införda territoriallsgar upphäfdes. Såsom ett
prof på arten af dessa lagar, med väpnad
hand och genom det afskyvärdaste våld i
Kansas införda af männen från Missouri, må
anföras detstadgande, som med två års tvångs-
arbete i kedjor belägger hvarje yttrande i tal
eller skrift emot rättigheten att hålla slafvar,
och med dödsstraff åter slafvars förhjelpande
på flykten (!). Anslaget är nu icke dests min-
dre beviljadt utan det rämda vilkoret. Presi-
denten Pierce har sålunda fått fria händer
att fortfarande handla i Kansas efter sin för-
derfliga politiks ingifvelser, och de blodiga
iabördes striderna derstädes torde således icke
ennu vara slutade.
Man har skäl att beklaia denna ugång;
men ehuru nära den inom kongressen :u
pågåe .de striden sammanhänger med agita-
tionen för det förestående presidentvalet, bör
man icke häraf sluta till sannolikheten af n:i-
gon seger för slafstatspartiet äfven vid detta
val. Flertalet äfven af representanterna är
afgjordt för öfverste Fremonts val, och hu-
sets nu fattade beslut i anslagsfrågan bevisar
icke någon förändring i detta förhållande,
ehuru en del af Fremonts anhängare tyckes
hafva låtit skrämma sig till eftergifvenhet för
tillfället. Bland omständigheter, som härvid
inverkat, nämna amerikanska tidningar, att
alla arbetare i regeringens verkstäder blifvit
på en gång afskedade under förevändning af
bristande medel till deras aflöning, i följd
hvaraf oroligheter befarats. Någon fred emei-
lan slafstatspartiet och slafveriets motståndare
har härmed ingalunda blifvit sluten, och vi
vilja i mensklighetens namn hoppas, att ut-
sigterna för de senare att vid presidentvalet
genomdrifva sin kandidat icke heller härige-
nom blifvit förminskade.
Emellertid är ställningen inom de Förenta
Staterna med afseende på slaffrågan nu så-
dan, att Europa sällan haft skäl att hafva
uppmärksamheten så spänd på hvad der före-
går, som just nu; och en blick på några der-
med sammanhängande omständigheter torde
derföre äfven i anledning af de nyaste till-
dragelserna derstädes här vara på sin plats.
EEDet är nogsamt bekant, så väl att den
nuvarande - presidenten Pierce och senaten
å ena sidan omhulda slafegareintresset, som
att representanternas hus å andra sidan
sätter sig emot slafveriets ytterligare utsträck-
ning. Då nu Förenta Staternas båda kamrar
äro organiserade så, att den ena, representan-
ternas, väljes efter folkmängden, den andra,
senatens, deremot oberoende deraf med tvenne
ledamöter från hvarje stat, så blir häraf en
gifven följd, att slafegarne och deras anhang,
såsom till antal vida mindre, skola stanna i
minoriteten inom den förra kammaren, men i
den andra ha större utsigt till framgång, enär
förbållandet emellan slafegande och icke slaf-
egande stater ännu väger tämligen jemnt.
Tvisten om den kategori, i hvilken Kansas bör
ställas, har ock derföre blifvit en kamp på
lif och död emellan slafegarepartiet och dest
motståndare. Befolkningen i de fria staterna
är för närvarande öfver 16 millioner, i slaf-
staterna deremot endast omkring 10 millio-
ner, hvaraf 3,500,000 utgöres af negrer. Det
märkvärdigaste härvid är, att af de återstå-
ende 6,500,000 hvita ej mer än 330,000 (en-
ligt några uppgifter endast 100,000 röste-
gande) äro slafhållare. Det är sålunda dessa
350,000 medborgares intressen, passioner och
åsigter, som i en följd af år haft isina händer
hela den stora republikens politik och på samma
gång dess anseende, dess ära. Det är nemli-
gen bekant, att hittills nästan hvar enda presi-
dent varit bördig från södra staterna, att alla
utan undantag gynnat söderns politik och in-
tressen; att vid hvarje tillfälle, då partierna
sammandrabbat, norra staterna gifvit vika, äf-
vensom att vid alla fördrag och kompromis-
ser det varit söderns stater, som haft de stör-
sta fördelarne af utgången. Dessa eftergifter af
slafveriets moståndare hafva likväl icke löst,
utan endast tills vidare uppskjutit afgörandet
af den stora fråga, som, sålunda länge af Ame-
rikas statsmän med skygghet undanskjaten,
nu omsider synes hafva kommit på den punkt,
att den måste erhålla en lösning. Egentliga
tvisten gäller huruvida slafveriet skall få ut-
sträckas till hittills fria områden eller icks.
Det är vid det förestående nya presidentvalet
som denna strid skall utkämpas eller åtmin-
stone föras ett stort ateg närmare sitt afgö-
rande. Såsom våra läsare hafva sig bekant,
pågår agitationen i de Förenta Staterna för deita
val, som skall ega rum den 4 instundande
November, redan sedan flera månader med
yttersta häftighet, i det kämparne för frihet
och menniskorätt och odlingens fria framskri-
dande på den fria jorden söka bereda valet
en utgång till förmån för sin kandidat, öfver-
ste Fremont, Kaliforniens upptäckare, hvars
lefnadsteckning vi nyligen meddelade, under
det slafegarepartiet och dess gynnare upp-
bjuda alla sina krafter för att motverka den-
nes val och i stället genomdrifva sin kandidat
Buchanan, den samme som för icke länge se-
dan var Förenta Staternas sändebud i London.
Om de öfrige kandidaterna, deribland Pierces
företrädare Fillmore, synes numera föga vara
fråga, lika litet som om Pierce sjelf, hvilken
genom sitt oförsynta omhuldande af slafegare-
intresset längesedan förverkat det förtroende,
som för fyra år sedan kallade honom i spet-
sen för republiken. Denna täflan emellan
Fremonts och Buchanans partier, hvilka be-
teckna sig sjelfva med benämningarne repu-
blikaner och demokrater (likasom icke hvarje
medborgare i Förenta Staterna borde vara både
republizan och demokrat), innebär i sjelfva
verket tillika frågan om öfvervigten emellan
norden och södern.
Men skulle mycket misstaga sig, 0
man