kade vid mina amtträngniogar; men förgåfves! Nu
fick jag te i en jernstång, hvilken jag använde som
bräckinstre ment. Luckan lyfte sig något litet, men
mera ville den icke ge med tig. Jag såg mig om-
kring, och fann några träblock. Inpassande det ena
efter det andra i den redan vunna öppningen, lyc-
kades ja- så småningom allt mer och mer vidga den.
Men arb tet gick långsamt, och efter mycken an-
strängnin.: hade jag ändtligen kommit derhän, att
den tunga luckan lyftat sig knappa fyra tum. —
Hafvet rörde sig allt starkare och starkare. Det
sjunkna fartyget rönte dess makt och skakades från
fören till aktern. Plötsligen krängde det våldsamt
och lade sig på sidan. Jag sprang omkring,sökande
någon annan uppgång till däcket; jag fann ingen.
Då vände jag tillbaka till luekan, satte mig ned i
stum förtviflan och afbidade döden. Jag såg icke
mera något hopp. Mitt öde var afgjordt. — Åter-
igen fick ångaren en stöt af det upprörda hafvet, en
stöt, som var tillräcklig att vända honom upp och
ned. Som han nu låg med- däcket mot bottnen,
skyndade jag fram, öppnade med lätthet luekan, kröp
at och befann mig åter på hafsbottnen. Detvar hög
tid, ty ögonblicket derpå reste sig massan åter upp.
— Med ansträngande af mina sista krafter, afslet
jag de återstående vigterna, och genast började jag
stiga uppåt. Inom få minuter simmade jag på hafs-
ytan. — Tack vare himlen! Den ypperliga sjöbåten,
med mina raska, dugtiga karlar, befann sig helt nära
mig. De fingo se mig då jag steg upp, styrde frarå
till stället — oeh jag var räddad. — Samma ögon-
blick jag inträdde i den förolyckade ångarens kajuta
hade Rimmer flytt från det gräsliga stället, men blef
qvar i båten för att hjelpa till vid mitt uppstigande.
Han öfvergaf dykareyrket, blef matros oeh slutligen
sjökapten. Jag deremot stannade qvar vid handtver-
ket, men har sedan aldrig dykt efter andra fartyg
än sådana, hvilkas besättning och passagerare blifvit
bergade. — Jag behöfver väl icke nämna, att efter
denna händelse ingen mera tänkt på att besöka
sMarmion. j
— En industririddare. I ett hus i Köpen-
hamn, der man spelade hasardspel, inkommo en af-
ton för någon tid sedan tvenne personer; och som
den ene var gammal kund på stället, blefvo de ge
nast inviterade att deltaga i spelet. Lyckan var
emellertid nykomlingarne icke bevågen. Sedan de
spelat en stund, steg den ene af dem upp och aftog
sin öfverrock, hvarvid han, till de närvarandes stora
häpnad, visade sig vara en fullrustad polisbetjent, som
i lagens namn tog i beslag allt som fanns på bordet.
Detta var dock icke mycket, och mannen lät förstå,
att han mot en lämplig dusör ville låta nåd gå för
rätt och tiga med hvad han sett. Till undvikande
af vidare obehagligheter, ingingo värden och hans
gäster på förslaget, hvarefter den förmente polisbe-
tjenten aflägsnade sig med sin kamrat. Hvarken
värden eller gästerna misstänkte att de blifvit be-
dragne; den föregifne polisbetjenten var nemligen
ingenting mer oeh ingenting mindre än en förklädd
sjöman. Polisen fick emellertid snart nys om att en
dylik ulf i fårakläder strök omkring, och en vacker
afton greps han på bar gerning, då han i en olyck-
lig stund kommit i konflikt med en veritabel polis-
betjent oeh icke med någon brieka kunde konstatera
sin identitet med en rättvisans tjenare. Mannen,
som i utöfningen af sitt sjelftagna embete visat så
mycken humanitet, får nu i mörkt, ensamt fängelse
försona sin alltför stora moderation. Då han greps,
befanns han innehafva omkring 80 rdr danskt, utgö-
I rande ungefär hela beloppet af hvad hans industri
inbringat honom. Hans kamrat, som äfvenledes blif-
vit arresterad, är oekså sjöman.
— Alexandre Dumas. Från Paris skrifves
af den 19 dennes: Det har väekt uppseende att
Alexandre Dumas, la påre prodigue, som han här
kallas, ändtligen vill söka komma på grön qvist igen.
Han har uppgjort kontrakt med en advokat, att den-
ne mot 10 procent provision skall förhjelpa honom
till betalsandet af alla hans skulder, upphäfvandet af
hans cessionstillstånd och ett fullkomligt ordnande af
hans affärer. Agenten skall börja sina operatloner
med anställandet af en rättegång mot Sieele, med
yrkande att af denna tidning utbekomma 8::0,000 fr.
i skadestånd för det rämde blad sedan flere år lem-
nar sina abonnenter Alexandre Dumas verk som pre-
mier, utan att dertill vara af författaren berättigadt.