nom regeringens försorg, med allvar och nit måtte arbetas på ernåendet af detta mål, som visserligen torde fordra sin tid för att väl genomföras, men som, i synnerhet hvad beträffar öfverensstämmelsen mellan kyrkosocknarne och de minsta civila distrikten, d. wv. s. tingslag och härader, är af stor vigt för de statistiska arbetenas fullständighet och sammanhang. Bland de flera slående exempel, som komiten anför på den nu rådande oredan, må nämnas, att tvenne socknar (Bottnaryd och Virserum) finnas, som äro delade mellan tre olika län, att 46 socknat ärö delade mellan två olika län, och att antalet af sådana socknedelar, som utan att tillhöra annat län likväl i jordeböckerna måste uppsökas på annat ställe, än det härad och den socken, hvarest deras kyrka är belägen, stiger till mer än 180 enligt hvad redan komiterade fått tillförlitligt upplyst, men torde befinnas vara ännu vida större, derest noggranna undersökningar i landsorterna varda anstälde. Likaså finnas hemman och hela socknar i jordeböckerna förda till annat härad, än det hvartill de i domstolsfrågor höra o.s.v. Olägenheterna af denna villervalla både för embetsverk och enskilte äro alltför uppenbara för att icke påkalla allvarliga åtgärder för afhbjelpande. Hvad beträffar de klimatologiska iakttagelserna, visar komiten, huru Sverge i detta hänseende synes stå efter de flesta andra civiliserade stater, hvilka särdeles under de senaste åren egznat mycken uppmärksamhet åt detta ärane och ej blott låtit besörja fortgående dylika iakttagelser inom alla olika delar af sine Områden, utan ock med. mycken fullständighet-från trycket utgifva de: dervid förda dagböckerna. Då emellertid veteriskapsakademien redan lärer hos Kongl. Mäj:t gjort framställning öm proposition till rikets ständer rörande erforderligt anslag för berörde ändamål, så har komiten, som ansett ändamålet säkrast och med minsta uppoffringar kunna vinnas, derest observationernas ledning och bearbetning kömme att stå under vetenskapsakademiens öfverinseende och ansvarighet, endast trott sig böra tillägga, att åt dessa iakttagelser lätteligen kunde gitvas offentlighet i sammanhang med det officiella statistiska trycket, helst ett fullständigare och skyndsammare offentliggörande möjligen derigenom kunde ernås. Befolkningsstatistiken upptager icke mindre än 66 sidor af komitens betänkande; men då den både i och för sig sjelf är en af statistikens vigtigaste hufvudgrenar och dessutom hos oss länge under sig omfattat äfven andra statistikens grenar, såsom t. ex. ekonomiska uppgifter rörande landtbruket (1802—1821), synes denna dryga anpart vara fullt berättigad. Eter historiken om det svenska tabellzerkets uppkomst och utveckling ända till våra lagar samt en redogörelse för den svenska befolkningsstatistikens innehåll under olika tider och det rika material, som i detta hänseende finnes att tillgå i tabellarkivet, öfvergår komiten till en jemförelse mellan tabellverkets och andra svenska officiella berättelsers uppgifter beträffande befolkningsförhållandena. Väl måste man här med missmod och ledsnad förnimma, huruledes, trots lång varig möda och ej obetydliga uppoffringar för åvägabringande i den officella statistiken af en säkerhet och tillförlitlighet, hvarförutan nämde vetenskap i sjelfva verket måbte anses förlora sitt värde och sin betydelse, man ej hunnit längre än att uppgifterna öfver samma sak, ingångna från olika myndigheter, nästan alltid äro mot hvarandra stridande, så att t. ex. en så lätt : kontrollerad uppgift, som. den angående antalet afrättade personer, blott 3 gånger på de senaste 13 åren är den samma enligt tabellverket. och justitiestatsministerns berättelser. Men å andra sidan torde det lända till tröst, att uppgifterna för 40 50 år sedan i betydligt högre grad variera, så att då t.ex. skilnaden emellan folkmängden i Sverge enligt tabellverket och mantalslängderna år 1810 utgjorde 405486 personer, utgjorde samma skilnad år 1850 blott 55,356 (betänk, sid. 47 och 49). I främmande länder, hvilkas bearbetning af befolkningsstatistiken troligen allestädes är yngre än i Sverge och äfven i åtskilliga andra afseeriden ej torde stå framom den svenska, har man för öfrigt, hvad noggrannheten och kontrollen å uppgifternas tillförlitlighet angår, hunnit till i sanning undransvärda resultater, söm visserligen utgöra ganska uppmuntrande exempel att efter förmåga följa. I flertalet af dessa länder, äfven iDanmark och Norge, har man infört 8. k. census eller folkräkning för bestämmande af folkmängdssörhållandena ock derigenom åstadkommit på en gång en erkänd. tillförlitlighet och en skyndsamhet i uppgifternas insamlande och publicerande, som äfven hos oss vore högligen önskvärd. Också har komiten, som synes icke med ens vågat föreslå införandet at en sådan census både för land och stad, önskningsvis framstält folkräkning i städerna på sn enda dag såsom särdeles nyttig och derjemte utan stor svårighet utförbat. Öm vi för öfrigt ej våga hoppas att, i afseende såväl på skyndsamheten 1. uffentliggörandet, som flera andra förhållanden förande befolkniagens årliga förändringar, hvilka fordra betydliga kostnader för att fullständigt och utförligt bearbeta, någonsin kunna uppnå t. ex. Englands eller. Amerikas ståndpunkt, som härpå offra ofantliga summor, så ha vi dock i alla fall i befolkningsstatistikens tidsenliga och fullkomligheten sig allt mer närmande utveckling ett rikt fält för ett blifvande statistiskt embetsverks verksamhet. Komiten slutar ifrågavarande afdelning af betänkandet med några önskningar och förslag, hvilka synas förtjenta att tagas till efterrättelse, såsom angående fastställande af tryckta formulär för syrkoböcker öfver hela riket, befrämjandet af skyndsamhet vid insändandet af uppgifterna till befolkningsstatistiken, beredande af öfverensstämmelse emellan husförhörsoch manmantalslängderna, tillhandahållandet gratis af tryckta formulär till mantalsuppgifter och mantalsskrifningarnes förrättande inom så kort tid och så nära borgerliga årets slut som möjligt, folkräkninog anställande i städerna på en enda