fsädet. .bägger man härtill ;töaisen, och. bo-
-Ihvetet, och dividerar det hela med. antalet af
Tberådda acres, blir medelbeloppet: för hvarje
Jacre hågot mer än sju bushels hvete, omkring tre
-bushels råg, öch föga mer än en bushel mais
ellet bohvete, hvilket gör ett sanimanlägdt
belopp af omkring -tolf bushels pr acres. I
JEngland utgör afkastningen tjugoåtta bushels
Thvete, d v: s. mer än dubbelt så mycket i
Jafseende på qvantiteten, och 1 penningvärde
ire gåvger så mycket. Denna öfverlägsenhet
I får icke tillskrifvas jordmånen oeh klimstet,
såsom förhållandet är med afseende på de na-
tnrliga och artifioiella ängarne och rotfrukter-
na, och till en viss grad också hafran och
kornet, utan dess öfverlägsna odling. hvilken
visar sig hufvudsakligen deruti, att man in-
skränker hveteodlingen till den jord, som
gjorts tjenlig för dess frambringande.
Skottland och Irland innefattas äfven i: of-
vanstående beräkning; tages England för sig
sjelft, bli resultaterna ännu mera slående.
Detta lilla land, som ej är större än fjerde-
delen af Frankrike, producerar ensamt tretton
millioner qvarters hvete, sex millioner korn
och tolf millioner bafra. Om Frankrike prc-
ducerade i samma förbållande, skulle dess af-
kastning, efter afdrag af utsädet, blifva fem-
tio millioner qvarters hvete, sju millioner korn,
hafra och andra sädesslag — d. v. s. minst
dubbelt så mycket som dess nuvarande pro-
duktion; och vi borde erhållä ännu Mera, om
fan tar i betraktande dess jordmån och kli-
mat, som äro vida mer gynsamma för sädes-
odling än Englands jord och klimat. Dessa
fakta bekräfta den satsen, att för att skörda
rikligt med säd; är det bättre att minska än
att utvidga den sädesbärande jordarealen; Och
enom att gifva det största möjliga utrymme
k foderväxterna, erhåller man icke allenast
en större qvantitet kött, mjölk och ull, utan
derjemte en rikare sädesafkastning. Frank-
rike skall erhålla liknande resultater, när det
betäckt sina omätliga trädesgärden med rot-
frukter och foderväxter och minskat den span-
målsbärande jordytan med flera millioner hec-
tarero.
Fullföljer man ytterligare dessa beräkningar
med afseende på d båda ländernas totalaf-
kastning, så finner man att
Frankrike, i sin helhet taget, afkastar 100
francs per hettar; det egentliga England 200
franes. Ensamt kreatursafkastningen af en
engelsk farm är minst lika stor som hela af-
kastningen af en fransk farm af lika egovidd —
man har alltså hela spanmålsafkastningen på
köpet. Tager man- endast de tre förnämsta
slagen af-husdjur — får, öxar och svin —
och icke tager fjäderfäet med i beräkning, så
erhålla engelsmännen af dessa fyra gånger
mera kött, mjölk och ull än vi göra. Å an-
dra sidan, under det Frankrikes jord ej fram-
bringar mer än en-och en half hectolitre hvete
hectare, frambringar Englands jord tre, och
emnar derjemte fem gånger så mycket pota-
tes till mensklig förbrukning.,
Enligt 1831 års folkräkning utgjorde det
förenade -konungarikets sammanlagda folk-
mängd 27 millioner själar och Frankrikes 34
millioner. Således, under det att det förenade
konungariket födde nära en person på hvarje
bectare, födde Frankrike endast en på hvarje
halfannan hectaren.
De fakta vi här, efter mr de Lavergnes
särdeles lärorika och förtjenstfälla arbete med-
delat och som skulle kunna ytterligare förfull-
ständigas af en otalig mängd andra, mera i
detalj gående, torde emellertid vara tillräck-
liga föratt ådagalägpga till hvilken utomor-
dentlig höjd den engelska landthushällningen
är uppdrifven, och huru långt engelsmännen
i detta som många andra hänseenden hunnet
framom Europas öfriga nationer. Den här
anstälda jemförelsen har visserligen endast
gält Frankrike, men då detta land i allmän-
het kan anses lika långt om ej längre hunnit
i ett rationelt jordbruk än de öfriga Europas
länder (Belgien och vissa delar af några an-
dra länder torde likväl böra undantagas), så
bevisa de här anförda fakta det engelska jord-
brukets öfverlägsenhet ej blott i förhållande
till Frankrikes, utan jemväl och lika mycket
i förhållande till de flesta andra europeiska
länders. De lemna ett ytterligare bevis på
den energi och den framgång, hvarmed detta
folk bedrifver hvarje gren af mensklig verk-
samhet, som är ett väsentligt vilkor för släg-
tets framåtskridande i civilisation och sedli
fullkomlighet. England har redan länge haft
anseende för alt vara Europas förnämsta sjö-
farende och industriidkande folk; det har på
senare tider härtill äfven lagt äran af att vara
dess skickligaste jordbrukare.
