STOCK HOÖLA, den 21 Ang.
Det är bekant att inom engelska pres-
sen på senaste tiden uppstått en fraktion, som
gjort till sin uppgift att skarpt belysa detnu-
varande styrelsesystemet i England, och sär-
skilt det sätt, hvarpå den regerande engelska
aristokratien, de båda vexelvis vid styret va-
rande partierna, dels skola ha bragt i förgä-
tenhet åtskilliga af Englands gamla frihets
institutioner ), dels hand haft den yttre poli-
tiken till föga ära för England och ringa
fromma för den europeiska frihetens. sak.
Den bekante skriftställaren . Urqubart, som va-
rit djupt invigd iden engelska kabinettspo-
litiken, har genom sina böcker och artiklar i
väsentlig mån bidragit till att sjrida ljus öf-
ver utrikespolitiken, och denna har på. sista
tiden varit föremål för en hittills icke spord
uppmärksamhet i synnerhet i de större indu-
striella engelska landsortsstäderna, der man
bättre än Londonspubliken börjat förstå att
till sin rätta halt uppskatta det slingriga och
djupt oärliga hos Times och några andra större
blad, som mer eller mindre gå de makthaf-
vandes ärenden. Ett af de förnämsta blad,
som höra till den nämda kritisk-oppositionella
fraktionen, The Free Press, som under de
tvenne senaste åren utkommit i Sheffield, har
nu blifvit öfverflyttadt till London, för att
på närmare håll kunna följa partiernas bete-
enden och öka sitt inflytande. För att gifva
en id derom, huru detta blad och det nya
parti, som synes vinna allt mera fotfäste, be-
trakta sakerna, och specielt den utomordent-
liga häftighet, hvarmed det anfaller den gamla
Whig-hufvudmannen Palmerston, meddela vi
följande profstycke ur inledbingsartikeln uti
bladets första i London utgifna nummer:
Huru har det gått i verlden, sedan Eng-
land ett fjerdedels århundrade fört öfverupp-
sigten, under den förevändningen, att dess
högre insigt ålägger det plikten att lära fol-
ken huru de böra lefva? Man säger, att vi
lefva i framåtskridandets tidehvarf och att det
är demokratien som gör framsteg. Ar 1815
var Grekland en sammanfattning af ett-slags
små republiker under turkisk öfverhöghet;
nu är det en rysk provins, förvaltad af en
bayersk furste, som är ur stånd att under-
trycka stråtröfveriet, och besatt af engelska
och franska trupper. Ända till November
1830 existerade ett Polen, åtskildt från Ryss-
land; det bar längesedan upphört att existera,
utom i några landsförvistes hjertan och i de-
ras sjuka inbillning, genom hvilkas lättrogen-
het Polen blef mördadt. Ända till 1846 var
Krakau en sjelfständig stat, ett erinringsblad
om forntiden, en förhoppningspunkt för fram-
tiden; nu är Krakau blott en qvarnsten mera
kring Österrikes hals. Ända till 1847 var
Italiens jord åtminstone söder om Po fri för
österrikiska och franska trupper; sedan 18481
ha de ryckt ända fram till Tibern. Till 1848
var Ungern ett sjelfständigt konungarike; dess
urgamla, republikanska institutioner äro nu för-
störda och landet nedtrampadt af en österri-
kisk nsurpation. Under det senaste stora kri- 1
get var Spanien vår borg, var fritt, ehuru Na-
poleon besatte Madrid. Vi ha låtit Spanien
genomgå ett-arfföljdskrig och den konstitutio-
nella drottning, som vi gifvit det, har förstört
författningen och låtit en äfventyrare i sitt
namn proklamera militärdespotismen, Dan-
mark var 1807 starkt nog att kunna göra mot-
stånd mot engelska sjömakten; nu måste det
fördraga att genom en liten uppgörelse i Dow-
ning Street dess område göres till en rysk
arfvedel. Och huru står det till i hederslegio-
nens land? Det är en enda man, som har något
att säga i landets angelägenheter, och vid för-
störandet af den konstitution, som han svurit
att upprätthålla, rönte han bifall och under-
stöd af en engelsk minister, som dervid var
olydig drottningens befallningar, men som
vann bifall från parlamentets båda sidor. Detta
är de framsteg, som demokratien gjort på de
senaste trettio åren under ledning af den äkta
engelska ministern Viscount Palmerston. Fram-
steg ba skett, men det är Rysslands framsteg.
Ännu är dess materiella makt möjlig att qvä-
sa; men britiska kabinettet är dess mäktiga-
ste verktyg. — Med allt detta skulle det dock
vara en tröst, om vi åtminstone hemma beva-
rat våra friheter och naturenligt utvecklat
vår handel. Hemma koncentrera vi så små-
ningom all makt i London, och förlama ex-
tremiteterna, i det vi betaga folket omsorger
för dess angelägenheter. Detta år har bragt
oss polisbillen, och fredsdorrarne i Yorkshire
öfverlägga i detta ögonblick, icke huru många
konstaplar som behöfvas, utan huru många
måste finnas, på det grefskapet måtte erhålla
ett tilllskott ur statskassan. Dessutom hafva l
vi centraliserat kustbevakningen och dermed
måhända löst problemet att begagna marinen
till undertryckande af oroligheter i det inre.
Vi hafva visserligen efter en sjuårig agitation
afskaffat tullarne på spanmålsinförseln; men
vi hafva tvungit Turkiet att på sin utförsel
lägga de tullar som vi borttagit från vår im-
port; vi hafva hjelpt Ryssland att hålla Un-
gerns och Donaufurstendömenas spanmål
utom marknaden; vi hafva bortskänkt våra
kommersiella rättigheter i Polen; vi hafva ge-
nom ändamålsenliga skakningar i Neapel och
Spanien hindrat spanmålsexporten från dessa
länder, så att priset på vårt bröd beror. af
Rysslands nåd och freden med Arnerika. Dessa
äro resultaterna af vår inblandning i främ-
mande länders angelägenheter. Om den mo-
raliska halten af ett mångårigt handlingssätt
kan bedömas efter resultaterna, så har vårin-
Fö FN PP TA få AA YA
Ingå kl för VN Ek
Pe
) Härom har en i London varande tysk L. Bucher
utgifvit ett intressant, af oss förlidet år utförligt om-