DEN SKÖNA GABRIELLA ).
AUGUSTE MAQUET. .
NIONDE DELEN.
Detta Hade eljest varit det enda hindret,
Gabriella; men eftersom det ej mera finns,
skall ingenting kurna uppresa sig emot er
lycka.
Han uttalade dessa ord utan all slags bit-
terhet eller vrede, ebHäru hela hans yttre för-
rådde den vilda storm, som rasade i hans inre.
Ingenting ? utropade hon med förvåning.
Nej.
E Ej eh gång min vilja, Esperance?
Hvarföre skulle den ej öfverensstämma
med konungens? ... Han är ju dessutom er
herre.
Det är sannt, men jag har ännu en .:.
Hvilken då?
Och det frågar ni?.:. Säg, skulle ni ej
sätta er emot mitt giftermål med Konungen,
om också jag kände mig böjd derför?)
Er godhet är stor och er finkänslighet utom-
ordentlig,, svarade Espårance med en lätt
darrning på rösten; ty att rådfråga mig, som
endast är en flyktig skuggbild på er lysande
bana, och att kalla mig er herre, som städse
gjort mig en ära, af att vara er slaf, är höj-
den af ädelmod .. . Jag tackar eraf hela min
själ för detta nya bevis på ert ovärderliga
hjerta . . . Och jag älskad2 er så högt, Gabri-
ella, att jag icke vet, huru jag skall benämna
den känsla som ni nu inger mig.
Gabriella, som misstog sig på dess utrop;
) Se A. B.:n:0,54, 56, 57, 69, 60, 62 —64, 65—58,
2, 74, 75—73, 81-—80, 92—100, 102, 103:
105—108, 110—114, 116—119, 122—132, 134,
135, 137, 140—182, 184, 185.
j