STOCKHOLM, den 22 Aug.
Utrikes Rorrespondens,
(Från Aftonbladets korrespondent.)
Paris den 14 Augusti.
På den senare tiden ha vi här sysselsatt oss
med att meddela och erhålla nyheter om det
spanska dramat samt några detaljer, komna
från Piombieres eilcr tillverkade i Paris under
Plombieres stämpel. Flere af dessa detaljer
voro af detta lätta och tvifvelaktiga slag, som
man kallar kallprat, och löna ej, som jag tror,
mödan att sändas öfver hafvet. Se här emel-
lertid en sådan, hvilken, på en gång oskyl-
dig och-af en viss originalitet, kan plockas
ut ur massän af de öfrga. Det säges, att
kejsaren, anländ till Plombieres, fann för godt
att rådfrå a läkarne vid brunnen, men dervid
lät säga dem på förhand, att han ej önskade
några frågor från deras sida, utan att de
borde inskränka sig till att ge honom sina
råd med anledning af den framställning han
sjelf ville gifva dem angående sitt helsotillstånd.
Läkarne instälde sig i följd häraf hos H. M.,
afhörde honom ganska uppmärksamt, drogo
sig tillbaka för att öfverlägga, men återkom-
mo snart för att säga honom, att hans fram-
ställning icke gjorde tillfyllest för dem att
kunna bilda sig en opinion; att vissa plågor,
dem H. M. sagt sig känna, kunde ge till-
känna en ryggmärgsjukdom, att i sådan hän-
delse Plombieres vatten ej skulle göra någon
nytta, och att de i följd af allt detta bådo
H. M. tillåta dem framställa några frågor till
upplysnings vinnande. Kejsaren svarade, att
han dels af eget omdöme, dels på grund af
sina pariserläkares utlåtanden ansåg sig viss
on, att hans lidande endast vore rheumatiskt,
och att han derföre ej fann nödigt att låta kon-
sultationen längre fortgå; men tackade myc-
ket hrr läkare i Plombieres för deras ömhet
om hans helsa. Anekdoten är ganska obe-
tydlig, men bevisar, att H. M. har bestämda
åsigter öfver sin helsa, likasom öfver myc-
ket annat.
De uppskof, som tyckts möta verkställandet
af Parisertraktaten, ha återfört våra tankar på
vigtigare ämnen. I Frankrike är man, som
jag tror, lika litet benägen som i England att
krusa för Ryssland i afseende på uppfyllandet
af de vilkor sistnämde makt åtagit sig; men
man tviflar ej här på Kars öfverlemnande.
hvilket numera, som det tyckes, redan blifvit
verkstäldt, lika litet som man tviflar på
undanrödjandet af svårigheterna angående
Ormön.
Dessa händelser äro emellertid allt för myc-
ket tillfälliga för att kunna rycka sinnena ur
det Jandtliga lugn, som de under denna års-
tid njuta, och ur den dvala, hvaruti en nära
30 graders värme försatt dem. Vårt inre
företer derföre mer än någonsin denna stilla
yta, som skulie låta förmoda ett fullkomligt
lugn, om man ej visste huru bedrägliga ytor
äro. I grunden är lifsmedlens dyrhet fortfa-
rande det som sysselsätter massorna och gör
dem missnöjda. I Paris förorsaka hyrornas
stegring och farhågan för ytterligare nedrif-
ningar allvarsamma bekymmer hos den - min-
dre handeln och de mindre sambhällsställnin-
garne i allmänhet. Allt detta försvåras ge-
nom en skörd, visserligen ganska vacker i
de norra provinserna, men högst medelmåt-
tig i mellersta Frankrike, och nästan ingen i
södern. I flera delar af riket är nöden stor
och hotar att bli ännu större. För öfrigt
föga eller inget egentlig politisk agitation.
Paris fortfar att underbart förskönas; det
förvandlas till den grad, att en verklig social
förändring blir följden deraf. Då nya hus
ej byggas der annat än i beräkning på rika
eller välmående hyresgäster, blir arbetaren
till sin stora förtrytelse undanträngd till tul-
larne eller utom desamma, hvilket sätter emel-
Jan hans arbete och hans bostad ett större eller
mindre afstånd, ganska kostsamt att passera.
Dertill uppstå eleganta restaurationer och präk-
tiga kaffeer nästan öfverallt, i stället för de
spisqvarter, der han brukade taga sina mål-
tider, och han blir tvungen att söka dessa
på längre håll. Allt detta gör hans eget och
hans familjs lif kinkigt, ja plågsamt, och
ehuruväl ban förtjenar mera än förr, så har
man anledniog att befara, det hans sociali-
stiska drömmar häraf ej bli mindre lifliga.
Den mindre räntetagaren, som icke ens erhåller
den ersättning som uppkommer af en förhöjd
dagspenning, jemför med förskräckelse det
oföränderliga beloppet af sin årsinkomst med
det oupphörligt stigande beloppet af sina ut-
gifter. I likhet med arbetaren finner han sig
steg för steg drifven ut åt de yttersta ändarne
af Paris, hvars medelpunkt likväl städse varit
för honom så kär, en vana, ett nöje. Medel-
klassens element synes sålunda nära att för-
svinna från den lysande staden, och om allt
fortgår på detta sätt, kommer det egentliga
Paris, oberäknadt en gördel af arbetare oc
en mängd ofantliga magasiner i det inre, att
ej bebos af andra än millionärer, spekulanter,
artister, loretter och embetsmän, hvarmed kom-
mer att blanda sig en ström af utländningar.
Den egentlige pariserborgaren skall då ha
upphört att existera. Lyckligtvis kommer väl
le gamin de Paris, detta odödliga slägte, att
fortfarande hedra vår civilisation, I afvaktan
på denna framtid, som måhända med tiden
kan modifieras genom förmögenhetens all-
männa tillväxt, är husegaren i sjelfva verket
Paris nuvarande herre, Han är nutidens stolte