FE TE BREES STO YST OEDvR STYV BSEEBESERSI Sö det fria ordets. tolkar, har, under hela min lefnad, föresväfvat mig såsom skriftställare-verksamhetens värdigaste kallelse, såsom tryckfrihetens slutmål. Med dessa höga begrepp om pennans mäkt och pennans pligter; kunde aldrig för, mig en,tidningsutgifvares yrke, till.sin natur syhas lågt, utan upphöjdt. Men då jag såg detta yrke ofta i de uslaste händer, och derföre föraktadt med ed känsla, stegrad till äfsky; hörde med hån påstås, att så måste vara, och att.en hvar deraf. skulle besudlas till karakten, sjunka i altmännelig aktning, ock att äfven den bäst skurna penna skulle i denna tjenst snart blifva slö och suddig, — då väcktes hos: mig tidigt den, jag kan väl säga, dristigal tanke, att på försök egna mig åt ett i förakt fallet yrke, om hvars värde för mitt fäderneslands väl jag på det lifligaste var öfvertygad. Men hinder af alla slag reste sig mot utförandet af denna tanke; till dess åren sade mig, att det snart skulle vara för sent, då jag beslöt att tillrycka mig någon kraft, besegra hindern och ställa mig,som ansvarig utgifvare, i spetsen för ett tidningsföretag. Derföre kunde jag i min första anmälan till allmänheten yttra, att lyftandet af tidningspressens värde vore denna tidnings främsta ändamål, dess hufvudsyfte, som för mig stod öfver alla andra politiska ändamål: Ty i min ställning öfvergifver man icke angenäma förhållanden, för att inkasta sig i ett vidtutseende, mödosamt, ansvarsfullt och dertill fullkomligen lönlöst företag, utan att vara ledd af en värmande ide, utan att ega ett högre, sjelfbelönande mål. Skulle jag hafva velat gifva ett, namn, icke utan all förvärfvad heder i mitt egentliga kall, till spillo, för art tjena makter, som våra lagar förneka och vårt samhällsskick icke känner eller. icke vill känna: en för fölkfriheten vådlig regeringsmakt; en aristokrati, som vårt land icke eger, som jag åtminstone icke sett till, hvarken i god eller dålig mening; något politiskt partiintresse, som man, i brist på något namn för. fiågon sak, nödgats gifva ett spenamn? Jag har trott mig, vid detta tillfälle, kunna och Köra: åberopa mitt vid tidningens början tillkännagifna hufvudsyfte, såsom en väsentlig grund, för bedömandet af min verksamhet. Må det tillåtas mig att; till samma ändamål, likaledes här erinra om öfriga af mig då apgifna syften, Jag yttrade mig vilja ådagalägga, att man kan i allmänhet tillhöra den konservativa eller upprätthållande samhällsåsigten, utan, att derföre motarbeta samhällets fortskridande i upplysning, i nationalmedvetandets utbildning, i samhällsformernas förbättring, i andlig och materiel förkofran. Intet ord, stridande mot denna tanke, har af-inig någonsin blifvit yttradt. Jag upprepar hvad då sades: Hvar och en, som med upplyst vett påyrkar samhällets vårdande, måste, drifven af förnuftets lag, önska dess fortgående förbättring. Det är ur denna synpunkt vi begära att blifva dömde efter Bvad vi göra-och låta, icke efter hvad om oss kan komma satt diktas..Genem denna, uppfattning och framställning af den samhällsvårdande åsigten har jag önskat att bringa den konservativa saken och benämningen till samma heder i vårt länd, som den redan eger i andra upplysta länder, så att man ej behöfde blygas derför, utan kunde med upprätt hufvud bekänna sig till denna åsigt, och icke nödgas hissa en liberal, flagg, för, att blifva erkänd som en ärlig seglare på cffentlighetens haf. Ty det är en oomkullstötlig politisk sanning, att den samhällsvårdande, konservativa eller historiska, åsigten först tillsammans med den samhällsförbättrande, liberala eller rationella, bildar de tänkesätt, efter hvilka ett friskt statslif regleras; att hvardera för sig är en ensidighet; den förra, ensam, syftar till ett sådant samhällets stillastående, att det stelnar, liksom den senare, ensam, till en sådan rörelse, att det störtar. Den förra bildar en förlamning i statskroppen, lika förderflig, som den senares febertillstånd är vådligt. Rörelsens och återhållandets motsatta krafter, såsom angelägna, såsom nödvändiga för det ordnade lifvet, äro en stor och allmän lag, som filosofien bekänner, som naturvetenskaperna hylla, som politiken måste antaga, och som icke borde kunna vara en hemlighet för dem, som uppträda att underdervisa ett folk om dess rättigheter och dess skyldigheter. Aktning för den liberala sambhällsåsigten, liksom för dem, hvilka företrädesvis till densamma sig bekänna, har af mig städse blifvit visad; har den blifvit någon gång för nära trädd, så har det skett af misstag, som jag beklagar och ogillar. I följd af dessa tänkesätt har jag många gånger frånkänt tidningen egenskapen och förbindelsen att vara ett visst partis organ, i den mening detta ord vanligen fattas, att nemligen uteslutande arbeta för den ena eller konservativa samhällsåsigten. Jag kunde icke, ville icke heller göra detta. Som jag tror, har det också skett till nämda samhällsåsigts rätt förstådda eget bästa. Derföre lofvades också, att tidningen icke skulle låta egna åsigter tillskansa sig all yttranderätt i bladet och följa det då vanliga missbruket att undertrycka eller lägga hinder för författares väg till allmänheten. I öfverensstämmelse härmed har den förmätna afsigten, att vilja motarbeta någon viss tidnings spridning, städse af mig ;blifvit förnekad. Deremot har jag lifligt bemödat mig om att minska de tidningars inflytelse, hvilkas riktning jag ogillat, samt allmänhetens till dem satta öfvervägande förtroende. Svenska Tidningen lofvade aldrig att af grundsats blifva hvarken ministeriel eller oppositionstidning, utan förbehöll sig att yttra sin egen öfvertygelse om allmänna åtgärder. Det yttrades: Tidningen vill lemna styrelsen sitt stöd, då hon går i den riktning, vi tro öfverensstämma med fosterlandets verkliga behof och välfärd. Den ämnar ogilla och motarbeta henne, då hon lemnar denna bana. Tidningen har med glädje ofta funnit skäl till det förr.; men då bon ej kunnat finna det, har hon icke dragit i betänkande att yttra sin mening, på det sätt hon trott bäst lända till att göra den hörd och aktad. Dessa voro i korthet de grundsatser, med hvilka jag uppträdde, och som jag sökt följa, der icke fel i omdömet eller förbiseenden i obevakade ögonblick föranledt mina misstag. . De äro de grundsatser, med hvilka jag stått och står inför politiske vänner och politiske vedersakare, lugn, men icke likgiltig för någonderas fördomsfria dom: DE äro) samma grundsatser; som: jag önskar. och hoppas fortfarande skomma att i bladet råda. Utan säkerhet om, att min efterträdare skulle hafva omdöme att inse dessa grundsatser och förmåga att upprätthålla dem, liksom den bästa-viljå dertill, skulle jag icke till honom ;kunnat öfverlåfa deras vård. Han är okänd, men hans goda penna skall icke länge låta honom blifva det. Jag har att tacka för den. stora välviljä och det dyrbara förtroende, som från så många aktningsvärda båll lemnats mig; samt det lifvande erkännande af mina bemödanden och någon gång: af min. pennas förtjenst, som blifvit mig, långt öfver min förväntan, lemnadt från dem, som i vårt land stå högstivetenskap och litteratur. Mid varrha erkänsla egnas de författare, de ypperhga pennor, som till mitt förfogande stält de. värdefullaste bidrag, och för hvilka jag ej sällan fått åtnjuta författareäran. . Slutligen bar jag ätt offentligen betyga min tacksemhet till den redaktionspersonal, af hvars biträde jäg blifvit understödd. En tidningsutgifvare arbetar till det mesta med andras händer, och enligt våra tryckfrihetslagar hafva desse hans både litterära och medborgerliga heder dagligen i sitt våld. Heder då åt dem, som med omdöme och nit vårdat min! MEESE ASENEE Fäktningen med riffpiraterna. Breslauer Zeitung meddelar en utförligare m-807 pot pet. baret fött 1 PAR JNGER ön rg FR NER br tr RE RS REA TA NR AA: by mh i a AA BID ))0R ÖTÄTADAD0XM a