behofveis upphörande försvunnit. Ty huru
mycken vigt man än under vissa perioder af
förment statsmannavishet velat inrymma åt
dessa på tullagstiftningen inympade parasiter
af skydd på ena sidan för näringar, som sak-
nade inre lifaktighet, och å andra sidan mot
fåfänga och lyx, som egde djupa rötter i an-
dra samhällsinrättningar, icke hade man n-
samt för dessa parasiters skull under sekler
bibehållit en för statskassan umbärlig beskatt-
ning. Hos oss hafva parasiterna länge spelat
hufvudrollen. Att deras tid är förbi, så i
tullagstiftningen- som-i åtskilligt annat, -bör
man vid aktgifvande på tidens tecken kunna
med tillförsigt hoppas. Ochdermed står äf-
ven vår tullagstiftning på ren beskattnings-
grund.
En annan vigtig grundsats att i praktiken
göra sig till godo är den norska taxans en-
kelhet, som på en gång upptager alla vid in-
eller utförsel belöpande afgifter, hvilka der-
emot hos oss utgå under fletä olika namn,
för olika ändamål och till: särskiltä uppbörds-
män, med hela. den: oändliga mässan af än-
mälanden, räkningar, uppehåll och annhatt.
trassel. Under de extra afgifterna, d. vs sl:
icke-tullafgifterna, såsom afgiften till den så
kallade handels- och sjöfartsfonden, folägen
till städerna samt våg- och stämpelpenningar,
har trafiken, utom besvär och hinder, dragit
en för allmänheten föga bekant och af våra
prohibitister knappast erkänd beskattning, ofta
lika stor med hela tullafgiften och sällan un- I-
derstigande 20.å 23 procent af denna. Ko-J
mitåns arbete utreder lättfattligt och frisinnadt
dessa allmänna brister i vår tullagstifthing,
och det säit, hvarpå komitån föreslår att af-1
hjelpa demy vittnar öm en-moderation,- för
hvilken de nya lätornas vedersakare böra
hålla komitån räkning.
Vi instämma således med komiten helt och
hållet både i antagandet af den regel, att
tullagstiftningen måste återföras tillsin ur-
sprungliga betydelse att endast-vara en skatte-
reglering, och i den nyssnämda åwigten) att 1
uti tullafgiften-böra upptagas allå andra tra-
fiken nu beturigande särskilta afgifter,- som
icke anses kunna undvaras,
Vidåre instämma vi med komiterade i för-
slaget att från all afgift fritaga lefnadsförnör
denhetef af alla slag, som utgöra behof för
den stora mängden af landets befolkning, så-
som fisk, Aäsk, kreatur, kött ost, smör, spanr
mål, talg m. fl. na
Komitån yttrar härom med rätta:
Samma grundsats, som vid direkt beskattning fö-
reträdesvis fritager den ringa inkomst; Hvilken ound-
gängligen erfordras, för lifsuppehället, och de sam
hällsklasser, hvilka antagas icke kunna utöfver sin
nödtorft något förvärfva; bjuder ännu mera, att den
indirekta beskattning; som-tullafgifterne innefatta,
upphäfves å sådane födoämnen -och.förnödenheter,
som afse fylländet af de oundgängligaste behofven
för alla samhällsklasser och företrädesvis-för dem,
hvilka redan funnits böra fritagas från direkt-be-
skattning. . Ty. det är en sanning, hvilken alltmera
förtjenar uppmärksamhet vid tullbeskattningens ord-
nande, synerligen i-afseende-å oundgängliga förnö-
denheter, att denna skatt. träffar behofvet af förbruk-
ning, alldeles oberoende af brist eller öfverflöd på
tillgångar, med hvilka detta behof måste tillfreds-
ställas; hvarförutan medgifvas måste, attskattens be-
dopp ingalunda minskas genom det omärkliga i- sät-
tet hvarpå den uttages. — Vid frågan om tullskatts
borttagande å-de allmännaste förnödenheter bör icke
heller förbises, att de arbetande-klasserna i allt fall
tillskjuta sin andel i tullbevillningen, .ej mindre vid
förbrukningen af sådane utländska. varor, som anta-
git egenskap af förnödenhetsartiklar, såsom socker,
kaffe m. m., utan äfven för sina beklädnadspersed-
lar, hvilka, ehvad de äro införskrifna eller inom lan-
det tillverkade, till priset. blifva beroende . af; den
åsatta tullafgiften.
Med fullt erkännande-af dessa grundsatsers
riktighet och att de äfvenide flesta fall blifvit
af komiten tillämpade, kunna vi likväl icke
undgå att, såsom en afvikelse derifrån och
följaktligen en inkonseqvens, anmärka komi-
terades. förslag att bibehålla tull å sådana nöd-
vi ndighetsartiklar, som t.ex. humla, oberedda
hud? och skinn, mjöl och framför allt salt.
Vi fin va icke Keller bland motiverna till ko-
miterade.? förslag tillräckliga skäl för dessa af:
vikelser a förda. Emellertid bör erkännas,
att komitera de. åtminstone gifvit en vink om
möjligheten a. sältets frigifvande till införsel
i följd af reger gens egen pröfning och af-
görande. - Då tur Unkomsterna år efter är öf-
verstiga hvad till statsbehofyens fyllande er-
fordras, och det aldni kan vara meden klok
hushållning förenligt, st statskassan skrinläg-
ger stora öfverskott, sont på mångfaldigt sätt
skolat befordra välstånd, om. de bibehållits i
rörelsen, men en gång indragna i skattkam-
maren alltför ofta alstra eljest okända stats-
behof, vill det synas oss mindre välbets kt,
att öka dessa öfverskott medelst beskattning
å sådana förnödenheter, som de nyssnämda,
för att icke här tala om. det ioch för sig både
okloka och orättvisa uti en beskattning å den
allra första nödvändighetsvaran för den fat-,
tige arbetaren, för våra fiskerier och för: vårt
jordbruk. Derest regeringen och rikets stän-
der i öfrigt gilla komiterades förslag, må vilj
derföre äfven hoppas, att de anmärkta inkon-
seqvenserna undanrödjas.
Med rätta hafva komiterade tillstyrkt tull-j:
frihet för fartyg och båtar, alla slag, äfven-1:
som för ångmachiner och ångpannor, dessa
mäktiga häfstänger för industrielt framätskri-
dande. -Ovedersägligt hafva. komiterade jem-4:
väl visat fördelarne af:en riklig tillgång på
det billigare utländska jernet, med hvilket det
dyrbarare svenska nu. uthåller täflan på allal:
marknader utom på vår egen. För den häraf
naturliga slutföljden, att all införseltullå ut-
ländskt tack- och stångjern kan och bör upp-
häfvas, hafva komiterade likväl ryggat till-j
baka. Denna betänksamhet kunna vi icke an-
BRG ag Ag Ae AV Re fr 2 2T 7 ag DEN