AKADEMEKAMBATERNA. DICKENS. FÖRSTA KAPITLET: Ar 1773 inflyttade tvenne unga män i de enda brukbara rummen af det gamla förfallna pastorsbostället i Combe Warbigh, beläget uti den vildaste trakten af en af de vestra. provinserna, den tiden egentligen anmärkningsvärd för milslånga sträckor af alldeles ouppodlade: moras och kullar. Rummen voro ej många; de bestodö endast af två små dåliga sängkamrar och ett förmak af ringa omfång. En liten utbygnad, som stödde sig mot den yttre muren, begagnades till kök, och kokerskan, en gammal qvinna af omkring 60 år, hade sitt nattqvarter uti en koja omkring en fjerdedels mil från prestgårderl, der hon i många år bebott ett litet vindsrum. Huset hade ursprungligen varit bygdt af rapade bräder, och på flera ställen, der vinden afbarkat den yttre beklädnaden, framstucko de inre väggarne och gåfvo bygnaden ett utseende af förfall och bärjning, som väl öfverensstämde med den omgifvande nejdens dödsfärg. Med undantåg af den redan nämda kojan och några små hyddor, omgifvande egendomsherrens öfvergifna bostad, vår socknen ej bebygd. Huruledes densstigit så högt i ära, att den hade sin egen kyrka och kyrkoherde, kunde ingen rätt utreda, ty der funnos inga spår eller traditioner att den någonsin varit mera mäktig och folkrik ännu: men den vär dock i sjelfva verket endast till namnet en församling, ty ingen prest hade bott der på öfver hundrade år. Tjensten förrättades af den lycklige innehafvaren af ett vikariat omkring 2!, mil neriligare, och hvil