alltför mycket slägttycke med inqvisitionens
fordna, för att i våra dagar kunna med hopp
om framgång försökas. Då, enligt skriftens
intyg, Gud ur allehanda folk utsett sina trog-
na, sålunda alldeles icke instängande dem
inom vissa geografiska och politiska landamä-
ren, så torde ock menniskorna göra klokast
uti att ej för mycket uteslutande befatta sig
med dylika konfessionella egodelningear.
På grund af det här anförda, måste vi så-
ledes förorda ett snart upphäfvande .j min-
dre af de i missgerningsbalken ännu qvarstå-
ende straffbestämmelserna emot affall, än ock
ett enkelt afskaffande af konventikelplakatet,
detta gamla kläde, hvars försökta lappande
med nya klutar sista riksdagens erfarenhet
nogsamt visat vara alldeles fruktlöst. Med
berörde plakat, en slags skråförfattning på
det kyrkliga gebitet, är ingenting annat att
göra än att låta det taga samma väg som dess
ekonomiska själsförvandter. Uti det beklag-
ligtvis under mer än ett årbundrade lyckade
försöket, att åt en viss klass monopolisera rät-
tigheten att förklara bibelordet, ligger någon-
ting fullt ut lika papistiskt, som i det gamla
förbudet för lekmän att läsa bibeln. Den in-
vändning, som hämtas från möjligheten af
missbruk, är lika svag i det förra fallet som
i det senare, och döljer illa det verk!iga syf-
tet, nemligen att hindra folk ifrån att röra
sig på egen hand samt att så länge som möj-
ligt söka bibehålla en judisk förlät emellan
lärare och åhörare.
Vi hoppas, att rikets snart sammanträdande
ständer måtte med allvar betänka dessa vig-
tiga frågor och gifva dem en lösning, till-
fredsställande och fruktbringande ej mindre
i moraliskt och politiskt än i kristligt afse-
ende. Om Sverge och dess förhållanden kan
i detta fall sägas, och med än mera skäl,
hvad en engelsk statsman, lord Lyndhurst,
nyligen (midsommarsaftonen i år) yttrade i
öfverhuset i judefrågan: Vi ha i Stora Bri-
tannien lyckats införa en ärftlig monarki
med fria institutioner; men det finnes ett un-
dantag i: detta system af frihet, hvilket för-
öfrigt allmänt är gällande — en fläck, enligt
min tanke, som bör utplånas. Låtom oss bann-
lysa detta enda stadgande inom kretsen af gamla
förlegade lagar, eller låtom oss snarare rycka
detsamma ur lagboken, och sålunda fullkomna
ett system, som är grundadt på denna för-
nuftets och rättvisans eviga princip, enligt
hvilken borgerliga rättigheter icke äro bundna
af religiösa meningar.