STOCKHOLM, den 22 Aug. Utrikes Rorrespondens, (Från Aftonbladets korrespondent.) Paris den 14 Augusti. På den senare tiden ha vi här sysselsatt oss med att meddela och erhålla nyheter om det spanska dramat samt några detaljer, komna från Piombieres eilcr tillverkade i Paris under Plombieres stämpel. Flere af dessa detaljer voro af detta lätta och tvifvelaktiga slag, som man kallar kallprat, och löna ej, som jag tror, mödan att sändas öfver hafvet. Se här emellertid en sådan, hvilken, på en gång oskyldig och-af en viss originalitet, kan plockas ut ur massän af de öfrga. Det säges, att kejsaren, anländ till Plombieres, fann för godt att rådfrå a läkarne vid brunnen, men dervid lät säga dem på förhand, att han ej önskade några frågor från deras sida, utan att de borde inskränka sig till att ge honom sina råd med anledning af den framställning han sjelf ville gifva dem angående sitt helsotillstånd. Läkarne instälde sig i följd häraf hos H. M., afhörde honom ganska uppmärksamt, drogo sig tillbaka för att öfverlägga, men återkommo snart för att säga honom, att hans framställning icke gjorde tillfyllest för dem att kunna bilda sig en opinion; att vissa plågor, dem H. M. sagt sig känna, kunde ge tillkänna en ryggmärgsjukdom, att i sådan händelse Plombieres vatten ej skulle göra någon nytta, och att de i följd af allt detta bådo H. M. tillåta dem framställa några frågor till upplysnings vinnande. Kejsaren svarade, att han dels af eget omdöme, dels på grund af sina pariserläkares utlåtanden ansåg sig viss on, att hans lidande endast vore rheumatiskt, och att han derföre ej fann nödigt att låta konsultationen längre fortgå; men tackade mycket hrr läkare i Plombieres för deras ömhet om hans helsa. Anekdoten är ganska obetydlig, men bevisar, att H. M. har bestämda åsigter öfver sin helsa, likasom öfver mycket annat. De uppskof, som tyckts möta verkställandet af Parisertraktaten, ha återfört våra tankar på vigtigare ämnen. I Frankrike är man, som jag tror, lika litet benägen som i England att krusa för Ryssland i afseende på uppfyllandet af de vilkor sistnämde makt åtagit sig; men man tviflar ej här på Kars öfverlemnande. hvilket numera, som det tyckes, redan blifvit verkstäldt, lika litet som man tviflar på undanrödjandet af svårigheterna angående Ormön. Dessa händelser äro emellertid allt för mycket tillfälliga för att kunna rycka sinnena ur det Jandtliga lugn, som de under denna årstid njuta, och ur den dvala, hvaruti en nära 30 graders värme försatt dem. Vårt inre företer derföre mer än någonsin denna stilla yta, som skulie låta förmoda ett fullkomligt lugn, om man ej visste huru bedrägliga ytor äro. I grunden är lifsmedlens dyrhet fortfarande det som sysselsätter massorna och gör dem missnöjda. I Paris förorsaka hyrornas stegring och farhågan för ytterligare nedrifningar allvarsamma bekymmer hos den mindre handeln och de mindre sambhällsställningarne i allmänhet. Allt detta försvåras genom en skörd, visserligen ganska vacker i de norra provinserna, men högst medelmåttig i mellersta Frankrike, och nästan ingen i södern. I flera delar af riket är nöden stor och hotar att bli ännu större. För öfrigt föga eller inget egentlig politisk agitation. Paris fortfar att underbart förskönas; det förvandlas till den grad, att en verklig social förändring blir följden deraf. Då nya hus ej byggas der annat än i beräkning på rika eller välmående hyresgäster, blir arbetaren till sin stora förtrytelse undanträngd till tullarne eller utom desamma, hvilket sätter emelJan hans arbete och hans bostad ett större eller mindre afstånd, ganska kostsamt att passera. Dertill uppstå eleganta restaurationer och präktiga kaffeer nästan öfverallt, i stället för de spisqvarter, der han brukade taga sina måltider, och han blir tvungen att söka dessa på längre håll. Allt detta gör hans eget och hans familjs lif kinkigt, ja plågsamt, och ehuruväl ban förtjenar mera än förr, så har man anledniog att befara, det hans socialistiska drömmar häraf ej bli mindre lifliga. Den mindre räntetagaren, som icke ens erhåller den ersättning som uppkommer af en förhöjd dagspenning, jemför med förskräckelse det oföränderliga beloppet af sin årsinkomst med det oupphörligt stigande beloppet af sina utgifter. I likhet med arbetaren finner han sig steg för steg drifven ut åt de yttersta ändarne af Paris, hvars medelpunkt likväl städse varit för honom så kär, en vana, ett nöje. Medelklassens element synes sålunda nära att försvinna från den lysande staden, och om allt fortgår på detta sätt, kommer det egentliga Paris, oberäknadt en gördel af arbetare oc en mängd ofantliga magasiner i det inre, att ej bebos af andra än millionärer, spekulanter, artister, loretter och embetsmän, hvarmed kommer att blanda sig en ström af utländningar. Den egentlige pariserborgaren skall då ha upphört att existera. Lyckligtvis kommer väl le gamin de Paris, detta odödliga slägte, att fortfarande hedra vår civilisation, I afvaktan på denna framtid, som måhända med tiden kan modifieras genom förmögenhetens allmänna tillväxt, är husegaren i sjelfva verket Paris nuvarande herre, Han är nutidens stolte