med stark hand om hans arm, och en allvar-
lig röst ropade:
Vansinnige, hvad ämnar ni göra?
Med en vredgad åtbörd vände Vietor sig
om, och Marie upplyftade de tårdränkta ögo-
nen för att se, hvem den främmande var, som
blandade sig i detta uppträde.
Framför dem stod en äldre herre med ett
öppet, välvilligt ansigte.
Förlåt, min frun, yttrade han till Marie,
att jag blandar mig i denna ledsawma till-
dragelse; men jag anser mig till någon del
berättigad dertill, efter som Jag har en lycklig
nyhet att förkunna. Jag har ett paket att af-
lemha till er son, men med uttrycklig tillsä-
gelse, att han icke förr än På sjelfva julafto-
nen skulle erhålla det.
Den främmande räckte Victor en liten låda,
hvarpå stod hans namn; derpå vände han si
till judinnan, sägande med en stolt och befal-
lande röst: .
Infinn er om en timma på mitt kontor, så
skall jag infria fru Andres skuldförbindelse.
Ni känner mig ju, jag är grosshandlare S—;
men gå nu Få ögonblicket härifrån, ty eljest
kunde jag få lust att kasta er och edra handt-
langare utför trapporna.,
Procenterskan och hennes medhjelpare smögo
sig ut, och grosshandlaren tillslöt dörren efter
dem. .
Under tiden hade Victor öppnat den lilla
trälådan och stirrade förvånad på innehållet
i densamma, liksom han trott att man drifvit
gäck med honom; och medgifvas måste, att
föremålet var egnadt att väcka dessa tankar;
ty innehållet af asken utgjordes utaf en liten,
mycket gammalmodig dockbyrå.
Marie, som såg sin sons stumma förvåning,
närmade sig honom, och då hennes blickar
föllo på föremålet för hans gäckade förvän-
tan, uppgaf hon ett rop af både:äglädje och