har du motstått Ayoubanis nyfikenhet... i
morgon skall du ganska säkert duka under
för den.
Du förolämpar migl
Visst icke, men jag varnar dig.
Espårance, jag ber dig, var förnuftig!...
Huru kan du endast tro, att Ayoubani skulle
kunna förstå biljetten och dess vigt? ... Kan-
ske kan hon ej en gång läsa indianska, sitt
eget modersmål l
Jag tror icke på din indianska... jag tror
icke på Ayoubani... jag tror icke på någon-
ting... Seså, Pontis, gif mig nu dosan !
Den unge mannen uttalade dessa ord med
en så bestämd ton, att blodet isades i Pon-
tis ådror. :
För öfrigt,, tillale Esperance, pvär det ej
allenast din älskarinna, som jag fruktar. Du
tycker om goda supger och långa nätter.,
Och vin... är det icke så?
Jo
Godt!... nu förolämpar du mig helt och
hållet ! utropade gardisten med blixtrande
ögon. Säg, är jag kanske också full i detta
ögonblick 2 ;
Af vrede, ja
Det är sant, ty Jag är ursinnig öfver edra
orättvisa beskyllningar... Välan, efter som
ni vill återtaga ert förtroende från den, som
för er gerna offrat sitt lif... så var nu nöjd !
Med dessa ord slet han häftigt upp sin
rock, och hans darrande hand sökte otåligt
efter medaljongen; men i denna feberaktiga
brådska ref han med naglarne så sönder sig,
att blodet snart färgade det hvita linnet.
Menh, mumlade ban, och försökte att slita
sönder den silkessnodd, på hvilken medaljon-
gen hängde, hädanefter kunna vi ej mera ha
något med hvarandra att göra... Hvar och
en af oss måste ifrån detta ögonblick lefva
för sig.., Ni skall genast få igen nyckeln till