rätten i Altoma afvisad, är visserligen ett faktum, men dermed känner man intet af sjelfva interiören, och i sjelfva verket har der dock säkerligen under sakens gång passerat diverse, öfver hvilket äfven tillsvidare kommer att hvila en viss myster. Till en början hette det, som ni vet, att votering verkligen inom rätten egt rum, och. att presidentens votum afgjort saken till ministerns fördel; sedan erhöll man den frapperande underrättelsen st ministern skulle litvit hvarken friad eller fäld, utan saken afvisad på grund af att rätten ansett sig inkompetent, och detta är också; när allt kommer omkring, det oficiella resultatet. Emellertid låter der nu efteråt höra gig en ny version, den nemligen, att votering dock verkligen först egt rum, och, alldeles såsom först sades, genom presidentens röst blifvit afgjord till den anklagades. friande, men att en af minoritetens ledamöter, hr Prehn, då varit fiffig nog ätt i grefvens tid uppkasta inkompetensfrågan, till hvilken åsigt äfven ett par af den friande sidans medlem: mar omsider slutit sig, så att man, mörk! sedan ministern blifvit först ordentligt frikänd, nu i stället lemnade frågan om skyldig eller icke-skyldig helt och hållet öppen och endast kort och godt visade hela saken ifrån sig. Det är icke otroligt att just denna sista version är den enda fullt riktiga; detta är så mycket sannolikare, som man eljest har svår! satt förklara sig hvarföre hela den föregående iproceduren skulle egt rum, med hörande a! parternas advokater o. s. v., och detta allt med en alldeles extraordinär högtidlighet och rewssisk pomp. Man har, som. det nu synes. icke velat bortkasta möjligheten att få mini stera väld, men man har för den motsatta händelse.n (hvilken inträffade) haft inkompetensfrågan i bakhåll. Detta är icke illa u:funderadt, och det liknar vissa mshögloflig: herrar. -Att inkompetensutslaget mäste ställas på skrufvar, och ytterst gängliga skrufvar, är . sak för sig, men det tyska juridiska hårklyveriet studsar icke tillbaka för dylikt. Drt sätter snarare en ära just i dylika förtolkmingsexperimerter. Hade den fällande meninsgen haft majoritet inom rätten, är det inte? tvifvel om att man i den visserligen ofuliständiga och icke fullt uttryckliga lydelsen a? hithörande S i den holsteinska författningen af 1854 läst allting tillräckligt tydligt för at! tillerkänna sig rätten, en oafvislig, konstitutionel myndighet, att döma en anklagad minister äfven i detta slags mål; då iman vi (leider!,) icke hade majoritet för ett fällarnid votum, har man i atället i författningen af 1834 läst på helt annat sätt och fånnit, att rättens kompetens är, mirabile dictu, inskränkt till dess uttalande endast öfver be fogenheten af provisoriska lagar, och enär ministern alldeles icke utgifvit de här öfverklagade lagarne såsom provisoriska, utan rö -och slätt utfärdat dem af egen maktfullkomlighet, så och då, etc. etc. Jag har kallat denna tydning hårklyfver:, oeh Jag tror att derom skola alla vara eniga. som vilja vara fullt uppriktiga. Men visst är det, at så framt det verkligen skulle i 1854 års holstvinska författning legat en fälla och varit göma. ett försåt i ändamål att göra hela den ministerella ansvarigheten till ett blott och bart hjerm pöke, så har den höga ocu upplysta appellationsrätten i sanning gjort olstein en slät tjenst förmedelst att genom sin egen adwvokatyr trycka ett eklatant inse gel på en sådan förtattningens arrigre-penace och gifva den amma en framtida giltighet. Hr Scheel skall nog akta sig för alt genom några provisorisi Jagar atälla sig under rättens kompetens; för lagarne på egen hand kan ständerförsamh ogen sedan roa sig art harcelera honom bäst den gitter. Ridderskaps! har onekligen den tr wmfen, att ministern : alla fall icke blifvit f ikänd,, — det är efter orden riktigt och odispu.abelt — men vaan ba: köpt denna seger med dt, sox2 mig syner. tämmeligen betänkliga prejudikat atv ban hä danefter ej heller kan å andra sidan sak, Hae strängt taget, för hvilken som helst minis. riel åtgärd. Det är sant, att man kan drifva chikaneri:t ännu ett stycke längre — ty i hela denna at fär spelar dock chikaneriet uppenbart hufvudrolen — och man har ju Frankfurt, Förbun:det, det stora fäderneslandet. Utan tvifvel, :och det är väl dit man också nu, efter så många halfqvädna visor och hotelser mellan tänderna, ämnar appellera. Men, om man också måste beklaga en ställning i allmänhet, der sådant är en möjlighet och en chaac-, :att bäfva derför kan åtminstone icke falla mågon dansk man in. Tvärtom; detär i flera afseenden att snarare önska, att sakerna en gång måtte blifva på fullt allvar drifna derhän. Framför allt, för att tydligt och kla:t visx. hela verlden att denna kopulation, som kallas den danska helstaten, är i praktiken lika mycket ett oting, som i teorien en galenskap. Jag anser det icke alldeles olämpligt att hör fästa uppmärks:amheten vid något, som, om det icke blifver strängt riktigt bedömdt, lätteligen kanledatill tämmeliger skefva omdömen och i allmänhet vilseleda äfven den mera klartseende. Helstatsinstitutiopen existerar nu här i landet sedan en rund tid, den antogi med ovilja, helsades med missmod, men etterhand synes oppositionen mot densamma hafva lagt sig, den danska pressen berör numera nästan icke vidare denna: sak, månad förgår efter måna d, den scheelska ministerern sitter vid rodret ostörd, icke ens med ett lillfinger vidrörd, allting går sin gång och tyckes