DEN SKÖNA GABRIELLA ). ;
Ar
AUGUSTE MAQUET.
ÅTTONDB DELEN.
Mina herrärs, återtog Mayenne och när-
made sig pelaren, många b and eder hafva
förstått att jag bäntydt på de dåliga handlin-
garne i mitt lif... Mitt uppror emot min rätt-
mätige konung och herre har deraf utgjort
en; men må han tillåta att jag säger; det här,
högt inför er alla, så oerhördt detta brott va-
rit, är det ändå ej detta hvilket jag förebrår
mig mest... Nej, konungen var stark och
han har försvarat sig ända tills han såsom se-
grare qvarstått på platsen ... Jag var således
å endast upprorisk och icke feg... Men
mer än en gång har jag varit den starkaste
emot mindre högättade fiender, hvilka jag sko-
ningslöst förkrossat med min makt, och det
är dem som jag nu skulle vilja bedja om
förlåtelse.n
En graflik tystnad herrskade bland försam-
Imgen, brodern Robert höjde långsamt sitt
sämsta hufvud, och i den tjocke priorns ögon:
lyste en hemlig glädje. i
Bland de viryckige, hvilka jag på detta
sätt förtryckt, fortfor Mayenne, var det i
synnerhet en, som jag skulle vilja återfinna
bär vid altarets fot, intor Guds ansigte, i konun-
gens närvaro... Det var en hederlig och
tapper ädling, hvilken förtjenade min aktning
oca min vöranad, och som jag detta oaktadt
fegt förolämpade , . Han var bättre än jag,
mycket bättre, och ändå tvekade jag ej att
begagna min makt för att krossa honom ..-;
Han är nu öd, och efter hvad som säges, lä-
ter han hafva uppgifvit sin anda med en för-
bannelse ötver muy på sina läppar.
Munken reste tipp sigi hela sin längd, med
kapuscuongen alien öfver sitt hufvud; en
Jind-i7 trossa skakade hans lemmar, och ban
lutade sig darrande emot pelaren, vid hvilken
han nyss knaböjt.
pJi han är död. fullföljde hertigen och
ick fram till brodern Robert; ,men om Gud
viliq återuppväcka honom — ty ingenting är
) 8e A. B. n:o 54, 16, 57, 59, 60, 62-64, 63—68,
72, 74, 75—73, 81—90, 92—100, 102, 103,
105-108, 110 114, 116—119, 122—132, 134,
135, 137, 140—181.