RÄTTEGÅNGSoca POLISSAKER Falkenberg-Bennichska målet. Vi ha redan omnämt, att då detta mål senast vid rådhusrätten förekom, inlemnades af mamesell Edner en skrift rörande de bearbetningar, som skola egt rum för att förmå Edner att afgifva yttranden, som skulle för friherre Falkenberg vara förmånliga. Vi äro nu i tillfälle att meddela denna skrift, som har följande lydelse: Till fjerde afdelningen af Stockholms stads vällofliga rådstugurätt. Innan det mål mellan herr underlöjtnanten friherre Falkenberg och herr krigsfiskalen Bennich, hvaruti jag har blifvit inblandad, till slutligt afgörande uti domstolen företages, anser jag mig för mitt eget samvetes skull föranlåten till afgifvande af följande korta fi tällning, beträffande mina yttranden. När jag, åt mig sjelf öfverlemnad, får, så långt ske kan, samla mina tankar och ordna mitt minne, så bör jag ej förneka, att icke hr krigsfiskalen vid det med mig uti målet hållna oförväntade och öfverraskande samtalet har kunnat af några mina uttryck, hvilkas bokstafliga innehåll jag dock omöjligen kan erinra mig, hafva funnit full anledning till den uppfattning af samtalsföremålet, att jag skulle hafva ansett herr friherre Falkenberg mera af afsigt än af glömska hafva tid efter annan uraktlåtit uppgifva och betala gjorda reqvisitioner — en åsigt af förhållandet, för hvilken jag ock sjelf icke heller var främmande. Beträffande åter de verkliga eller skenbara motsägelser uti mina inför vällofliga domstolen afgifna svar, så bör jag, under betygande att min afsigt dermed ingalunda har varit att förvilla domstolens omdöme, sanningsenligt förklara, att de verkliga motsägelserna hafva sin grund, dels uti en orätt uppfattning af de till mig framställda flerehanda frågorna, dels uti den efterhängsamhet, hvarmed man utom domstolen efter samtalet med herr krigsfiskalen sökt bearbeta och leda mitt deltagande uti detta