kadetter. I de trenne båtarne befunno sig inalles 62 man, deribland, som man finner, ett öfverflödigt antal officerare och kadetter, då hvar och en naturligtvis var begifven på att få deltaga i landstigningen, men endäst de ofvanuppräknade fingo tillstånd dertill. Från skeppet rensades nu först landstigningsplatsen från fiender medelst en väl riktad bombkastning; derpå lade båtarne i land och utskeppade sin besättning. Under ifvern vid landstigningen tänkte de flesta ej på sina patroner; och läto derföre dessa bb våta, då man för att komma i land först måste vada 15 steg i vattnet. Den förlandstigningen utsedda platsen var af en för oss ganska missgynnande beskaffenhet. Stranden höjde sig först endast småningom 30 steg från sjön. Derpå följde en höjd med en sluttning af ungefär 60 grsders vinkel emot stranden. På denna höjd uppklättrade de våra under hurra op, ehuru de nedrullande sterärne äfven här förorsakade de klättrande åtskilliga betydande skador. Den vid pass 200 fot höga backen var bestigen inom några minuter, och de våra samlade sig på spetsen, hvilken i form af en högslätt sakta höjde sig emot det inre af landet och på ett afstånd af 600 steg-anslöt sig till de bakom liggande bergen; till höger och venster befunnos skogbeväxta Galgångar som löpte ned emot hafvet. Så snart fienderna hade märkt vår landstigning, störtade de med ilskna rop ned från allasberg och skrefvor på högslätten, der de af de våra emottogos med en väl riktad: gevärseld. Då röfrarne kommit fram på. skotthåll, . gjorde de halt, samlade sig och: framryckte derpå spridda, bildande en stor halfcirkel kring vår trupp, hvarvid de med stora hopp sprungo bakom några enstaka liggande klippblock och buskverk, och sålunda så mycket som möjligt voro i skydd för elden från vår trupp, hvilken ryckte fram ännu vid pass 400 steg. Nu började fienden tillfoga de våra någon förlust. En marinsoldat, som hade framryckt längst, föll genomborrad på en gång af tre kulor. En sextioårig båtsman hade fattat en af båtflaggorna, och framskred ännu längre, ropande till matroserna att följa honom. Flaggan genomborrades ögonblickligen af ett dussin fientliga kulor, och båtsmannen fick ett skott i käken, utan att derföre vända om eller öfvergifva sin flagga. Fienden hade nu samlat sig till en styrka af ungefär 900 man, och. framryckte långsamt, hoppande från stek till sten, och lade sig, skyddad af dessa, med magen på marken, laddande och skjutande. Vårt manskap angrep med oerhörd ifver och den största kallblodighet, trots deras af klättrandet förorsakade mattighet, och tvungo fienden att åter draga sig några hundra steg tillbaka, hvarvid nägra af fiend rna dödades med bajonetten. Men nu förspordes på en gång brist på ammunition, emedan en del deraf blifvit våt, hvarföre amiralen genast gaf order att samlas kring hans flagga, som bars af löjtnant Niesemann. Ögonblicket derefter fick löjtnant Niesemann ett skott i bröstet, och amiralen ett i högra låret. Båda blefvo jemte flera andra lifsfarligt sårade återförda till båtarne, hvarigenom de våras antal betydligen förminskades. Det gafs genast order om ett långsamt återtåg, som verkstäldes i den största ordning, under ett flitigt skjutande så mycket ammunitionsförrådets knapphet det tillät. En skeppsgosse låg bakom en sten och fortfor att skjuta, ehuru man flera gånger ropade till honom att draga sig tillbaka. Då fienden märkte vår brist på ammunition, störtade han åter häftigt fram, hvarvid bemälte gosse föll i hans händer, men sannolikt ej mera lefvande, enär en hell salfva förut aflossats på honom. Så snart de våra hade kommit till sluttningen, störtade sig alla på en gång. derutför för att hinna bätarne. Fienden var i ögonblicket vid kanten af höjden och sköt derifrån ned på vår värnlösa trupp, hvars ammunition nu helt och hållet gått till ända. Båtarne voro färdiga att sätta af, då man på en gäng märkte att löjtnant Niesemann ej var med i båten. Flera af kadetterna och manskapet sprungo derföre . land och funno honom på stranden, resande 518 upp och vinkande till båtarne att de skulle ge sig af utan honom. Han upptogs genast och bars ned i en båt, hvarefter dessa begåfvo sig af, ej utan att ha lidit betydande förluster genom detta dröjsmål, enär fienden nu hade det beqvämaste sigte. Här fick min gamle kamrat Ritsch ett skott genom öfra och nedra armen. Under denna fäktning på land hade Danzig icke förblifvit sysslolöst. På ömse sidor om meranämde backe gingo, som jag redan nämt, trånga dälder ned emot hafvet. Genom dessa sökte en hop röfvare tränga ned till båtarnes landningsplats, för att afskära dessa från vår på slätten fäktande trupp, då vi endast lemnat en 3 man stark vakt vid de tre båtarne. Hade denna plan lyckats, så skulle naturligtvis alla de våra hafva stupat. Men vi genomskådade genast deras afsigt och kastade oupphörligt bomber i dälderna, hvilket ;vang fienderna till ett skyndsamt återtåg derfrån. Under inskeppningen i båtarne betröko vi bergslätten, hvarifrån röfrarne sköto på våra båtar, och tvingade dem snart till en nastig flykt. Naturligtvis kunde vi ej med våra skott från fartyget skydda de våra på sjelfva stridsplatsen, enär de befunno sig i samma skottlinie som fienderna; men vi kästade oupphörligt bomber i alla dalgångar der vi sågo folk. Så snart båtarne kommit omord samt de sårade och döda burits derutur, yftade vi ankaret, gingo ut i sjön och styrde mot Gibraltar. Under flere timmar företedde vårt i största ast till lasarett inrättade akterdäck en förärlig anblick, som uppfylde alla sinnen med örbittring och tankar på hämd. De sårade lefvo, sedan de burits ur de till hälften med lod uppfylda båtarne, den ene bredvid den ndre lagda på utbredda madrasser, efter att. å fort som möjligt ha blifvit förbundna af le båda läkarne. Tre döda hade blifvit qvar vå land, två dogo i båtarne, och löjtnant linarmann om af våra adnolismectetn eh tor