—————— nn NN och dermed afklipte hon bandet omkring asken och aftog locket. Hon var nära att uppgifva ett rop af öfverraskning, då den lilla byrånyrdet kära minnet af tant Ankarkrona, mötte hennes blickar; men ofvanpå byrån låg ett papper, och begäret att inhämta hvad som stod derpå, öfverröstade alla andra känslor. Hastigt vek Marie upp papperet och läste följande, skrifvet af Anna: Aldrig skall mitt bjerta förmå glömma allt hvad ni gjort för oss, och intill min död skall minnet deraf qvarstå i min själ. Gifve Gud det blifvit min lott att få förljufva ert lif med all den kärlek ni så rikligen förtjenar; men ödet har beslutat annorlunda, och våra lefnadsbanor få icke sammanflyta, Glöm derföre Anna, som pi nu älskar, och vet att det icke var hon, som först anslog er genom sin barnsliga uppoffring, utan den då tolfåriga Marie, hvilken framstod för er i en så hänförande dager. Ack! gåfvan af den medföljande klenoden bör således gifvas åt min syster, som fält så många tårar af saknad öfver dess förlust; buru lyckligt för henne, om med den följde gåfvan af ert hjerta, som jag icke kan emottaga! Således har jag, enligt er begäran, med återsändandet af tant Ankarkrona souvenir uttalat min vägran: t Alltid er tillgifna Anna: Marie stod alldeles bedöfvad, Slaget hade denna gång träffat verkligt djupt, också utbröt bon icke i någonsvild och våldsam: klagan. Mej, hon stod upprätt och mumlade nästan mekaniskt: 7 4 Bristande undergifvenhet och förmåga att göra uppoffringar, sade mamma. — Och jag. jag skulle mottaga detta offer; jag skulle låta Anna tyst, utan klagan tvina bort och dö. sedan hon uppoffrat sin lycka för mig. O Gud, bistå mig