STOCKHOLM, den 8 Sept.
Våra läsare hafva varit i tillfälle att taga
kännedom af det sätt, hvarpå hr öfverste Ha-
zelius uti Svenska Tidningen besvarat den
uppkastade frågan: Bör Stockholm befästas?
Svaret var i korthet: att Stockholms geögra-
fiska belägenhet gör staden till en så kallad
strategisk punkt, utan afseende på, om den
är hufvudstad eller ej; att passet vid Stock-
holm är af stor vigt för landets försvar så-
som port till Upland och Södermanland, så-
som vägknut för vägarne till rikets norra,
vestra och södra landskap, och såsom nyckel
till Mälaren; att detta pass genom befästning
skulle blifva starkåre och bättre uppfylla ortens
strategiska ändamål; att Stockholm såväl för
dess nämda strategiska fördelar som för dess
egenskap af hufvudstad sannolikt blir första
föremålet för en österifrån kommande :fien-
des anfall, och att staden, om detta sker oför-
modadt, äfven blott af en obetydlig landsatt
styrka icke kan försvaras, utan måste genast
öfvergifvas; att emellertid uppförandet af nå-
gra sådana befästningar, som afsåge utbärdan-
det af en ordentlig belägring, bestämdt af-
styrkes i anseende till de många dermed för-
enade olägenheterna; och att de enda befäst-
ningar, som omkring Stockholm kunde ifråga-
kommav, enligt hr öfverstens mening vore
sådana, som bestodo af några spridda men
starka verk, både på stadens norra och södra
sida, blott med syfte att hindra öfverrumpling,
hindra en fiende att med liten styrka, som
medgåfve företagets förhemligande, eröfra sta-
den och således tvinga honom härtill använda
en större styrka, försedd med gröfre artilleri,
hvarigenom företaget vore svårare att hemlig-
hålla, således lemnade oss rådrum att samla
en tillräcklig styrka för att kunna göra mot-
stånd, intilldess vi så förstärktes, att vi kunde
fördrifva fienden och icke behöfde draga oss
inåt landet, förr än vi af öfvermakten dertill
tvingades.
Och såsom passande försvarslinier, hvilka
naturen sjelf anses hafva utstakat för sådana
befästningars anläggande, betecknas: uttryck-
ligen passet vid Ålkistan mellan Brunnsviken
och Saltsjön, den korta sträckan mellan Ulf-
sundasjön och Bruamnsviken vid Haga, och vi-
dare på södra sidan passen vid Danviken samt
vid Skanstull och Hornstull. Befästningar,
inskränkta till detta omfång och till ofvan
anförda syftemål, att hindra hufvudstadens
öfverrumpling samt under en kortare tid bi-
draga till dess försvar, enser öfversten icke
blott för nyttiga, utan. påkallade af. vårt
lands försvarsställning alltsedan sista freds-
slutet med Ryssland 1809, som beröfvade oss
vår förmur Finland och gjorde Stockholm till
en gränsort.. Den förändring i ställningen till
en af våra grannar, som uppkommit sedan
sistlidne November, åtminstone hvad sinnes-
stämningen angår, om ock vänligheten fort-
far i det yttre, anföres såsom ett ytterligare
skäl för vidtagandet af ifrågavarande befäst-
ningsåtgärder.
FåHvad som af allt detta i första rummet
torde ådraga sig uppmärksamhet och som vi
anse oss skyldige att med en viss tacksamhet
erkänna, är den bestämdhet, hvarmed förfat-
taren yttrar sig emot den mera storartade
befästningsplan, som sagts vara å bane, eller
åtminstone på vissa håll yrkas. De skäl,
hvarpå hr öfversten grundar detta afstyrkande,
äro icke kostnaderna; ty ehuru de skulle upp-
gå kanske till 20 millioner, menar han, att
summan icke vore illa använd, om ändamålet
— att trotsa de stora artilleri- och ingeniör-
anläggningar, hvilka bilda en ordentlig be-
lägring — .kunde bestämdt eller med stor
sannolikhet vinnas. Men, säger han, olä-
genheterna af en stor folkmassas instängning
blefve då så stora, att försvaret blott derige-
nom skulle försvagas. Derjemte har en slik
stor anläggning den vådan, att nationen skulle
så fästa sig vid densammas egande, att cm
den blefve eröfrad, skulle man tro allt vara
förloradt, och man skulle förtvifla om fäder-
neslandets räddning. Men sådant vore en
riksolycka. Lägg härtill, att våra egna fram-
tida befälhafvare skulle, i strid med riktiga
strategiska grundsatser, snart sagdt af det
höjda nationalropet tvingas att stå qvar vid
gränsorten Stockholm, der offra hela armån
och hafva ingenting qvar till det öfriga lan-
dets försvar. Stora befästningar kring Stock
holm vore derföre ekonomiskt, politiskt och stra-
tegiskt orådliga.
Vi hafva trott det vara skäl att taga fasta
på detta yttrande af en militärisk auktoritet
och anse öfverflödigt att till de här anförda
skälen tillägga några ytterligare, ehuru äfven
sådana icke saknas.
Återstår att tillse, huruvida den mindre be-
fästningsplan, som hr öfversten anser sig böra
förorda och för hvilken vi här ofvan redo-
gjort, kan förtjena att omfattas med mera för-
troende.
Mången torde föreställa sig, att vår hufvud-
stad är tillräckligt skyddad genom Waxholms
f stning, som beherrskar det enda för mera
djupgående fartyg tillgängliga inloppet, sedan
Oxdjupet genom skedda försänkningar numera
blifvit gjordt ofarbart för sådana. Men så är
det icke. Det är endast emothastigare öfver-
rumpling af en flotta, som nämde fästning
kan skydda oss, men icke emot landstignin-
gar, hvilka en fiende kunde verkställa med
landttrupper på större eller mindre afstånd
fin Warhalm ach från Stockholm. vare sio