kade vid mina amtträngniogar; men förgåfves! Nu fick jag te i en jernstång, hvilken jag använde som bräckinstre ment. Luckan lyfte sig något litet, men mera ville den icke ge med tig. Jag såg mig omkring, och fann några träblock. Inpassande det ena efter det andra i den redan vunna öppningen, lyckades jaså småningom allt mer och mer vidga den. Men arb tet gick långsamt, och efter mycken ansträngnin.: hade jag ändtligen kommit derhän, att den tunga luckan lyftat sig knappa fyra tum. — Hafvet rörde sig allt starkare och starkare. Det sjunkna fartyget rönte dess makt och skakades från fören till aktern. Plötsligen krängde det våldsamt och lade sig på sidan. Jag sprang omkring,sökande någon annan uppgång till däcket; jag fann ingen. Då vände jag tillbaka till luekan, satte mig ned i stum förtviflan och afbidade döden. Jag såg icke mera något hopp. Mitt öde var afgjordt. — Återigen fick ångaren en stöt af det upprörda hafvet, en stöt, som var tillräcklig att vända honom upp och ned. Som han nu låg meddäcket mot bottnen, skyndade jag fram, öppnade med lätthet luekan, kröp at och befann mig åter på hafsbottnen. Detvar hög tid, ty ögonblicket derpå reste sig massan åter upp. — Med ansträngande af mina sista krafter, afslet jag de återstående vigterna, och genast började jag stiga uppåt. Inom få minuter simmade jag på hafsytan. — Tack vare himlen! Den ypperliga sjöbåten, med mina raska, dugtiga karlar, befann sig helt nära mig. De fingo se mig då jag steg upp, styrde frarå till stället — oeh jag var räddad. — Samma ögonblick jag inträdde i den förolyckade ångarens kajuta hade Rimmer flytt från det gräsliga stället, men blef qvar i båten för att hjelpa till vid mitt uppstigande. Han öfvergaf dykareyrket, blef matros oeh slutligen sjökapten. Jag deremot stannade qvar vid handtverket, men har sedan aldrig dykt efter andra fartyg än sådana, hvilkas besättning och passagerare blifvit bergade. — Jag behöfver väl icke nämna, att efter denna händelse ingen mera tänkt på att besöka sMarmion. j — En industririddare. I ett hus i Köpenhamn, der man spelade hasardspel, inkommo en afton för någon tid sedan tvenne personer; och som den ene var gammal kund på stället, blefvo de ge nast inviterade att deltaga i spelet. Lyckan var emellertid nykomlingarne icke bevågen. Sedan de spelat en stund, steg den ene af dem upp och aftog sin öfverrock, hvarvid han, till de närvarandes stora häpnad, visade sig vara en fullrustad polisbetjent, som i lagens namn tog i beslag allt som fanns på bordet. Detta var dock icke mycket, och mannen lät förstå, att han mot en lämplig dusör ville låta nåd gå för rätt och tiga med hvad han sett. Till undvikande af vidare obehagligheter, ingingo värden och hans gäster på förslaget, hvarefter den förmente polisbetjenten aflägsnade sig med sin kamrat. Hvarken värden eller gästerna misstänkte att de blifvit bedragne; den föregifne polisbetjenten var nemligen ingenting mer oeh ingenting mindre än en förklädd sjöman. Polisen fick emellertid snart nys om att en dylik ulf i fårakläder strök omkring, och en vacker afton greps han på bar gerning, då han i en olycklig stund kommit i konflikt med en veritabel polisbetjent oeh icke med någon brieka kunde konstatera sin identitet med en rättvisans tjenare. Mannen, som i utöfningen af sitt sjelftagna embete visat så mycken humanitet, får nu i mörkt, ensamt fängelse försona sin alltför stora moderation. Då han greps, befanns han innehafva omkring 80 rdr danskt, utgöI rande ungefär hela beloppet af hvad hans industri inbringat honom. Hans kamrat, som äfvenledes blifvit arresterad, är oekså sjöman. — Alexandre Dumas. Från Paris skrifves af den 19 dennes: Det har väekt uppseende att Alexandre Dumas, la påre prodigue, som han här kallas, ändtligen vill söka komma på grön qvist igen. Han har uppgjort kontrakt med en advokat, att denne mot 10 procent provision skall förhjelpa honom till betalsandet af alla hans skulder, upphäfvandet af hans cessionstillstånd och ett fullkomligt ordnande af hans affärer. Agenten skall börja sina operatloner med anställandet af en rättegång mot Sieele, med yrkande att af denna tidning utbekomma 8::0,000 fr. i skadestånd för det rämde blad sedan flere år lemnar sina abonnenter Alexandre Dumas verk som premier, utan att dertill vara af författaren berättigadt.