i händelse af en bankrutt (som dock måste
räknas till möjligheterna i en framtid) all-
männa åklagaremakten måhända icke ens skall
vara i stånd att få reda på hågon af herrar
förvaltare, så att han måtte kunna ställas tili
ansvar.
Sådana och dylika sf de hya kreditinr.tt-
ningarnes motståndare ifrigt kringspridda ar-
gumenter hafva emellertid, som det tyckes,
gjort mindre verkan på allmänheten, änrege-
ringens förut omtalade afsigter. Aktierna föllo,
och det flaua förhållandet med omsättningen
ville icke vika för alla loftal. Detta tyckes
redan nu rättfärdiga de lugnares förutsägelse,
att, om spekulatioren blott öfverlemnades åt
sig sjelf, den af de verkliga behofven bestärm:-
da nivåa efter första tilloppet snart skulle
blifva funnen. Vi komma sålunda åter till
den slutsats vi förut en gång gjort, ait rege-
ringen gör bäst i att lita på det allmänna in-
tresseis sunda instinkt, och icke genom byrå-
kratiska inblandningar och hinder på lagstift
ningens väg frambesvärja en befarad kris.
med ett ord, att låta den nya, i hvilket fali
som helst något vågade inrättningen beviss
sin duglighet genom sin verksamhet.
li kritiska tider kan bli utan hufvud, och att
ÄR
BETÄNKANDE ANGÅENDE
SVENSK-NORSKA KONSULAT-
VÄSENDET. (0)
Då Norges bidrag är ett till sitt belopp begrän-
sadt och i förväg på tre år beviljadt anslag, bör ko-
mitn äfven beräkna det sammanlagda utgiftsbelop-
pet, som skall läggas till grund för bestämmande ai
Norges bidrag under hvarje särskilt budgetstermin.
Den anser medelbeloppet af rikenas gemensamma ut-
gifter under de sistförflutna tre åren, med tillägg af
10 procent för hvad som derutöfver kan under der-
påföljande tre år behöfvas, vara en lämplig beräk-
niovgsgrund. Sedan denna beräkningsgrund en gång
hunnit tillämpas, kommer erfarenheten att visa hu-
ruvida tilläggsprocentn behöfver tagas lika hög. Dei
är dessutom gifvet, att tillämpningen af de utaf ko-
miten framstälda reglor blir beroende deraf att hvarje
Storthing fioner de för konsulsväsendet begärda an-
slag behöfliga och kunna bestridas utan föriång för
andra statsbehof. 4
För att beräkna Norges bidrag för nästkommande
budgetstermin (från den 1 Juli 1857 till samma . tid
1860), får komitån först framställa sin åsigt om hvad
som bör till sådana gemensamma utgifter hänföras.
En i hr statsministerns anförande intagen och af
konvojkommissariatet meddelad förteckning öfver
dessa poster visar en slutsumma af 142,072 rdr 28
sk. bko. Deribland må anföras anslag till konsuler
44,920 rår Hbmb. bko, till legationspredikanten och
pastorn vid svenska församlingen i London;900 rdr
Hamb., bko, anslag till ersättning för utgifter, hvar-
till konsulerna icke varit berättigade, 500 rdr Hamb.
bko, exspektanslöner 3000 rdr Hamb. bko, tillsam-
mans 49,320 rår Hamb. bko — 131,520 rdr Hamb
bko. Återsteden utgöres af aflöninvg till konvojkom-
missariatet 7306 rdr bko samt till pensioner m. m.
Komiten gör dock åtskilliga afdrag från denna
summa och anser bland annat, att då högst en fjer-
dedel utaf den af konvojkommissariatet förvaltade
handels- och sjöfartsfonden användes till körsulatvä-
sendet, bör blott en sådan andel i kommissariatets
utgiftsstat uppföras bland gemensåmma utgifter Jem-
väl afdrages anslaget till legationspredikanten och
pastorn i London (helst från norska statskassan sär-
skilt utbetales 100 årligen till svenska kyrkan i
London), större delen af pensionsbeloppet m. m., till-
sammans 9406: 34. rdr specie, så att af hela utgifts-
beloppet, 142.072 rdr bko — 53,277: 11. rår specie
återstå 43,870: 25. Deremot ökas summan genom
tillökning i anslaget för konsuln i Archangel (1500
rår sp.), öfverflyttning från ministerstaten af bidra-
get till aflöning af en generalkonsul i Åbo, regie-
ring af bidragen till de diplomatiska agenternas af-
löning i Konstantinopel, Lissabon, Athen och Wa-
shiogton samt skilnaden mellan andelen i konvoj-
kommissariatets aflöning och utgifterna för den i
stållet af komiten föreslagna under statsministern för
utrikes ärendena lydande byrå, genom hvilket allt,
om ytterligare afdrag göres för den från konsulatet
i Odessa indragna lönen, uppgifterna uppgå till 47,436
rår sp., hvilken summa med tillägg af ofvanberörde
10 procent i rundt tal uppföres med 52,500 rdr sp.
Af detta belopp skulle, enligt den föreslagna propor-
tionen, Sverges andel utgöra . . . 30,000 rår sp.
och Norges. so eve 22000 8
Summa 52,500 rdr sp.
Denna summa innefattar dock blott utgifterna för
kohsulernas aflöning och pensionering samt förvalt-
ningen af rikenas gemensamma konsulatärenden,
hvaremot utgifter för understöd till nödstälde lands-
män i främmande länder, till förvaltningen af hvarje
rikes enskilta konsulatärenden och för konsulernes
brefvexling i sådane ärenden böra bestridas af hvart-
dera riket särskilt. Derjemte återstå vissa gemeö-
samma utgifter, nemligen för konsulernes vapenplå-
tar, flaggor och sigill samt postporto i gemensamma
angelägenheter, hvilka utgifter, enligt kongl. bref-
ven af den 4 September 1849 och 8 September 1854,
böra fördelas lika mellan båda rikena utöfver Nor-
ges bestämda bidrag af 15,000 speciedaler. Komiten
anser dock, att äfven dessa utgifter, som böra fort-
farande särskilt beräknas, må fördelas efter samma
grund, som de öfriga. I medeltal hafva de utgjort
90 rdr specie eller 240 rår bko.
Komiten öfvergår nu till den inom riket erforder-
liga förvaltning af konsulsangelägenheterna, i hvil-
ket afseende hr statsministern i sitt ofta bemälte an-
förande framstält angelägenheten deraf, att en mera
omfattande verksamhet blefve statsministersembetet
tillagd, än hvad som nu eger rum och, jemlikt kongl.
brefvet af den 25 Maj 1850, består deri, att stats-
ministern utnämner och entledigar vice komsuler. Ko-
miten delar den åsigt att en utvidgning bör ske,
men anser densamma ej böra sträcka sig utöfver be-
fattningen med gemensamma konsnlsärenden. På
grund af bestående unionella förhållanden måste nöd-
vändigt förvaltningen af de ärenden, som uteslutande
röra det ena af de förenade rikena; förblifvå särskilt
för hvartdera riket. En förändring härutinhan torde
icke kunna ske utan-genom ett tillägg vid sjelfva
föreningsakten, och den myndighet, åt hvilken samt-
lige ej blott rikenas gemensamma, utan äfven de-
ras enskilta konsulsangelägenheter kunde öfverlem-
nas, måste då organiseras efter särskiltä, mellan båda
rikena öfverenskomna -unionella principer. Någon
granskning af, huruvida eller huruledes en sådan
() Se Aftonbladet n:r 188, 192 och 193.