DEN SKÖNA GABRIELLA ). Ar AUGUSTE MAQUET. ÅTTONDE DELEN. Kan ni nu fortsätta? frågade Henriette när den lille mannen tagit in. Ja, min fröken... välan, mina damer, i morse inträffade det förfärliga ögonblicket. Jag strök just som bäst omkring uti försalen, fast besluten att ej låtsa om någonting, då konungen slutligen gjorde mig tecsen attfölja sig ut i trädgården... Ja sån, utropade hans majesät när vi voro på tu man hand, det är dylika rapporer man fraraför till mig... ja så, du vågar misstinka markisinnan — aj, hertiginnan heter det gudbevars numera — eländige skurk, du vågar.... Ack mina damer, hvilka fasansfulla ord för en ädlings öron fick jag ej lyssna till! DEntragueerna voro nära att utbrista i gapskratt vid den lilla nybakade adelsmannens komiska berä:telse, men som en dylik munterhet allt för mycket skulle hafva blottstält deras värdighet beberrskade de den. Nå, hvad svarade ni, min bäste herr la Varenne ? frågade fadern. Hvad jag kunde.n Ni anklagade väl icke mig ? utropade Henriette. Nej, min fröken, jag hade den skickligheten att icke göra det... Sire — svarade jag — det är icke mitt fel. — Nå då är det dens fel, som har underrättat er in inde konungen. ) Se A. B. n:o 54, 58, 57, 19, 69, 62-64, 67—68. 72, 74, 75—78, 81-80, 92-100, 102. 103, 193—108, 110 -114, 116-119, 122-132, 134, 135, 137, 140 178