rätten i Altoma afvisad, är visserligen ett fak-
tum, men dermed känner man intet af sjelfva
interiören, och i sjelfva verket har der dock
säkerligen under sakens gång passerat diver-
se, öfver hvilket äfven tillsvidare kommer att
hvila en viss myster. Till en början hette
det, som ni vet, att votering verkligen inom
rätten egt rum, och. att presidentens votum
afgjort saken till ministerns fördel; sedan er-
höll man den frapperande underrättelsen st
ministern skulle litvit hvarken friad eller
fäld, utan saken afvisad på grund af att rät-
ten ansett sig inkompetent, och detta är också;
när allt kommer omkring, det oficiella resul-
tatet. Emellertid låter der nu efteråt höra
gig en ny version, den nemligen, att votering
dock verkligen först egt rum, och, alldeles
såsom först sades, genom presidentens röst
blifvit afgjord till den anklagades. friande,
men att en af minoritetens ledamöter, hr
Prehn, då varit fiffig nog ätt i grefvens tid
uppkasta inkompetensfrågan, till hvilken åsigt
äfven ett par af den friande sidans medlem:
mar omsider slutit sig, så att man, mörk!
sedan ministern blifvit först ordentligt frikänd,
nu i stället lemnade frågan om skyldig eller
icke-skyldig helt och hållet öppen och endast
kort och godt visade hela saken ifrån sig.
Det är icke otroligt att just denna sista ver-
sion är den enda fullt riktiga; detta är så
mycket sannolikare, som man eljest har svår!
satt förklara sig hvarföre hela den föregående
iproceduren skulle egt rum, med hörande a!
parternas advokater o. s. v., och detta allt
med en alldeles extraordinär högtidlighet och
rewssisk pomp. Man har, som. det nu synes.
icke velat bortkasta möjligheten att få mini
stera väld, men man har för den motsatta
händelse.n (hvilken inträffade) haft inkompe-
tensfrågan i bakhåll. Detta är icke illa u:-
funderadt, och det liknar vissa mshögloflig:
herrar. --
Att inkompetensutslaget mäste ställas på
skrufvar, och ytterst gängliga skrufvar, är .
sak för sig, men det tyska juridiska hårkly-
veriet studsar icke tillbaka för dylikt. Drt
sätter snarare en ära just i dylika förtolk-
mingsexperimerter. Hade den fällande menins-
gen haft majoritet inom rätten, är det inte?
tvifvel om att man i den visserligen ofuli-
ständiga och icke fullt uttryckliga lydelsen a?
hithörande S i den holsteinska författningen
af 1854 läst allting tillräckligt tydligt för at!
tillerkänna sig rätten, en oafvislig, konstitu-
tionel myndighet, att döma en anklagad
minister äfven i detta slags mål; då iman vi
(leider!,) icke hade majoritet för ett fällarnid
votum, har man i atället i författningen af
1834 läst på helt annat sätt och fånnit, att
rättens kompetens är, mirabile dictu, in-
skränkt till dess uttalande endast öfver be
fogenheten af provisoriska lagar, och enär
ministern alldeles icke utgifvit de här öfver-
klagade lagarne såsom provisoriska, utan rö
-och slätt utfärdat dem af egen maktfullkom-
lighet, så och då, etc. etc.
Jag har kallat denna tydning hårklyfver:,
oeh Jag tror att derom skola alla vara eniga.
som vilja vara fullt uppriktiga. Men visst är
det, at så framt det verkligen skulle i 1854
års holstvinska författning legat en fälla och
varit göma. ett försåt i ändamål att göra hela
den ministerella ansvarigheten till ett blott
och bart hjerm pöke, så har den höga ocu
upplysta appellationsrätten i sanning gjort
olstein en slät tjenst förmedelst att genom
sin egen adwvokatyr trycka ett eklatant inse
gel på en sådan förtattningens arrigre-penace
och gifva den amma en framtida giltighet.
Hr Scheel skall nog akta sig för alt genom
några provisorisi Jagar atälla sig under
rättens kompetens; för lagarne på egen hand
kan ständerförsamh ogen sedan roa sig art
harcelera honom bäst den gitter. Ridderskaps!
har onekligen den tr wmfen, att ministern :
alla fall icke blifvit f ikänd,, — det är efter
orden riktigt och odispu.abelt — men vaan ba:
köpt denna seger med dt, sox2 mig syner.
tämmeligen betänkliga prejudikat atv ban hä
danefter ej heller kan å andra sidan sak, Hae
strängt taget, för hvilken som helst minis.
riel åtgärd.
Det är sant, att man kan drifva chikaneri:t
ännu ett stycke längre — ty i hela denna at
fär spelar dock chikaneriet uppenbart hufvud-
rolen — och man har ju Frankfurt, Förbun-
:det, det stora fäderneslandet. Utan tvifvel,
:och det är väl dit man också nu, efter så
många halfqvädna visor och hotelser mellan
tänderna, ämnar appellera. Men, om man
också måste beklaga en ställning i allmänhet,
der sådant är en möjlighet och en chaac-,
:att bäfva derför kan åtminstone icke falla
mågon dansk man in. Tvärtom; detär i flera
afseenden att snarare önska, att sakerna en
gång måtte blifva på fullt allvar drifna der-
hän. Framför allt, för att tydligt och kla:t
visx. hela verlden att denna kopulation, som
kallas den danska helstaten, är i praktiken
lika mycket ett oting, som i teorien en galen-
skap.
Jag anser det icke alldeles olämpligt att hör
fästa uppmärks:amheten vid något, som, om
det icke blifver strängt riktigt bedömdt, lät-
teligen kanledatill tämmeliger skefva omdömen
och i allmänhet vilseleda äfven den mera
klartseende. Helstatsinstitutiopen existerar nu
här i landet sedan en rund tid, den antogi
med ovilja, helsades med missmod, men et-
terhand synes oppositionen mot densamma
hafva lagt sig, den danska pressen berör nu-
mera nästan icke vidare denna: sak, månad
förgår efter måna d, den scheelska ministerern
sitter vid rodret ostörd, icke ens med ett lill-
finger vidrörd, allting går sin gång och tyckes