SYSTRARNA
AF
LAMOR. ()
Hon satte sig i en liten soffa och drog so-
nen ned på densamma, sägande med mild och
sorgsen röst:
Låt oss gå igenom denna senare tid och
alla de hjertesorger som drabbat oss. — Ser
du, Victor, då din far dog, det är nu tolf år
sedan, lemnade han som konstnär ingenting
efter sig, utom några värdefulla taflor. Jag
hade lefvat ett lyckligt lif med honom; — om
det var mindre lysande i ekonomiskt afseende,
så var det fullt af ömhet och frid. — Gud
löne honom för att han så troget älskade mig.
— När han var borta, befann jag mig försänkt
i fattigdom. Mina krafter skulle kanske ha
dukat under i kampen dermed, om icke Elon
Carling, Annas man, genom sitt ädelmod an-
lagit åt dig ett så rikligt underhåll, att jag
kunde gifva dig en god uppfostran och vi
båda framlefva ett bekymmerfritt lif. Ack,
min son, huru lyckliga hafva vi icke genom
hans godhet varit — ända till för tre år se-
dan, då en slägtinge till hans första hustru
började en process om hans ärfda förmögen-
het och derunder lyckades upptäcka, att Car-
ling icke bar sitt rätta namn, samt framdrog
en ungdomsförseelse, begången af honom för
att bestyrka sitt påstående, att Carling aldrig
egt nigot barn med sin första fru, uian att
han genom ett bedrägeri kommit i besittning
af sin rikedom. Processen blef skandalös, och
min stackars svåger, som förgäfves skref till
Amerika för att intygadt, att han verkligen.
haft en liten dotter, som dött tvenne veckor
( Se Aftombladet a:r 211—214.