DEN SKÖNA GABRIELLA ). AUGUSTE MAQUET. . NIONDE DELEN. Detta Hade eljest varit det enda hindret, Gabriella; men eftersom det ej mera finns, skall ingenting kurna uppresa sig emot er lycka. Han uttalade dessa ord utan all slags bitterhet eller vrede, ebHäru hela hans yttre förrådde den vilda storm, som rasade i hans inre. Ingenting ? utropade hon med förvåning. Nej. E Ej eh gång min vilja, Esperance? Hvarföre skulle den ej öfverensstämma med konungens? ... Han är ju dessutom er herre. Det är sannt, men jag har ännu en .:. Hvilken då? Och det frågar ni?.:. Säg, skulle ni ej sätta er emot mitt giftermål med Konungen, om också jag kände mig böjd derför?) Er godhet är stor och er finkänslighet utomordentlig,, svarade Espårance med en lätt darrning på rösten; ty att rådfråga mig, som endast är en flyktig skuggbild på er lysande bana, och att kalla mig er herre, som städse gjort mig en ära, af att vara er slaf, är höjden af ädelmod .. . Jag tackar eraf hela min själ för detta nya bevis på ert ovärderliga hjerta . . . Och jag älskad2 er så högt, Gabriella, att jag icke vet, huru jag skall benämna den känsla som ni nu inger mig. Gabriella, som misstog sig på dess utrop; ) Se A. B.:n:0,54, 56, 57, 69, 60, 62 —64, 65—58, 2, 74, 75—73, 81-—80, 92—100, 102, 103: 105—108, 110—114, 116—119, 122—132, 134, 135, 137, 140—182, 184, 185. j