icke ens tifdatitägne, tvennå timmåär på för- och tre
på eftermiddagen blifvit använda till öfningar, dak-
tadt reglementet säger, att på sön- och helgedagar
kunna 2 timmar på eftermiddagarne användas till öf-
ningar.
3. En insändare klagar öfver den fullkom-
liga brist på uppsigt och närmare kontroll, som råder
i afseende på gäldstuguhäktet i Stockholm, hvarige-
nom de derstädes arresterade äro öfverlemnade åt en
egenmäktig betjenings diskretion, och uttrycker den
åsigten, att vaktmästaren på stället åtminstone borde
kunna lemna de arresterade någon tarflig mat för
samma pris som på någon annan simpel restauration,
der restauranten måste betala hushyra, kontributio-
ner m m.
4. Flera insända artiklar sysselsätta sig rhed
det ytterligare omreviderade förslag till ny ky.tko-
handbok, hvilket för närvarande cirkulerar bland pre-
sterskapet, och mena att församlingarne äfven borde
höras deröfver genom af dem för detta ändamål valda
ombud, alldenstund den åsigten, att presterna en-
samma skulle representera församlingarne, numera
lidit ett så fullständigt afbräck i det allmänna med-
vetandet, att det svårligen längre torde gå an att
officielt tillämpa densamma.
5. En insändare, som tecknar sig —I—,
fäster uppmärksamheten på det stora missnöje och obe-
låtenhet, som presterskapets i Skåne föråldrade och
numera förhatliga aflöningssätt väcker inom närade
af naturen så rikt gynnade landskap, och anser det
ganska betecknande, att skånska presterskapet i för-
hållande till sitt antal är inveckladt uti flera rätte-
gångar, än hvilken annan folkklass som helst.
6. En insändare, liksom så många andra
före honom, klagar i en vidlyftig skrift öfver landt-
mäteristyrelsen, som genom följderna af sitt eget
exempel säges sprida osämja och tvedrägt inom kåren,
utså inbördes fientlighet, ständigt belasta landtmä-
tarne med nya åligganden, påbjudna i nya cirkulärer,
som ofta motsäga hvarandra och åstadkomma myc-
ken villervalla o. s. v.
7. Vi ha ytterligare emottagit åtskilliga in-
sända uppsatser rörande embets- och tjenstemännens
lönevilkor, dels i allmänhet, dels särskilt beträffande
landtstatens, och torde framdeles få tillfälle att när-
mare omförmäla en geller annan af dessa i samman-
hang med den allmänna frågan om löneförbättring.
