ken som Skandinav, som Svensk eller som bokför läggare. Å Med den kännedom jag eger af de rådände åsigterna hos den studerande ungdomen i Upsala; är jag fullt öfvertygad, att man der allmänt skall ogilla tonen i detta mot mig personligen riktade angrepp af någon bland dess ledamöter, som dertill saknar både kallelse och uppdrag. Studentkåren har dervidlag tillfälle att ihågkomma ordspråket: Gud bevare oss för våra vänner Ö. s. v. Allmänheten åter har tillfille att beklaga att bildning och hyfsning icke alltid åtfölja dei officiella lärdomen. Att det intryck, som en dylik bragd kommer att framkalla hos brödrarikenas folk, icke blir för angriparen fördelaktigt, borde han, som låtsar vara så finkänslig för deras omdömen om oss (hvaruti naturligtvis ingår vår press och vårt sätt attföra offentlig diskussion), hafva betänkt — men i den ungdomäga uppbrusning, som tycks hafva: dikterat hela angreppet, har han troligtvis förbisett denna omständighet. Stoekholm den 5 Aug. 1856. Albert Bonnier.