Pappa, pappa, så du talar!... doktorn.
Han ;är: sicilianare
Ja så; jag har hört sägas, att Sicilien är
ett ganska vackert land), svarade baroneten
något kallt.
Det är helt säkert någonting hemlighets-
fullt med honom. Jag tror inte — tror d
appa — att han blef född till att bliläkare
bet skulle icke förundra. mig, om det-upp-
täcktes, att han vore en af-de ädlingar, söm
blifvit landsförvista. Jag kommer ihåg, att jag.
i Rom börde talas om politiska flyktingar.
Han är riktigt lik ett af dessa hufvuden af
Vandyck, som vi sågo i Genua. Tyckerinte
pappa att. han är bra vacker ?,
Jo, han är en ganska vaeker karl och
skulle bli en präktig chasseur med sitt långa.
skägg, sade sir John torrt.
Fy, pappa... hur kan-du säga så omen
person, som så synbarligen är en gentleman,
och som varit så särdeles god emoti.oss nl.
Min bästa Lucy, din tacksamhet-äri:icke
särdeles logisk. Att denna person varit tjenst-
aktig mot.:oas,j är icke någon anledning, att
jag med ens: skulle anse; honom för sen:för-
klädd prins. Jag har likväl ingenting:emot
att du svärmar för denne svartskäggige Aescu-