Article Image
nen, med denna något triviala åtbörd, som hos verldens alla nationer betyder — jag vill ha mat. Herre Gud! hon är hungrig! utröpade Pontis; stackars min lilla engel, hon har hoppat så mycket, ska jag säga. Dermed sprang han häftigt till skänken, hvarest han, som en försigtig man, alltid hade, några lfsförnödenheter, förutom en hel skara kristalllaskor, på hvilkas olika innehåll salens vaxljus kastade ett lika så klart, som sqvalleraktigt sken. Här tog han hastigt några frukter, litet konfekt och en vinbutelj, hvilka saker han derefter helt triumferande nedsatte framför indianskans fötter. Ayoubani slog i åt sig och drack ungefär så mycket som en liten fågel; derefter begärde hon litet vatten; men under det att Pontis med mycket besvär letade efter denna i hans skänk ganska sällsynta vara, framtog den unga qvinnan hastigt en liten flaska af bergkristall ur sin barm, och hälde några droppar af ett hvitt fluidum i glaset. Pontis. hade nu ändtligen fått tag i en vattenkaraffin, som han helt förnöjd frambar till sin täcka herrskarinna, och lydig hennes först yttrade önskan, ville han genast späda ut hennes vin med litet vatten; men förmodligen hade den lilla nyckfulla varelsen ändrat id, ty hon räckte gardisten med ett förtrollande leende glaset, och tecknade att han skulle tömma det till hennes ära. Han lydde skrattande; hon erbjöd honom då ännu ett, hvilket han dock afslog, oaktadt sin kärleksyra, trogen det löfte om måttlighet, som han gifvit sin vän. Ayoubani blandade då mycket vatten deri och tömde det sjelf; derefter blef hon just som förtroligare, och fattade sjelfmant den unge gerdistens händer, för att få honom att dansa med sig. VA Att hålla Aboubani i sina armar, och oaktadt hennes motstånd kunna öfverhölja henne med kyssar, var under några, ty värr alltför hastiga minuter den unge mannens sysselsättning. Aldrig hade Pontis känt sig så lycklig, ty att i vighet och lätthet få täfla med indianskan, och dertill, utan några alltför skarpa tillrättavisningar, få öfverbopa henne med smekningar, var ju himlen på. Jorden;

13 augusti 1856, sida 3

Thumbnail