Ett par talare trodde, ätt då tiden redan var långt
framskriden, borde diskussionen nu anses afslutad,
så mycket hellre, som det stode hvarje prestman fritt
att före den 15 instundande Oktober hafva till dom-
kapitlet inkommit med sina anmärkningar öfver
handboksförslaget. -- Då: det: likväl af flera ansågs
önskligt, om ett större. antal prester förenade sig om
de anmärkningar, som kunde mot. förslaget göras,
och kyrkoherden . Hammar hade. skriftligen - uppsatt
en del sådana, så anmodades han desamma punoktvis
uppläsa, hvarvid de närvarande stannade i följan-
de beslut:
1:sta anmärkningen gälde de ord, hvilka under natt-
vardens utdelande skola uttalas till hvarje nattvards-
gäst. Hr Hammar ansåg mera bibliskt och liturgiskt
riktigt, om de hittills brukliga utdelningsorden ut-
byttes mot: detta är Herrans Jesu lekamen; detta är
Herrans Jesu blod, hvilka senare ord äfven åt ad-
ministrerande presterskapet beredde en betydlig lätt-
nad och förkortade tiden för utdelningen. Hr bi-
skopen upplyste, att vid frågans förevarande vid se-
naste riksdagen hade .. bland presterskapet endast
tvenne röster höjt sig för denna förändring. De
närvarande frånträdde detta förslag.
2:dra anmärkningen rörde det stadgande i förslaget
om dopformuläret, att om de barn, som döpas, äro
flerer, så skall Fader vår, slutönskningen, tron
och frågan upprepas för hvarje barn; men om bar-
nens antal är stort, så behöfver endast Fader vår
upprepas för hvarje barn. Alla godkände denna.an-
märkning och önskade att den nuvarande handbokens
föreskrift i detta hänseende måtte följas.
3:dje anmärkningen rörde absolutionsformuläret, hvil-
ket af hr Hammar ansågs alldeles olämpligt. De
närvarande godkände anmärkningen och förenade
sig om presteståndets vid senaste riksdag förslag i
detta hänseende.
4:de anmärkningen rörde handbokens föreskrift, att
vecko- och passionspredikningar icke få räcka öfver
half timma, hvilken tidsbestämmelse ansågs böra ur
förslaget utgå.
Ett par ytterligare anmärkningar frånträddes af
de närvarande, men alla instämde med hr Hammar
i den slutligen uttalade önskan, att, när den vänta-
de handboken blir färdig och påbjudes, man dervid
måste gå till väga med samma skonsamhet, som an-
vändes då den nu antagna psalmboken infördes.
Derefter förklarade hr doktorn och biskopen da-
gens diskussion afslutad, och uttalade några hjertliga
afskedsord till det närvarande presterskapet. Sedan
det blifvit bestutadt att detta protokoll skall följande
dag kl. half 10 justeras, utsågos att vid justeringen
vara närvarande och protokollet underskrifva: pro-
starne von Sydow och Tharsell samt pastor Ekdahl.
Mötet slöts med afsjungande af vår psalmboks sista
psalms sista vers.
Vid justeringen af ofvanstående protokoll, inlem-
nade hr prosten Herslow en särskilt utveckling af sin
mening vid öfverläggningarne angående kolportörska-
pet och konventikelväsendet, så lydande:
Min mening vid afgifna yttranden, i afseende på
kolportörskapet och konventikelväsendet, var denna, att
jag anser presterskapet sjelft. böra sköta det förra och
med all flit motarbeta utsträckningen af det senare
utöfver den gräns som konventikelplakatet bestäm-
mer, nemligen husandakten, som allvarligen bör främ-
jas. Således var och är min uttryckliga mening den,
att jag anser både kolportörskapet och konventik-
larne, hvilka i sin vexelverkan synas sträfva till ett
och samma förderfliga mål, icke en gång utgöra ett
nödvändigt ondt i vår tid, utan en öfverflödig och högst
skadlig nyhet, som bör stäfjas eller så regelbindas,
som ofvan är nämdt, på det ordning, frid och kärlek
i församlingen icke må till spillo gifvas.
Mina verba formalia under sjelfva öfverläggningen
voro dessa: min öfvertygelse är, att gammal god ord-
ning efter svensk kyrkolag bör med allvar vpprätihållas,
annars inträder snart upplösningstillstånd inom både stat
och kyrka, helst äfven staten är beroende af kyrkan.
Och huru skall en pastor kunna ansvara för kristen
domskunskapen inom sin församling, om obepröfvade el-
Jer obehöriga personer få fritt tillfälle att förvilla fol-
ker och söka frambringa sektväsende med deraf följande
kärlek löshet, ja stundom verkelig bitterhet, om ej i stället
ren indiy erentism.
Uti samnra syftning yttrade sig en annan värd ta-
lare, om hvars uttalade meningar i bilagorna till en
nyligen utgifver skrift, kallad den 7:de Baswnen och
det 3:dje ver, jag mig förenade; och icke blott plu-
raliteten, utan de a!lraflesta, med undantag af 3 eller
4 frikyrkliga män, gåfvo härvid högljudt sitt bifall
tillkänna genom ett allmänt och flera gånger uppre-
padt bravo. P. J. Herslow.
Herr professor Eberstein ville hafva uttryckt vid
justeringen, det han för sin del icke frånträdde den
anmärkning, som kyrkoherden Hammar gjort mot.
den i handboksförslaget bibehållna ordformeln vid
nattvardsutdelningen.
ade se—— send