SYSTRARNA AF LAMOR. () Hon satte sig i en liten soffa och drog sonen ned på densamma, sägande med mild och sorgsen röst: Låt oss gå igenom denna senare tid och alla de hjertesorger som drabbat oss. — Ser du, Victor, då din far dog, det är nu tolf år sedan, lemnade han som konstnär ingenting efter sig, utom några värdefulla taflor. Jag hade lefvat ett lyckligt lif med honom; — om det var mindre lysande i ekonomiskt afseende, så var det fullt af ömhet och frid. — Gud löne honom för att han så troget älskade mig. — När han var borta, befann jag mig försänkt i fattigdom. Mina krafter skulle kanske ha dukat under i kampen dermed, om icke Elon Carling, Annas man, genom sitt ädelmod anlagit åt dig ett så rikligt underhåll, att jag kunde gifva dig en god uppfostran och vi båda framlefva ett bekymmerfritt lif. Ack, min son, huru lyckliga hafva vi icke genom hans godhet varit — ända till för tre år sedan, då en slägtinge till hans första hustru började en process om hans ärfda förmögenhet och derunder lyckades upptäcka, att Carling icke bar sitt rätta namn, samt framdrog en ungdomsförseelse, begången af honom för att bestyrka sitt påstående, att Carling aldrig egt nigot barn med sin första fru, uian att han genom ett bedrägeri kommit i besittning af sin rikedom. Processen blef skandalös, och min stackars svåger, som förgäfves skref till Amerika för att intygadt, att han verkligen. haft en liten dotter, som dött tvenne veckor ( Se Aftombladet a:r 211—214.