i händelse af en bankrutt (som dock måste räknas till möjligheterna i en framtid) allmänna åklagaremakten måhända icke ens skall vara i stånd att få reda på hågon af herrar förvaltare, så att han måtte kunna ställas tili ansvar. Sådana och dylika sf de hya kreditinr.ttningarnes motståndare ifrigt kringspridda argumenter hafva emellertid, som det tyckes, gjort mindre verkan på allmänheten, änregeringens förut omtalade afsigter. Aktierna föllo, och det flaua förhållandet med omsättningen ville icke vika för alla loftal. Detta tyckes redan nu rättfärdiga de lugnares förutsägelse, att, om spekulatioren blott öfverlemnades åt sig sjelf, den af de verkliga behofven bestärm:da nivåa efter första tilloppet snart skulle blifva funnen. Vi komma sålunda åter till den slutsats vi förut en gång gjort, ait regeringen gör bäst i att lita på det allmänna intresseis sunda instinkt, och icke genom byråkratiska inblandningar och hinder på lagstift ningens väg frambesvärja en befarad kris. med ett ord, att låta den nya, i hvilket fali som helst något vågade inrättningen beviss sin duglighet genom sin verksamhet. li kritiska tider kan bli utan hufvud, och att ÄR BETÄNKANDE ANGÅENDE SVENSK-NORSKA KONSULATVÄSENDET. (0) Då Norges bidrag är ett till sitt belopp begränsadt och i förväg på tre år beviljadt anslag, bör komitn äfven beräkna det sammanlagda utgiftsbeloppet, som skall läggas till grund för bestämmande ai Norges bidrag under hvarje särskilt budgetstermin. Den anser medelbeloppet af rikenas gemensamma utgifter under de sistförflutna tre åren, med tillägg af 10 procent för hvad som derutöfver kan under derpåföljande tre år behöfvas, vara en lämplig beräkniovgsgrund. Sedan denna beräkningsgrund en gång hunnit tillämpas, kommer erfarenheten att visa huruvida tilläggsprocentn behöfver tagas lika hög. Dei är dessutom gifvet, att tillämpningen af de utaf komiten framstälda reglor blir beroende deraf att hvarje Storthing fioner de för konsulsväsendet begärda anslag behöfliga och kunna bestridas utan föriång för andra statsbehof. 4 För att beräkna Norges bidrag för nästkommande budgetstermin (från den 1 Juli 1857 till samma . tid 1860), får komitån först framställa sin åsigt om hvad som bör till sådana gemensamma utgifter hänföras. En i hr statsministerns anförande intagen och af konvojkommissariatet meddelad förteckning öfver dessa poster visar en slutsumma af 142,072 rdr 28 sk. bko. Deribland må anföras anslag till konsuler 44,920 rår Hbmb. bko, till legationspredikanten och pastorn vid svenska församlingen i London;900 rdr Hamb., bko, anslag till ersättning för utgifter, hvartill konsulerna icke varit berättigade, 500 rdr Hamb. bko, exspektanslöner 3000 rdr Hamb. bko, tillsammans 49,320 rår Hamb. bko — 131,520 rdr Hamb bko. Återsteden utgöres af aflöninvg till konvojkommissariatet 7306 rdr bko samt till pensioner m. m. Komiten gör dock åtskilliga afdrag från denna summa och anser bland annat, att då högst en fjerdedel utaf den af konvojkommissariatet förvaltade handelsoch sjöfartsfonden användes till körsulatväsendet, bör blott en sådan andel i kommissariatets utgiftsstat uppföras bland gemensåmma utgifter Jemväl afdrages anslaget till legationspredikanten och pastorn i London (helst från norska statskassan särskilt utbetales 100 årligen till svenska kyrkan i London), större delen af pensionsbeloppet m. m., tillsammans 9406: 34. rdr specie, så att af hela utgiftsbeloppet, 142.072 rdr bko — 53,277: 11. rår specie återstå 43,870: 25. Deremot ökas summan genom tillökning i anslaget för konsuln i Archangel (1500 rår sp.), öfverflyttning från ministerstaten af bidraget till aflöning af en generalkonsul i Åbo, regiering af bidragen till de diplomatiska agenternas aflöning i Konstantinopel, Lissabon, Athen och Washiogton samt skilnaden mellan andelen i konvojkommissariatets aflöning och utgifterna för den i stållet af komiten föreslagna under statsministern för utrikes ärendena lydande byrå, genom hvilket allt, om ytterligare afdrag göres för den från konsulatet i Odessa indragna lönen, uppgifterna uppgå till 47,436 rår sp., hvilken summa med tillägg af ofvanberörde 10 procent i rundt tal uppföres med 52,500 rdr sp. Af detta belopp skulle, enligt den föreslagna proportionen, Sverges andel utgöra . . . 30,000 rår sp. och Norges. so eve 22000 8 Summa 52,500 rdr sp. Denna summa innefattar dock blott utgifterna för kohsulernas aflöning och pensionering samt förvaltningen af rikenas gemensamma konsulatärenden, hvaremot utgifter för understöd till nödstälde landsmän i främmande länder, till förvaltningen af hvarje rikes enskilta konsulatärenden och för konsulernes brefvexling i sådane ärenden böra bestridas af hvartdera riket särskilt. Derjemte återstå vissa gemeösamma utgifter, nemligen för konsulernes vapenplåtar, flaggor och sigill samt postporto i gemensamma angelägenheter, hvilka utgifter, enligt kongl. brefven af den 4 September 1849 och 8 September 1854, böra fördelas lika mellan båda rikena utöfver Norges bestämda bidrag af 15,000 speciedaler. Komiten anser dock, att äfven dessa utgifter, som böra fortfarande särskilt beräknas, må fördelas efter samma grund, som de öfriga. I medeltal hafva de utgjort 90 rdr specie eller 240 rår bko. Komiten öfvergår nu till den inom riket erforderliga förvaltning af konsulsangelägenheterna, i hvilket afseende hr statsministern i sitt ofta bemälte anförande framstält angelägenheten deraf, att en mera omfattande verksamhet blefve statsministersembetet tillagd, än hvad som nu eger rum och, jemlikt kongl. brefvet af den 25 Maj 1850, består deri, att statsministern utnämner och entledigar vice komsuler. Komiten delar den åsigt att en utvidgning bör ske, men anser densamma ej böra sträcka sig utöfver befattningen med gemensamma konsnlsärenden. På grund af bestående unionella förhållanden måste nödvändigt förvaltningen af de ärenden, som uteslutande röra det ena af de förenade rikena; förblifvå särskilt för hvartdera riket. En förändring härutinhan torde icke kunna ske utan-genom ett tillägg vid sjelfva föreningsakten, och den myndighet, åt hvilken samtlige ej blott rikenas gemensamma, utan äfven deras enskilta konsulsangelägenheter kunde öfverlemnas, måste då organiseras efter särskiltä, mellan båda rikena öfverenskomna -unionella principer. Någon granskning af, huruvida eller huruledes en sådan () Se Aftonbladet n:r 188, 192 och 193.