för mången rätt känbar, men insändaren hy-
ser likval den öfvertygelse, att de allta flesta
dock äro belåtna med att, såsom nu sker, på
en gång få fullgöra sin liqvid med kronan,
och att det skulle väcka långt mera förtret
än tillfredsställelse, om den skattskyldige nöd-
gades vandra två, tre eller fyra gånger om
året till uppbördsmöten, hvarje gång för att
erlägga ett så mycket mindre belopp — ofta
en obetydlighet.
Eller vore meningen kanhända, att det skulle
få bero på den skattdragande sjelf att välja
och bestämma, huruvida .han ville erlägga sitt
årsbelopp å en eller flera terminer? Detta är
likväl omöjligt, om någon reda skall bibehål-
lasi uppbördsverket, utan att på samma gång
mångdubbla antalet af uppbördsmän och kon-
trollanter. Ty man måste också besinna, att.
våra kronofogdar, häradsskrifvare, uppbörds-
och mantalskommissarier redan äro öfverho-.
pade af ansträngande och ansvarsfulla göro-
mål, äfven med de skatteterminer som nu äro;
och öm dessas antal förökas, eller ännu värre,
om det öfverlemnas åt den skattskyldige att.
välja mellan flera terminer, så är fara värdt,
att uppbörds- och revisiohspersonalen måste 1:
högst betydlig grad ökas, och att den afsed-J:
da fördelen af skatternas utportionering, för-Å
utom det större besväret, skulle mötvägas af
ett ökadt pris på det hela.
Hvad som emellertid i väsentlig mån bidra-
ger att göra skatteliqviden tung, är den mån-1
gehstädes inrotade vanan, att afgifter till pre-
sterskap och flerfaldiga kommunala behof skola
utgå nästan samtidigt med kronoutskylderna.
Men de förändringar, som härutinnan vore att
önska, bero till större delen af kommunerna
sjelfva ätt genomföra eller åtminstone bringa
å bane, och hafva i allt fall ej något direkt
sammanhang med det ämne, som nu i korthet
blifvit afhandladt. G-.
Så långt insändaret.
Förbehållande oss, att en annan gång åter-
komma till en fullständigare behandling af
detta ämne, inskränka vi oss för närvarande
till den anmärkning att, huru stor vigt man
än må tillerkänna de af insändaren anförda
oniständigheterria, Hvilka vi gerna erkänna
vara af beskaffenhet att ingalunda böra förbi-
8seg, vi likväl ieke kunna anse förhållandet
vata 8å väsentligen förändradt nu emot hvad
det var för några få år sedan, att de öfverty-
gahde skäl; som skatteförenklingskomiten uti
sitt år 1847 afgifna förtjenstfulla betänkande
ahförde såsom stöd för sitt förslag om upp-
bördens fördelarnde på tvenne terminer, och
sotn då äfven föranledde konungenatt afgifva
sin proposition till ständerna i denna syftning,
hu skulle hafva förlorat all sin giltighet. Vi
erinra, att Kongl. Maj:t då, i öfverensstäm-
melse med komitens förslag och hela statsrå-
dets tillstyrkande, Hemstälde till rikets ständer:
att, till undvikande af all kronouppbörds indrif-.
vaåde vid samma tid och deraf för de skattskyldige
uppkommande olägenheter, tvenne uppbördsstämmor
rmå å landet hållas, nemligen: den första, för upp-
bätande af alla personella som bevillningsafgifter,
från rmedlet af september till medlet af oktober må-
nad, med rättighet likväl för komingens befallnings-
hafvande att efter sig företeende omständigheter be-
stämma en senare termin, dock sist inom medlet af
november; och den andra, emellan medlet af februari
och medlet af april månader påföljande år, för upp-
bärande af lösen för hemmansräntor och tionde, jemte
öfrige af hemman utgående utskylder.s
Vi erinra vidare, att detta förslag tillstyrk-
tes af statsutskottet och i förstone antögs af
älla tre ofrälse stånden, garöt endast af adeln
återremitterades. När utskottet vidblef sitt
förslag och saken för andra gången förekom
i stånden, hade emellertid prestefna besinnat
sig och afslögo tu, lika med adeln, hvad de
förut lemnat utan anmärkning; och när saken
sedermera kom till votering i förstärkt ut-
skott, föll den, likasom hela skätteförenklings-
komitens förslag öfverbufvud, af anledningar,
som det torde bli tillfälle att en annan gång
återkalla i minnet, om behof göres. Med all
kunna vi icke annat än beklaga, att denna
både af borgare- och bondeståniden omfattade
del äf 1847 års kungliga proposition i ämn t
fick dela samma öde, som så många andra
delar af skatteförenklingskomiteas förslag, att
icke blifva äter upptaget uti den nya kung-
liga pföposition, som v:d den påföljande 1851
årg riksdag, på hr statsrådet Gripenstedts- 1ö-
redragning, afgafs utisk-tteförenklingsfrågan,
hvarefter saken synts oss hafva råkat 1 en
oförtjent glömska:
— H. M. Konungen har i dag hållit kon-
— Talmannen i borgareståndet vid senaste
riksdagen, borgmästaren i Norrköping, Lager-
gren anlände förliden lördag till hufvudsta-
den. Man torde kunna antaga, att denna in-
ställelse sammanhänger med frågan om tal-
månskapet i borgareståndet vid den stundande
riksdagen.
et T
— Vår i går uttalade förmodan, att den
sedan pr tid här gängse kolerasjukdomen
numera skulle komma ått förklaras ha anta-
git epidemisk Karakter, har bekräftat sig, så
som man finner af nedanstående officiella skrif-
velse. Vi anse oss särskilt böra fästa upp-
märksåniheten derpå att, efter hvad vi erfa-
rit, läkarne änse en störte utbredning af far-
soten under fiuvarande förhållanden och om
nödig försigtighet i beklädnad o. s. v. iaktta-
ges, icke vara att befara.
Till kongl. sundhetskollegium.
Sedan från och med den 7 sistlidne Juli spriadafall
sf kolera, med längre tids mellanrum, yppats-på olika
siällen i hufvudstaden, så hafva; efter hvad t. f.för-
ste stadsläkaren anmält; under de senaste dagarne;
särdeles söndagen, dylike sjukdomsfall förekommit till
aktning för insändarens nu anförda motskäl