AKADEMEKAMBATERNA.
DICKENS.
FÖRSTA KAPITLET:
Ar 1773 inflyttade tvenne unga män i de
enda brukbara rummen af det gamla förfall-
na pastorsbostället i Combe Warbigh, beläget
uti den vildaste trakten af en af de vestra.
provinserna, den tiden egentligen anmärk-
ningsvärd för milslånga sträckor af alldeles
ouppodlade: moras och kullar. - Rummen voro
ej många; de bestodö endast af två små då-
liga sängkamrar och ett förmak af ringa om-
fång. En liten utbygnad, som stödde sig
mot den yttre muren, begagnades till kök,
och kokerskan, en gammal qvinna af omkring
60 år, hade sitt nattqvarter uti en koja om-
kring en fjerdedels mil från prestgårderl, der
hon i många år bebott ett litet vindsrum.
Huset hade ursprungligen varit bygdt af rap-
ade bräder, och på flera ställen, der vinden
- afbarkat den yttre beklädnaden, fram-
stucko de inre väggarne och gåfvo bygnaden
ett utseende af förfall och bärjning, som väl
öfverensstämde med den omgifvande nejdens
dödsfärg. Med undantåg af den redan näm-
da kojan och några små hyddor, omgifvande
egendomsherrens öfvergifna bostad, vår sock-
nen ej bebygd. Huruledes densstigit så högt
i ära, att den hade sin egen kyrka och kyr-
koherde, kunde ingen rätt utreda, ty der fun-
nos inga spår eller traditioner att den någon-
sin varit mera mäktig och folkrik ännu:
men den vär dock i sjelfva verket endast till
namnet en församling, ty ingen prest hade
bott der på öfver hundrade år. Tjensten för-
rättades af den lycklige innehafvaren af ett
vikariat omkring 2!, mil neriligare, och hvil-