Det stora Björnskallet vid Wenjansjön. (Slut från gårdagsbladet.) Djupt inne i skogen vid en elf, som utflyter från Venjan, ligger ett glasbruk, till hvars föreståndare värt rekommendatiomsbref var stäldt. Menm han och hans folk hade. redan slutit sig till-skallgången, och vi fingo anvisning att köra till ett ställe, kalladt Rullbodarne, vid Venjan, näre intill skallplatsen. Vi hade att färdas ungefär en mil, skogen blef allt -tätare-och vägen allt smalare, tills vi slutligen åkte öfver nakna klippgrunden Det fanns säkerligen. ingen bland o, fom hade funderat på hvad: Rullbods ne der vi måhända komme att tillbrin3 al två, kunde vara för ett gjfe. 2rg yen att vi alla blefvo ner överraskade, då kär än —-— ? vid en öppen gräsplan, som vi pA 9 sn sträckte sig ned mot sjön, och sed detsamma upptäckte några toma och obebodda trähus, bestämda för. boskapen och dess väktare, och der icke: det ringaste fanns att få, hvarken vått eller torrt. Der stodö vi nu med vära koffertar och sågo på hvarandra; ty huru vi skulle komma härifrån igen, sedan kärrorna vändt tillbaka, var icke lätt att inse. . Emellertid voro vi icke de ende, som gästade -Rullbodarne; ett litet jagtsällskap — som riktigt nog hade egen vagn och egna hästar — låg vid vår ankomst lägradt i röget, spelande kort och drickande punsch. De hade tagit em af bodarne i beslag och inTättat sig der så godt sig göra lät, och vibeslöto att följa deras exempel. Vi hadei Mora försett oss med något knäckebröd och skinka för resan genom Vesterdalarne. Detta kom