STOCKHOLM, den 4 Aug.
Det vigtigaste af hvad de med gårdagens
post-ankomna utländska tidningarne innehålla
utgöres af den artikel i franska Monitören för
den 27 Juli angående statsstrecket i Spanien,
sommnförut endast varit ofulkomligt känd ge-.
nom telegrafdepescher, men som under de
följande dagarne företrädesvis sysselsatt den
öfriga pressen. Ett rykte, ätt artikeln skulle
hafva ingen mindre än kejsaren sjelf jemte
Persigny till författare, har naturligtvis an-
setts gifva den ökad betydelse. Att man från
ett sådant håll icke kan vänta annat än ett
oförsynt försvar för ODongels och den
spanska kamarillans förrädiska stämplingar
emot Spaniens konstitutienella frihet, är be-
gripligt. Det uppseende, som den ifrågava-
rande artikeln väckt, föranleder oss emeller-
tid att anföra dess innehåll, som är föl-
jande:
Vi hafva med intresse följt de senaste tilldragel-
serna i Spanien; och vi hafva ända till en viss punkt
skänkt dem vårt bifall, under öfvertygelse att deraf
kunna sluta till en gynsam utsigt för ett varaktigt
grundande af den konstitutionella regeringen; ty
Frankrike, som i Europa representerar 1789 års ider,
kan icke hysa någon annan önskan än att se en grann-
stat, för hvars välfärd det lifligt intresserar sig, und-
vika anarkien oeh despotismen, dessa båda klippor
för allt framåtskridande, hvarje frihet; och då Espar-
teros minister syntes hafva hvarken kraft att före-
komma excesser eller den energi, som är nödig för
att leda ett stort land, så är det naturligt, att vi
med srmpati upptaga en förändring, som måste be-
fästa Isabella IIs tron. Några utländska tidningar,
som :ä:o förbländade af sin föga rättmätiga beun-
dran för ett namn, hafva bemödat sig att såsom ett
statsstreck stämpla en ministers afskedsansökan,
hvilken belt enkelt efter upprepade afslag blef af
drottningen bifallen. Hade detta innefattat ODon-
nels afsked, så skulle de ha funnit saken helt grund-
lagsenlig.- Partiandan borde aldrig så mycket van
ställa förhållandena och aldrig på sådant sätt bemö-
da sig att omstämma den allmänna meningen. Se-
dan tyå år befann sig Spanien i ett beklagansvärdt
tillstånd. Detta stora land, så länge-Europas skilje-
domare, hvars förbund ännu helt nyligen med så
mycken ifver söktes, hade nedsjunkit till en ganska
låg rang. Det hade hvarken finanser, eller arme,
sller flotta, eller handel, eller förvaltning, eller in-
flytande utomlands. I denna svåra belägenhet sökte
de äregiriga, istället för att befästa det bestående,
att rubba detsamma derigenom, att de antingen smic-
krade mängdens lidelser, eller ville förverkliga farliga
utopier. Den oreda, som sedan några år uppskakade
Sparien, härrör just från vissa ministrars olyckliga ide,
att genomföra ett statsstreck för fyra år sedan, då
Spatten var lugnt och i välmakt samt alldeles ingen
stor anledning tvang dem att hastigt förändra ko-
nungarikets lagar. På det att ett statsstreck skall
blifva legitimt, måste en yttersta nödvändighet rätt-
fårdiga. detsamm2, och det måste i allas ögon vara
enda. nedlet till landets räddning. Vi känna dem,
som drömde om statsstreck, icke för att ändra några
inrättningar, utan föratt störta tronen eller byta om
dynasti, det måtte på vara genom att förena Portu-
gal med Spånien utder huset Braganza eller genom
insättandet af ett. regentskap. Vi äro derföre mar-
skalk ODonnel tacksamma för det han försökt, utan
statsstreck, i Spanien återställa ordningen, denna för-
sta och oafvisliga grundval för friheten. Vi äro ho-
nom tacksamma derför, att han i de första ögon-
blicken användt hela sin omsorg på att, lika myc-
ket i sedligt som materielt hänseende, reorganisera
armn; ty det var icke nog, att åter hafva inrättat
bataljoner eller sqvadroner, det gällde framför allt,
att gifva dessa tappra soldater de enda driffjedrar,
som sammanhålla armån: pliktkänsla, trohet för su-
veränen, disciplin. Må vi således hoppas, att de se-
naste tilldragelserna skola blifva slutet på dessa
statsstreck och på dessa så olyckliga pronunciamen-
tos; ty vi önska uppriktigt, att Spanien, som eger
så många elementer till kraft och. välstånd, åter un-
der lugn intager den rang, som tillkommer det, i
stället för att nedsjunka till vissa sydamerikanska
republikers ståndpunkt, i hvilka man finner hvarken
fosterlandskänsla, eller medborgaredygder, eller upp-
höjda grundsatser, utan blott några generaler, som
med tillhjelp af de genom toma löften dårade solda-
terna, göra hvarandra makten stridig.
Några prof må anföras af det sätt, hvarpå
denna artikel blifvit uppfattad af den öfriga
pressen. — Journal des Debats prisar sig lycklig
att få konstatera öfverensstämmelsen mellan
dess egna åsigter af de spanska förhållan-
dena med dem, som finnas uttalade i det
officiella bladet.
Sieele tillåter sig väl, i en artikel under-
tecknad af hufvudredaktören Havin, med en
viss skygghet ett ogillande, men dess ängsligt
afmätta vändningar äro dock mindre beteck-
nande för sakernas ställning i Spanien än för
pressförhållandena i Frankrike.
Ehuru vi gerna läsa, säger nämde tidning, hvad
den officiella noten innehåller till förmån för ett
konstitutionelt statsskick på de lika långt från de-
spotism som från anarki aflägsnade principerna at
1789, så kuona vi dock svårligen medgifva, att
ODonnels försök icke varit något statsstreck,.
Utan tvifvel hade drottning Isabella full rätt att gö-
ra en modifikation i sin minister. Esparteros och
hans embetsbröders entledigande är fullkomligt lag-
ligt, men de åtgärder, som derpå följt, innebära en
kränkning af konstitutionen. Denna kränkning be-
gynner det ögonblick, då man skingrar de ledamö-
ter af cortes, som lagligen samla sig, för att till
drottningen på ett vördnadsfullt sätt frambära sitt
beklagande af de vidtagna åtgärderna. Då Monitö-
ren i dag tager till ordet, lemnar den tvifvelsutan
en omskrifning af de instruktioner, som franska sän-
debudet erhållit, och lägger i dagen den politik, som
ODonnel bör följa. I det han uttalar ett välför-
tjent ogillande af de ministrars handlingar och sträf-
vanden, som äro drottning Maria Christina tillgifna,
häntyder han tillräckligt derpå, att franska rege-
ringen icke kan ha några sympatier hvarken för en
reaktion med Narvaez i spetsen eller för en karli-
stisk munk-reaktion. Utan att vilja kasta skugga på
afsigterna, måste dock allt hederligt folk, vid åsy-
nen af så många olyckor, så mycket förgäfves ut-
gjutet blod, med oss beklaga, att ODonnel icke för-
stått, huru mycket den konstitutionella styrelsen ge-
nom Esparteros aflägsnande skulle förlora i kraft;
de skola beklaga, att han icke insåg, att den oför-
sonliga kamarilian betjenar sig af honom såsom
verktyg, för att efter ernådd seger kasta honom öf-
ver bord. Redan synas ODonnels senaste handlin-
gar och yttrade afsigter, liksom Monitörens not, va-
ra en protest mot denna oförbätterliga kamarillas
vansinniga fordringar.
Den engelska pressen
AL 08
är, som man lätt kan
-— wp
a 2