DEN SKÖNA GABRIELLA ).
Ar
AUGUSTE MAQUET.
ÅTTONDE DELEN.
Kan ni nu fortsätta? frågade Henriette
när den lille mannen tagit in.
Ja, min fröken... välan, mina damer, i
morse inträffade det förfärliga ögonblicket.
Jag strök just som bäst omkring uti försalen,
fast besluten att ej låtsa om någonting, då
konungen slutligen gjorde mig tecsen attfölja
sig ut i trädgården... Ja sån, utropade hans
majesät när vi voro på tu man hand, det
är dylika rapporer man fraraför till mig...
ja så, du vågar misstinka markisinnan — aj,
hertiginnan heter det gudbevars numera — elän-
dige skurk, du vågar.... Ack mina damer,
hvilka - fasansfulla ord för en ädlings öron
fick jag ej lyssna till!
DEntragueerna voro nära att utbrista i gap-
skratt vid den lilla nybakade adelsmannens
komiska berä:telse, men som en dylik mun-
terhet allt för mycket skulle hafva blottstält
deras värdighet beberrskade de den.
Nå, hvad svarade ni, min bäste herr la
Varenne ? frågade fadern.
Hvad jag kunde.n
Ni anklagade väl icke mig ? utropade Hen-
riette.
Nej, min fröken, jag hade den skicklig-
heten att icke göra det... Sire — svarade jag
— det är icke mitt fel. — Nå då är det dens
fel, som har underrättat er in inde konun-
gen.
) Se A. B. n:o 54, 58, 57, 19, 69, 62-64, 67—68.
72, 74, 75—78, 81-80, 92-100, 102. 103,
193—108, 110 -114, 116-119, 122-132, 134,
135, 137, 140 178