DEN SKÖNA GABRIELLA),
AF
AUGUSTE MAQUET.
NIONDE DELEN.
XHL
En bekännelse.
Crillon höll sitt löfte; redan samma afton
sprängde den tappre generalen, endast åtföljd
at några få tjenare, in på gården till Esperances
alats.
P Som chevaliereh ej ville förlora Bin tid
med att se Hig öMkridg, Märkte hän hvarken
de bortflyttade möblerna och inpackade klä-
derna, eller hela denna ovanliga rörelse, som
en oväntad afresa alltid framkallar, ehuru så
värl palatsets utseehde söm tjenarnes ansigten
tydligt bevisade att någonting dylikt var å
färde. a
CrillbR lemWade gehast sin häst och sitt
folk på gården; och skyndade direkt till träd-
gården, hvarest han visste sig finna Espe-
rance.
Den kalla och dimmiga aftonen lofvade en
regnig nätt. Häftiga stormhvirflar skakade
allgernas träd, och de nedfallna torra bladen
drefvos oupphörligt fram och tillbaka af den
Obevekliga: vindens
Denna vackra trädgård hade nu förlorat alla
sina blotötnör, och af dess fördna grönska
återstod ingenting, ty om också ett och annat
blad ännu qvarsatt på träden, så hade dock
redan hösten derpå tryckt sitt gula insegel.
Vattaet sorlade ej beller mera med sin:som-
) Se A. B. n:o 54, 56, 57, 9, 60, 62-64, 63—088,
72, 14, 15—78, 81—00, 52—100, 102, 103,
103—108, 110 - 114, 116—119. 122-132; 134,
135, 137, 140—182 och 184—191.