gare ån här. Växa också på andra stränder herrilgare och flera skördar än på våra, ja, skäras de stundom af det klaraste guld, vår jordtorfva är sannerligen icke derför mera olycksdiger. Käre bröder, de fleste ibland oss hafva ifrån barndomen lärt hvad det är att kämpa emot fattigdomens frestelser: kanihånda förestår det oss ock att strida emot rikedomens och välmågans. Särdeles har i de af naturen bäst lottade delarne af vår landsort en märklig förändring inträdt, hvilken icke varit utan inflytelse på församliogslärarnes egen timliga belägenhet. En af vårt tidehvarfs statsklokaste män, sjelf hvarken rik eller högbördig, påstår om en stor ö i vår verldsdel. att der skall finnas en högre samhällsklass utan för-mätenhet och ett folk utan afund, och tillskrifver detta förhållande de verldsbekanta öboernes stora timliga lycka. Vårt land är ingen ö; det är icke :oss detta omdöme gäller. Fastheldre skulle det, för att sluta af somliga röster här i norden, kunna synas som antoge man : alltiog hulpet om blott alls vore fattiga, eller som kunde intet svidande hjerte klappa under annat plagg än ett obetaldt. Det fin: doek intet väsende mera umgängsamt än synden och än lidandet: de ingå i förbindelser med både fattiga och rika, de förstå att lämpa sig efter beggedera och lefva öfver allt på förtrolig fot. Fordrar mär nu med blind hitälskan att den, som skall något vara måste, framför, allt och utan undantag bafva. knapi af det timliga; lägger man icke då på den lekamliga fattigdomen en annan och fördelaktigare vigi än den vise mannen derpå lade då han bad: Fattigdom och rikedom, gif mig icke? De, som äfventyra att efter den vises ord alltför mätte varda, behöfva taga sig till vara att de icke neka och säga: Ho är Herren? ehvad deras öfverskott. öfver det dagliga sbrödet må härröra af en ärfd jord eller förvärfvade märingsutvägar eller ett embetes vilkor. Den ene ssom den andre skall stå Gud till svars för sin förwvaltning äfven af detta ringa pund; den ene som den andre förspiller ju sin salighet om han icke först söker efter Guds rike och dess rättfärdighet. Der är ingen tillr cklig anledning till den förmodan att hädanefter betydligt mera än hittills deras antal skall ökas, hvilka hafva sin näring af evangelium och deraf hafva mera än näringen. Så länge den enskilte församlingen ännu anses vara något för sig, ehuru ned andrå i lefvande gemenskap förbunden, så länge hon har sig ålagdt att, så godt hon kan, sjelf föda sin själasörjare — och detta förhållande torde icke så hastigt finnas alldeles olämpligt — så länge kap det icke förekommas att lärarenas verldslige vilkor skola vara olika., Särdeles då när denna skiljaktighet beror icke på arbetets, utan på välståndets olikhet i de särskilta församlingarne, torde den här i landet stundom öfverklagade och missbrukade, men i andra kyrkosamfund anbefalda flyttningen ifrån en verkningskrets till en annan hafva en bestäm . else att uppfylla. Ett och annat embete i församlingen är så rikt försedt med verldsliga förmåner, att dess innehafvare behöfva mycken vaksamhet och mycken nåd af Gud, om de icke skola falla i rikedomens frestelser och snaror. All timlig rikedom blir en förhbannelse, när den orätt behbålles eller orätt brukas; men den får icke derföre bortkastas,: ty den är änmnad till en välsignelse i den trogne skaffarens hand. Det är ingalunda säkert att det i sjelfva verket vore så välgörande, om ingen enskilt funnes som -: hade något att hjelpa med äfven i det timliga; det alleaa är säkert att den der kan göra godt och gör det icke, honom är det synd. Det är utan tvifvel en förbättring och icke en försämring i vår borgeliga lagstiftning, att fattigfogdens kall, hvilket i en förderfvad tid troligen icke kan undvaras, alltmera skiljes ifrån själasörjarens menniskovänliga värf. Att vara den nödstäldes målsman och försvarare, är ett uppdrag som en Kristi tjenare har af sin herre, och detta hvarken vill eller kan någon lag betaga en evangelisk lärare. I intet land och i ingen bekännelse har funnits något pre sterskap med kristligt namn, hvars flertal gjort sig kändt för obarmhertighet och hårdhet... En af krisstendomens afgjordaste vedersakare, ett snille, hvars namn för ett århundrade tillbaka icke utan bäfvan uttalades af fromma läppar, blef en gång af en skald, som sedermera vann ett rykte, anmodad att afgifva sitt omdöme om ett haåns arbete, hvars ämne var barmhertigheten. Det är eit fel, mente den snillri ke domaren; der förekommer ingenting onnr prester: na: presterna äro dock, så beiygade den fruktade presi bataren, den menniskoklass som bevisar den största barmhertigheten. Vi böre icke försmå dett: ojäfviga vittnesbörd, Andre säga annorlunda; mer man sku, le icke yttra sig med så mycken bitterhet om undan. 2gen, derest man icke visste att de äro undantag. Har den verldsliga delen af fattigvården, i der mån sådant låtit sig göra, blifvit aflyftad ifrån det svenska presterskapets axlar, så återstår bland anna: ännu ett åliggande, den rent borgeliga delen af folkanteckningarne och de dexmed förknippade sysselsättningar, hvilket upptager eudast alltför många dagar af den tid som behöfdes tör audeliga ändamål. En af vår svenska församlings gagneligaste inrätt. ningar, de välsignelserika! husförhören, blifva isynnerhet lätteligen derpå lidande. Alla de bemödanden, som niviske lärare göra för att undanrödja dessa olägenheter samt uppehålla och höja busförhören: anseende och nytta, förtjena församlingens välvilligaste erbännande. Låtom oss, käre bröder, på dessa fromma sammankomster lägga all den vigt som tillkommer dessa vänliga tillfällen. att förkunna och ntlägga Guds ord i de enskilta husen, hvarest detta lika litet som i templen kan undvaras. Guds ords offentliga predikan samt sakramenternas högtidlige förvaltning är och förblifver läroembetets heliga hufvudsak. Så väl ungdomöns som de äldres samveisgranna beredande till den heliga nattvarden är häruti att inbegripa. Men dernäst står onekligen bibelförklaringen och den husliga katechisationen med sina rika anledningar till det förtroligare samtalets, det vanliga umgängesspråkets gerna hörda ton, sådan äfven denna kan och bör framträda, visserligen enfaldig och okonstlad, men icke derför mindre ren och ädel. Ingen annan del af vår själavård kan göre denna nästån öfverallt älskade verksambet öfverflödig: Den enskilta själavården har fått ett nytt fält för sig öppnadt genom de åtgärder å presterskapets sid, hvilka påkallas såsom en följd af den uppenbarö kyrkopliktens upphäfvande. Snart har ett år förflutit sedan författningen rörande denna vigtiga ändring begynte tillämpas i församlingen. Vifå således snart begynna erfara huru många af de olycklige, hvilkas missgerningar ådragit sig den verldsliga maktens näpst, försumma i hela år att anmäla sig till någo: :samtal med sina själasörjare och till återinträdauvd: ä församlingen. Det är vår oafvisliga pligt at gå efier de borttappade, att i all saktmodighet och kärlek söka leda dem till rätta, dervid ieke heller til förgätandes omsorgen att, så vidt möjligt är, bidrag: att försätta dem i sådan yttre ställoing som förminskar frestelsen till återfall. Hörer han dig, så hai ser du förvärfvat din broder: detta är vår menoniskoälskande mästares kyrkotuktslag. Herren låter de: höras liksom vore det vi och icke han som förvärf vat och förvärfvar själarne. Den frimodige ander uppehålle oss att vi icke måtte förtröttas eller afskräckas af all den hårdhet, köld och otack, som möter oss på denna törnbeströdda stig! Den är dock herrans Kristi egen väg: han undfick syndare och åt med dem; Ickeunder att det är smälekens och förYdmjukelsernas väg. Blånd de många ansvarsfulla angelägenheter, som me uwsamt hvila på våra hjertan, hafva de nu an: wpts för stunden böra närmast fästa vår upp förda sh Å ärksamb et. Om dem och om ännu flera vore dei MT vigtigt att med hvarandra samråda. Det högSE . siutället börtill är. oss genom våra loga a Nk ocet för deita år. Prestmöte får, såsom vi vete bolag anträda utan att de vetenskapliga ämnen one orl8 afhandles, blifvit i tryck sammanförd: RE inst tre månader före mötets bör och detta arbete mins jan varit bland presterskapet utdeladt, Detta låter sig i år icke göra innan riksmötet sammanpt der