STYURHULN, ten 19 Sort
Utrikes Korrespondens.
(Från Aftonbladets korrespondent.)
London den 6 September.
I ett hörn af Regents park står Harley
House, en ståtlig, något melankolisk bygnad,
afskild från gatan genom en trädgård och en
hög mur. Harley-House var i många år den
fördrifne hertig Carls af Braunschweig resi-
dens. Härifrån redigerade han Deutsche Zei-
tung, ett blad, som för en menniskoålder
gjort uppkomsten af ett tyskt blad i London
omöjlig. Härifrån flyktade han, hotad af en
obehaglig kriminalprocess 1851, till Paris i
eu luftbalong, af fruktan för sjösjuka. Här
lärer han ha gjort husliga anordningar, som
för de nuvarande innevånarne underlättat in-
rättandet af ett harem. Harley-House är nem-
ligen nu en bostad för drottningen af Oude
och hennes familj. Med någon svårighet har
enkedrottningen, en dam af nära 60 år, med
sin qvinliga hofstat blifvit fortskaffad från
Southampton hit, utan att oskäras af obehöriga
blickar, och Loadons nyfikne ha efter några
dagars förlopp trötnat att stirra genom port-
gallret uppåt de tillslutna fönstren. Den man-
liga delen af föl et håller sig mindre tillba-
kadrazen; i synnerhet visar den reslige che-
fen för eunuckerna publiken understundom
det nöjet att låta se sig i trädgården. Drott-
ning Victoria har, utan att taga någon notis
om dessa gäster, rest till Skottland. Hela
den cfficiella verlden betraktar besöket med
ganska ogunstiga blicker. Man har en be-
stämd afsigt och äfven makt att utan krus
afslå ansökningen om rättvisa, och rättfärdi-
gar sietta beslut dermed, att om konungen af
Oude finge sitt land tillbaka, skulle halfva
Indien komma till London med restitutions-
anspråk. Man är ännu mera besvärad öfver
att saken just nu förekommer, i samma ögon-
blick som man predikar rättvisa för konungen
af Neapel och råkat i en så retsam diskus-
sion med den österrikiska pressen.
Hvilka diplomatiska steg vidtagits emot
Neapel, derom är ännu ingenting med siker-
het bekant. Alla underrättelser derom kom-
ma fråa utlandet; betraktelserna, hotelsecna
och löftena från den härvarande pressens sida
äro väl ej mycket värda. Hvad menar t. C3:
Times. då den försäkrar neapolitanarne, hvilka
aldrig få se blalet, att England skall un ler-
stödja dem med ett kraftigare medel än vap-
nen, nemligen med den offentliga meniogen?
Hvad bryr sig väl konungen a? Neapel om
den offentliga meningen i Engiand? Såsom
efterträdare till den numera aflidne ministern
i Neapel, sir Henry Temple, talar man om
lord Bloomfield, för närvarande minister i
Berlin.
Om Englands politik i afseende på Donau-
furstendömena veta vi ej heller någonting.
Regeringens blad motsäga hvarandra. Saken
är redan nu så invecklad, att diplomatien kan,
om den så vill, under en hel menniskoålder
roa sig med lösningen. Man har nedsatt trenne
komiteer, den ena för gränsregleringen, den
and:a för skeppsfartens. ordnande, den tredje
för furstendömenas politiska organisation. Den
ena väntar på den andra; alla tre vänta på
att landet skall utrymmas af de främmande
trupperna, och utrymmandet väntar på gräns-
regleringen. -
Öfver den centralamerikanska frågans ställ-
ning måste väl de nästa dagarne sprida något
ljus. Från ena sidan påstås bestämdt, ait ett
fördrag öfver ön Ruatans återlemnande till
Honduras och en konvention öfver mosquitos
tillkommande behandling kommer att under
loppet af nästa vecka offentliggöras — ehuru
ett offentliggörande af fördrag, som ännu icke
blifvit ratificerade, är någonting högst ovan-
ligt, och ratificeringen från Förenta staternas
sida ännu icke skett, ej heller kan ske före
December månad. Man säger, att drottningen
personligen med ifver bedrifvit saken. Med
dessa underrättelser stämmer det ej rätt väl
öfverens, att en stark engelsk eskader inträf-
fat utanför San Juan, och att Morning Post
ur ett fördrag från sjuttonde seklet på ett
ganska halsbrytande sätt söker deducera, att
England vore icke allensst beskyddare utan
ock egare af Mosquitolandet.
I afseende på pressens ton har man an-
märkt, att den börjar visa mindre undseende
emot Ludvig Napoleon. Times har, såsom ni
vet, icke blott upptagit de i Cayenne miss-
handlades jemmerrop, utan ock ett svar af
Louis Blanc på det i pariserbladen införda
förnekandet. Orsaken till denna förändring
vill maå än finna deruti, att Ludvig Napoleon
i Orienten i vissa fall syntes stå i bättre för-
stånd med Ryssland, än med England; än åter
i de spanska förhållandena. Jag är snarare
böjd för att förklara saken deraf, att man i
allmänhet är förstämd emot den öfvermäktige
vännen. Hos allmänheten är den fordna in-
nerligheten och beundran ganska afkyld, och
kejsarens intåg i London räknas ej längre
bland ärorika minnen.
Den år 1840 för upploppet i Newport till
döden dömde, men med deportation benådade
Frosts återvändande har gifvit kartisterna an-
ledning att åter röra på sig. De ha till ho-
nom öfverlemnat en adress, och tillkännagif-
vit sig vilja den 15 dennes här föranstalta om
en stor demonstration. Det kommer dervid
att visa sig huruvida det politiska intresset
ibland arbetarne är mindre förkolnadt än bland
medelklasserna. För öfrigt har en dylik agi-
tation numera mindre utsigt att lyckas än nå-
gonsin tillförene. Om man ock på de sena-
ste åren blottat ögonskenliga brister i den be-
stående ordningen, så äro likväl de, som finna
sig väl af denna ordning, mer än någonsin