ska regetlögen i underdåhigt yttfande den 29 Aug 1855 tillstyrkt mnedsättandet af en komite i ofvannämda ändamål, beslöt K. M:t, i sammansatt ståts råd den 3 Oktober 1855, vidtagandet af en så. dan åtgärd. l Vidare torde här böra anmärkas, att, då den genom mellanrikslagen 1825 (1827) gifna tillåtelse till tullfri införsel från det ena till det andra riket af svenskt eller norskt bränvin, i qvantiteter icke öfverstigande en ankare, ansågs förorsaka olägenheter, hufvudsakligen till följd af begge rikenas skiljaktiga bränvinsbeskattning, år 1854 till norska storthinget framstäldes kongl. proposition derom, att nämde tillåtelse måtte upphäfvas, och att införsel af bränvin, tillverkadt i det andra riket, skulle helt och hållet förbjudas. Storthinget fattade beslut i öfverensstämmelse härmed, och under den 29 April 1854 blef beslutet i nåder sanktioneradt, hvarefter äfven för Sverge gencm K. M:ts nådiga kungörelse den 6 Juni samma år ett motsvarande förbud stadgades, att från Och med den 1 påföljande Aug. i begge rikena tillämpas. Enligt hvad sålunda är anfördt, hafva sedan år 1846 andra förändringar i stadgandena, angående rikenas inbördes handel och sjöfart, icke blifvit vidtagna, än genom 1) Kongl. kungörelsen för Sverge den 4 Maj 1852, enligt hvilken, under förutsättning af fortfarande motsvarighet i Norge vid behandlingen af svenska fartyg, de fartyg, som i Norge äro naturaliserade, skola, utan hänseende till tiden då naturalisationen skett, behandlas såsom inhemska i fråga om skeppsumgälder, men icke i afseende å varuafgifter; och 2) Lagen af den 29 April 1854 för Norge och kongl. kungörelsen den 6 Juni samma år för Sverge, om förbud mot all införsel af svenskt eller norskt bränvin. Öresundstullsfrågan behandlad på 1690:talet. Såsom bevis på, huru redan på 1600:talet fråga var väckt om att på ett eller annat sätt befria de europeiska staterna för erläggande af Sundstullen och såsom vittnesbörd om det ringa begrepp man för 200 år sedan och ännu i förra århundradet hade om den makt att besegra naturhinder, som nutiden uppnått, anföra vi följande stycke ur Holbergs Danmarks Historie pag. 553 i Höstska upplagan: Udi det Aaar 1640 blev skikket en Hollänsk Ambassade til Sverrig: Samme Gesantere bleve mnaed stor Pragt imodtagne. Dronning Christina skikkede en Fregat at indhente dem, og da de komme mod Stokholm, bleve de hilsede af 8 Örlog-Skibe. TIjen 3die Augusti havde de Audience, og da efter aflagde Complimenter begyndte de at fremföre deres Klagemaal over den Öresundske Told, og foregave, at nian i Tide maatte söge Raad der imod, og saasom nåan med det gode intet havde kundet udvirke, at bruge Magten. Regjeringen i Sverrig stillede sig vel offentligen an, som den ingen Lyst havde at brouillere sig imod Dannemark, helst saasom samme Rige havde ingen Anledning givet dertil. Men udi en particuliere Audience med Sverrigs Riges Canceler blef dem adspurdt hvad Raad de meenede, at man skulde bruge imod Dannemark, helst saasom samme Rige syntes at have store Desseins fore, og en nöie Correspöndence med Spanien. Hvorpaa de Hollandske Gesäntere foresloge et seelsomt og latterligt Middel som man neppe skulde troe, hvis saadant ikke af Aitzema var anfört, nemlig, at arbeide paa at gjöre en Passage igjennem Sverrig fra Nordsöen til Östersöen, og derved gjöre Farten igjennem Sundet tilintet, et selsomt Project, som ingen kunde falde paa uden de der ingen Kundskab havde om Jorden, men alleene om Havet, og derfore kunde vere beqvemmere til at agere Piloter og Styrmend end Ambassadeurs, hvilket ogsaa Canceleren merkede, og derfor svarede, at saadant var urimeligt, og at man ikke vel kunde gjöre en Canal af 100 Miile igjennem Bjerge og Klipper; og seer jeg af eet af Christ. 4ti egenhzenlige. Breve, at man lenge derefter har skjemtet med dette Forslag ved det danske Hoff; thi, naar Höjstbemeldte Konge taler udi sit Brev om een der oildte sig ind at kunne gaae fra Lybek til Portugal iden at röre de danske Strömme, siger han: Jeg .enker at hand vyll gaa den nye Vey, som dy Holaender haffuer ledt op fra Gottenborrig ygjennem Sverrig ind y Östersöen.