nen, med denna något triviala åtbörd, som
hos verldens alla nationer betyder — jag vill
ha mat.
Herre Gud! hon är hungrig! utröpade
Pontis; stackars min lilla engel, hon har hop-
pat så mycket, ska jag säga.
Dermed sprang han häftigt till skänken,
hvarest han, som en försigtig man, alltid ha-
de, några lfsförnödenheter, förutom en hel
skara kristalllaskor, på hvilkas olika innehåll
salens vaxljus kastade ett lika så klart, som
sqvalleraktigt sken.
Här tog han hastigt några frukter, litet kon-
fekt och en vinbutelj, hvilka saker han der-
efter helt triumferande nedsatte framför indi-
anskans fötter.
Ayoubani slog i åt sig och drack ungefär
så mycket som en liten fågel; derefter begär-
de hon litet vatten; men under det att Pontis
med mycket besvär letade efter denna i hans
skänk ganska sällsynta vara, framtog den unga
qvinnan hastigt en liten flaska af bergkristall
ur sin barm, och hälde några droppar af ett
hvitt fluidum i glaset.
Pontis. hade nu ändtligen fått tag i en vat-
tenkaraffin, som han helt förnöjd frambar till
sin täcka herrskarinna, och lydig hennes först
yttrade önskan, ville han genast späda ut hen-
nes vin med litet vatten; men förmodligen
hade den lilla nyckfulla varelsen ändrat id,
ty hon räckte gardisten med ett förtrollande
leende glaset, och tecknade att han skulle
tömma det till hennes ära. Han lydde skrat-
tande; hon erbjöd honom då ännu ett, hvilket
han dock afslog, oaktadt sin kärleksyra, tro-
gen det löfte om måttlighet, som han gifvit
sin vän.
Ayoubani blandade då mycket vatten deri
och tömde det sjelf; derefter blef hon just
som förtroligare, och fattade sjelfmant den
unge gerdistens händer, för att få honom att
dansa med sig. VA
Att hålla Aboubani i sina armar, och oak-
tadt hennes motstånd kunna öfverhölja henne
med kyssar, var under några, ty värr alltför
hastiga minuter den unge mannens sysselsätt-
ning. Aldrig hade Pontis känt sig så lyck-
lig, ty att i vighet och lätthet få täfla med
indianskan, och dertill, utan några alltför
skarpa tillrättavisningar, få öfverbopa hen-
ne med smekningar, var ju himlen på. Jorden;