STOCKHULA, deux I Aug. Bland de många artiklar, som fortfarande komma oss till handa angående nödvändigheten af tiliökving i embetsmännens löner. har den, som här nedan meddelas, synts oss vara förtjent af särskilt uppmärksamhet. Den afhandlar hufvudsakligen den af Svenska Tidningen ifrågasatta löneförhöjning för indelta armens befäl och framhåller åtskilliga omständigheter, som Vid bedömande af de anspråk, som kunna i dett? hänseende framställas, icke böra Jemmas ur sigte. Den insända artikeln har följande lydelse: Ju närmare riksdagen nalkas, desto tätare blifva pressens diskussioner om embetsmännens löner och nödvändigheten att desamma förbättra. — Agitationerna härutinnan tilltaga slagligen. Nästan hvarje postdag finner man mya artiklar i detta ämne. Detta oaktadt synes det ännu vara långt ifrån nöjaktigt utredt, huru och på hvilka grunder en sådan löneförbättring skall ske. Aftonbladet har visserligen ganska riktigt uttalat sin åsigt vara att förslaget om öneförbättring endast i samvianhang med en omorganisation i em-l betz. männens antal och göromål kan hafva utsif,t til! framgång; men på det hela har pressen tämligen lamt bemött de kompakta agitationerna. Så länge dessa endast afsigo att höja lönerna för de civila och militära embetsmän, som åtnjuta bestämd penningelön, var det också svårar2 att uppställa en på billighet och rättvisa grundad opposition. Men sedan nu en insändare i Svenska Tidningen n:o 170 uppträdt och äfvenledes fordrat förhöjningar åt indelta armens befäl, så synes frågan vara införd på ett område, der en del af pressen med något mera lycka bör kunna föra opposition i ämnet. Den dyra tiden, hvilken så burdus kommit öfver oss här i Sverge, är naturligtvis orsaken till alla dessa rop om eländiga löner, all denva obelåtenhet. Det är således af vigt att söka utreda, om denna dyra tid verkat skadligt på alla löntagares ekonomiska ställning, eller hvilka de äro,som vunnit och förlorlorat på en sådan tid, Alla jordens alster hafva de sista åren i allmänhet betalts med dubbla priser och således tillskyndat ipnehafvare af jord eller producenter lika stor ekonomisk vinst, som de fororsakat ekonomisk förlust åt dem, som lefva endast af penningar. Alla embetsmän, som äro boställsinnehatvare eller beräkna sin lön i tunnor spanmål, hafva således ovedersägligen bDka mycket vunnit på den dyra tiden, som de embetsmän,; hvilka bafva ilön en viss penningsumma, förlorat derpå. Om det ligger någon sanning i ofvanstånde resonnemang, så följer deraf osvikligt, att indelta armåns befäl, bland hvilket regementschefer, majorer, kompanichefer och-en del underofficerare äro indelningsbafvare, ganska betydligt vunnit på de höga priserna; de ofvan uppräknade graderna direkt genom skilnaden å boställens i allmänhet låga uppskattniagsvärde och åeras verkliga afkastning, som ökats genom dessa höga priser, och de öfrige ändirekt genom de högre öfverskott, som re:gementernas löningsdirektioner, utöfver den 4 stat bestämda lön, äro i tillfälle att med hvarje förhöjdt boställsarrende utbetala. Det är nogsamt bekant, att dessa öfverskott numera icke utgöra någon obetydlighet. I Skåne, Bohus och Kalmar län, Östergötland samt största delen af Westergötland lära de uppgå till 50 procent och derutöfver af det faststälda lönebeloppet. Med den fart jordbrukets förkofran tagit, komma de ganska säkert att inom kort tid uppgå till 100 procent och derutöfver. Detta kan hvar och en inse, som gör sig den mödan eftertänka, hvilken skilnad jordpriset undergått sedan 1833, då nuvarande boställsreglering faststäldes, hvarigenom boställena utarrenderades på 30 år. Nästa gång de utarrenderas kan man taga för afgjoidt att arrendesummorna åtminstone tredubblas, pr medium beräknadt. Hvilka tillgängar skapas ej häraf? I mindre sädesrika orter äro öfverskotten mindre, i somliga existera de troligtvis icke alls, hvilket kommer sig deraf, att vår Herre icke skapat Jemtland eller Dalarne lika frukt bara som Skåne, men säkerligen deröre icke velat betaga vederbörande förtjensten af att, genom en lämplig omreglering af indelta armens löningssätt, godtgöra dessa naturens skiljaktigheter. Emellertid är det tydligt, att öfverallt, hvarest dessa öfverskott finnas, bereda de, likaväl som skilnaden mellan uppskattningsvärdena och boställenas verkliga afkastning, en osynlig, men derföre icke mindre faktisk löneförhöjnirg utöfver det i stat bestämda lönebeloppet ät indelta armens befäl. Af ofvanstående anser ingändaren det vara klart utredt, att indelta armens löner alltid följa jordvärdets vexlingar och således stiga, när jorden och dess alster stiga. Alldeles motsatsen eger naturligtvis rum med civile embetsmäns och värfvade armåens m. fl:s löner, som äro satta i penningar, hvilka falla, då jord stiger i värde. Då Kongl. Maj:t genom löneregleringen 1833 fixerat hvarje grads lönebelopp inom indelta armen, så kan det med skäl ifrågasättas, huruvida icke statsverket är mest berättigadt till dessa öfverskott. Att använda dem såsom nu sker, d. v. s. att utdelas endast inom det re gemente eller kår, som de utarrenderade boställena tillhöra, är åtminstone bestämdt orättvist. Alla öfverskott borde ihopslås till en summa, och denna summa sedan fördelas lika mellan hvarje grad af alla icke-indelningshafvare af hela indelta armen. Ty hvarföre en fficer vid t. ex.. Kalmar eller Östgöta rege-1 o NA KN