DEN SKÖNA GABRIELLA ). ; Ar AUGUSTE MAQUET. ÅTTONDB DELEN. Mina herrärs, återtog Mayenne och närmade sig pelaren, många b and eder hafva förstått att jag bäntydt på de dåliga handlingarne i mitt lif... Mitt uppror emot min rättmätige konung och herre har deraf utgjort en; men må han tillåta att jag säger; det här, högt inför er alla, så oerhördt detta brott varit, är det ändå ej detta hvilket jag förebrår mig mest... Nej, konungen var stark och han har försvarat sig ända tills han såsom segrare qvarstått på platsen ... Jag var således å endast upprorisk och icke feg... Men mer än en gång har jag varit den starkaste emot mindre högättade fiender, hvilka jag skoningslöst förkrossat med min makt, och det är dem som jag nu skulle vilja bedja om förlåtelse.n En graflik tystnad herrskade bland församImgen, brodern Robert höjde långsamt sitt sämsta hufvud, och i den tjocke priorns ögon: lyste en hemlig glädje. i Bland de viryckige, hvilka jag på detta sätt förtryckt, fortfor Mayenne, var det i synnerhet en, som jag skulle vilja återfinna bär vid altarets fot, intor Guds ansigte, i konungens närvaro... Det var en hederlig och tapper ädling, hvilken förtjenade min aktning oca min vöranad, och som jag detta oaktadt fegt förolämpade , . Han var bättre än jag, mycket bättre, och ändå tvekade jag ej att begagna min makt för att krossa honom ..-; Han är nu öd, och efter hvad som säges, läter han hafva uppgifvit sin anda med en förbannelse ötver muy på sina läppar. Munken reste tipp sigi hela sin längd, med kapuscuongen alien öfver sitt hufvud; en Jind-i7 trossa skakade hans lemmar, och ban lutade sig darrande emot pelaren, vid hvilken han nyss knaböjt. pJi han är död. fullföljde hertigen och ick fram till brodern Robert; ,men om Gud viliq återuppväcka honom — ty ingenting är ) 8e A. B. n:o 54, 16, 57, 59, 60, 62-64, 63—68, 72, 74, 75—73, 81—90, 92—100, 102, 103, 105-108, 110 114, 116—119, 122—132, 134, 135, 137, 140—181.