finlekar kommo fram från de kringståendes
fickor. Nog, nog., sade han småleende,
vid anblicken af det oväntade tilloppet af näs-
dukar. Dessa kunna räcka till en provisionel
förbindning, som skall lindra den plåga den
unga fröken känner. Han band OMsorgs-
fullt omkring den stackars foten, och sade
:derefter: Tillåt mig nu, min fröken, anbe-
falla er nödvändigheten af att hålla er så
stilla som möjligt. Jag måste lemna er för
en liten stund, för att anskaffa hvad som er-
fordras till att förbinda er fot riktigt, hvilket
måste ske, innan ni kan flyttas från er nuva-
rande ebeqväma plats. ofvar ni att icke
röra er ur stället, under det jag är borta ?
Jan, svarade miss Davenne, med ett svagt
bemödande att med ett småleende uttrycka
sin tacksamhet. : .
Doktorn reste sig hastigt från sin knäbö-
jande ställning, för att skynda bort, men
vände sig plötsligen till sir John, hvilken,
med ett uttryck af djupt deltagande, när
stan komiskt att åse, i sin svartblå an-
sigte, stod nära honom, och sade: Om ni
ville hålla en paraply öfver frökens hufvud;
solen faller rakt på henne. Fortsättande sin
väg, hoppade han derefter upp i giggen och
satte den magra hästen i galopp.
ANDRA KAPITLET,
Osterian.
Den der herrn är således en doktor, pappa,
sade Lucy, ty detta var det enkla kristnings-
namn den högdragne baronetens dotter hade
erhållit.
Åtminstone ger han sig ut för att vara
det, min flicka, svarade sir John.
Huru särdeles lyckligt för mig! anmärkte
den unga damen.
Ja, 1 sanning, svarade sir John, ehuru
han ser kuriös ut-för att vara läkare.