behofveis upphörande försvunnit. Ty huru mycken vigt man än under vissa perioder af förment statsmannavishet velat inrymma åt dessa på tullagstiftningen inympade parasiter af skydd på ena sidan för näringar, som saknade inre lifaktighet, och å andra sidan mot fåfänga och lyx, som egde djupa rötter i andra samhällsinrättningar, icke hade man nsamt för dessa parasiters skull under sekler bibehållit en för statskassan umbärlig beskattning. Hos oss hafva parasiterna länge spelat hufvudrollen. Att deras tid är förbi, så i tullagstiftningensom-i åtskilligt annat, -bör man vid aktgifvande på tidens tecken kunna med tillförsigt hoppas. Ochdermed står äfven vår tullagstiftning på ren beskattningsgrund. En annan vigtig grundsats att i praktiken göra sig till godo är den norska taxans enkelhet, som på en gång upptager alla vid ineller utförsel belöpande afgifter, hvilka deremot hos oss utgå under fletä olika namn, för olika ändamål och till: särskiltä uppbördsmän, med hela. den: oändliga mässan af änmälanden, räkningar, uppehåll och annhatt. trassel. Under de extra afgifterna, d. vs sl: icke-tullafgifterna, såsom afgiften till den så kallade handelsoch sjöfartsfonden, folägen till städerna samt vågoch stämpelpenningar, har trafiken, utom besvär och hinder, dragit en för allmänheten föga bekant och af våra prohibitister knappast erkänd beskattning, ofta lika stor med hela tullafgiften och sällan unIderstigande 20.å 23 procent af denna. Ko-J mitåns arbete utreder lättfattligt och frisinnadt dessa allmänna brister i vår tullagstifthing, och det säit, hvarpå komitån föreslår att af-1 hjelpa demy vittnar öm en-moderation,för hvilken de nya lätornas vedersakare böra hålla komitån räkning. Vi instämma således med komiten helt och hållet både i antagandet af den regel, att tullagstiftningen måste återföras tillsin ursprungliga betydelse att endast-vara en skattereglering, och i den nyssnämda åwigten) att 1 uti tullafgiften-böra upptagas allå andra trafiken nu beturigande särskilta afgifter,som icke anses kunna undvaras, Vidåre instämma vi med komiterade i förslaget att från all afgift fritaga lefnadsförnör denhetef af alla slag, som utgöra behof för den stora mängden af landets befolkning, såsom fisk, Aäsk, kreatur, kött ost, smör, spanr mål, talg m. fl. na Komitån yttrar härom med rätta: Samma grundsats, som vid direkt beskattning företrädesvis fritager den ringa inkomst; Hvilken oundgängligen erfordras, för lifsuppehället, och de sam hällsklasser, hvilka antagas icke kunna utöfver sin nödtorft något förvärfva; bjuder ännu mera, att den indirekta beskattning; som-tullafgifterne innefatta, upphäfves å sådane födoämnen -och.förnödenheter, som afse fylländet af de oundgängligaste behofven för alla samhällsklasser och företrädesvis-för dem, hvilka redan funnits böra fritagas från direkt-beskattning. . Ty. det är en sanning, hvilken alltmera förtjenar uppmärksamhet vid tullbeskattningens ordnande, synerligen i-afseende-å oundgängliga förnödenheter, att denna skatt. träffar behofvet af förbrukning, alldeles oberoende af brist eller öfverflöd på tillgångar, med hvilka detta behof måste tillfredsställas; hvarförutan medgifvas måste, attskattens bedopp ingalunda minskas genom det omärkliga isättet hvarpå den uttages. — Vid frågan om tullskatts borttagande å-de allmännaste förnödenheter bör icke heller förbises, att de arbetande-klasserna i allt fall tillskjuta sin andel i tullbevillningen, .ej mindre vid förbrukningen af sådane utländska. varor, som antagit egenskap af förnödenhetsartiklar, såsom socker, kaffe m. m., utan äfven för sina beklädnadspersedlar, hvilka, ehvad de äro införskrifna eller inom landet tillverkade, till priset. blifva beroende . af; den åsatta tullafgiften. Med fullt erkännande-af dessa grundsatsers riktighet och att de äfvenide flesta fall blifvit af komiten tillämpade, kunna vi likväl icke undgå att, såsom en afvikelse derifrån och följaktligen en inkonseqvens, anmärka komiterades. förslag att bibehålla tull å sådana nödvi ndighetsartiklar, som t.ex. humla, oberedda hud? och skinn, mjöl och framför allt salt. Vi fin va icke Keller bland motiverna till komiterade.? förslag tillräckliga skäl för dessa af: vikelser a förda. Emellertid bör erkännas, att komitera de. åtminstone gifvit en vink om möjligheten a. sältets frigifvande till införsel i följd af reger gens egen pröfning och afgörande. Då tur Unkomsterna år efter är öfverstiga hvad till statsbehofyens fyllande erfordras, och det aldni kan vara meden klok hushållning förenligt, st statskassan skrinlägger stora öfverskott, sont på mångfaldigt sätt skolat befordra välstånd, om. de bibehållits i rörelsen, men en gång indragna i skattkammaren alltför ofta alstra eljest okända statsbehof, vill det synas oss mindre välbets kt, att öka dessa öfverskott medelst beskattning å sådana förnödenheter, som de nyssnämda, för att icke här tala om. det ioch för sig både okloka och orättvisa uti en beskattning å den allra första nödvändighetsvaran för den fat-, tige arbetaren, för våra fiskerier och för: vårt jordbruk. Derest regeringen och rikets ständer i öfrigt gilla komiterades förslag, må vilj derföre äfven hoppas, att de anmärkta inkonseqvenserna undanrödjas. Med rätta hafva komiterade tillstyrkt tull-j: frihet för fartyg och båtar, alla slag, äfven-1: som för ångmachiner och ångpannor, dessa mäktiga häfstänger för industrielt framätskridande. -Ovedersägligt hafva. komiterade jem-4: väl visat fördelarne af:en riklig tillgång på det billigare utländska jernet, med hvilket det dyrbarare svenska nu. uthåller täflan på allal: marknader utom på vår egen. För den häraf naturliga slutföljden, att all införseltullå utländskt tackoch stångjern kan och bör upphäfvas, hafva komiterade likväl ryggat till-j baka. Denna betänksamhet kunna vi icke anBRG ag Ag Ae AV Re fr 2 2T 7 ag DEN