har du motstått Ayoubanis nyfikenhet... i morgon skall du ganska säkert duka under för den. Du förolämpar migl Visst icke, men jag varnar dig. Espårance, jag ber dig, var förnuftig!... Huru kan du endast tro, att Ayoubani skulle kunna förstå biljetten och dess vigt? ... Kanske kan hon ej en gång läsa indianska, sitt eget modersmål l Jag tror icke på din indianska... jag tror icke på Ayoubani... jag tror icke på någonting... Seså, Pontis, gif mig nu dosan ! Den unge mannen uttalade dessa ord med en så bestämd ton, att blodet isades i Pontis ådror. : För öfrigt,, tillale Esperance, pvär det ej allenast din älskarinna, som jag fruktar. Du tycker om goda supger och långa nätter., Och vin... är det icke så? Jo Godt!... nu förolämpar du mig helt och hållet ! utropade gardisten med blixtrande ögon. Säg, är jag kanske också full i detta ögonblick 2 ; Af vrede, ja Det är sant, ty Jag är ursinnig öfver edra orättvisa beskyllningar... Välan, efter som ni vill återtaga ert förtroende från den, som för er gerna offrat sitt lif... så var nu nöjd ! Med dessa ord slet han häftigt upp sin rock, och hans darrande hand sökte otåligt efter medaljongen; men i denna feberaktiga brådska ref han med naglarne så sönder sig, att blodet snart färgade det hvita linnet. Menh, mumlade ban, och försökte att slita sönder den silkessnodd, på hvilken medaljongen hängde, hädanefter kunna vi ej mera ha något med hvarandra att göra... Hvar och en af oss måste ifrån detta ögonblick lefva för sig.., Ni skall genast få igen nyckeln till