Det stora Björnskallet vid Wenjan-
sjön.
(Slut från gårdagsbladet.)
Djupt inne i skogen vid en elf, som utfly-
ter från Venjan, ligger ett glasbruk, till hvars
föreståndare värt rekommendatiomsbref var
stäldt. Menm han och hans folk hade. redan
slutit sig till-skallgången, och vi fingo an-
visning att köra till ett ställe, kalladt Rull-
bodarne, vid Venjan, näre intill skallplatsen.
Vi hade att färdas ungefär en mil, skogen
blef allt -tätare-och vägen allt smalare, tills
vi slutligen åkte öfver nakna klippgrund- en
Det fanns säkerligen. ingen bland o, fom
hade funderat på hvad: Rullbods ne der vi
måhända komme att tillbrin- 3 al
två, kunde vara för ett gjfe. 2rg yen
att vi alla blefvo ner överraskade, då kär
än —-— ? vid en öppen gräsplan, som
vi pA 9 sn sträckte sig ned mot sjön, och
sed detsamma upptäckte några toma och
obebodda trähus, bestämda för. boskapen och
dess väktare, och der icke: det ringaste fanns
att få, hvarken vått eller torrt. Der stodö vi
nu med vära koffertar och sågo på hvaran-
dra; ty huru vi skulle komma härifrån igen,
sedan kärrorna vändt tillbaka, var icke lätt
att inse. . Emellertid voro vi icke de ende,
som gästade -Rullbodarne; ett litet jagtsäll-
skap — som riktigt nog hade egen vagn och
egna hästar — låg vid vår ankomst lägradt i
röget, spelande kort och drickande punsch.
De hade tagit em af bodarne i beslag och in-
Tättat sig der så godt sig göra lät, och vibe-
slöto att följa deras exempel. Vi hadei Mora
försett oss med något knäckebröd och skinka
för resan genom Vesterdalarne. Detta kom