och skyndade derefter bort. Esperance var ensam, och hans framåt böjda hufvud utvisade tydligt den giriga otålighet, hvarmed han lysznade till hvarje ljud omkring sig. Ändtligen genljödo steg, som kommo hans själ att darra, ett tungt sidendraperi upplyftades, och Gabriella visade sig — Gabriella, med kinderna bleka ef glädje och ögonen blizxtrande af tårar. Den unga qvinnan ilade emot EspErance, hon öppnade ofrivilligt sina armar, och utan styrka att kunna yttra ett enda ord hyilade de länge hjerta mot hjerta. Men Gabriella sansade sig slutligen; med mildt våld vred hon sig ur älskarens armar, och med ljufva fastän bedröfvade blickar betraktade hon de förödelser, som sorgen åstadkommit på hans ojemförliga skönhet. Och Esperance stod stum; berusad af hennes leende och lyckan att ännu en gång få se henne, vågade han ej göra en enda rörelse, liksom om ban fruktat att hennes närvaro endast varit en dröm — en dröm, som skulle försvinna vid hans pppyakrande: — Ack, begge tvekade att bryta denna så djupa och ändå så vältaliga tystnad! Men det måste ske — Gabriella förde handen öfver pannan för att samla sina tankar. Framför allt ingen förbehållsamhet, min Espårance, hviskade hon med vek och harmonisk röst. Tro mig, detta efter utseen-. det så farliga ställe är i sjelfva verket det säkraste vi kunna finna, emedan det är det enda dit våra spioner ej våga intränga... Gratiennes kammare ligger här ofvanpå, de öfriga tjenarne bo alla ät motsatta håll, och de veia utomdess ej annat än att jag redan gått till hvila , ,. Hans majestät har visserlisen genom Beringhen förkunnat mig sitt besök, men han superar i detta ögonblick, och Gratienne, som noga bevakar honom, har lofvat att en qvarts timma förut underrätta mig