ERA RER RR LE SRA ENA CO OA IRENE ANAR
AE NRA
Tyst, sirex, afbröt markisinnan vänligt, jag
välsignar nu himlen derför !
Ni har ingen aning om hvad jag led, Ga-
briella . .. ni kan ej tänka er de helvetiska
qval, hvilka söndersleto min själ... Men nu
är det förbi, och det närvarande är Gud ske lof
alltför lyckligt för att vi ej med nöje skulle
förgäta det förflutna !
Ack ja, må det förflutna för evigt för-
svinna utur våra minnen ! svarade Gabriella.
Dock, tillade hon leende, har jag först en
bön till er, sire, en varm bön, som ni
måste lofva mig att uppfylla... Jag ber ers
majestät bevilja mina angifvare en belöning,
ty det är de hvilka förskaffat oss detta ögon-
blick af oblandad sällhet, hvaraf vi nu alla
tre njuta... utan dem hade jag troligtvis al-
drig vunnit en så lysande framgång ... Men
hvad söker ni, sire?... ni ser er ju så frå-
gande omkring. .
Jag tittar efter om hertigen har kommit
hit så der...
Ensam?... Jojo men, svarade Mayenne.
Jag är ej misstrogen, sire... jag förtror mig
blindt till de englar jag möter! ng
Herr de Mayenne gjorde ännu meras, inföll
Gabriella, bhan emottog en följeslagare af
min hand.
Markisinnan fattade skalkaktigt konungens
Ag och förde honom hastigt uttt grottan,
vid hvars ingång Esperance postade.
Se sjelf, tillade hon leende och. pekade
på den unge mannen, hvilken, tankfullt stödd
emot en klippa, vårdlöst lekte med sitt värj-
äste. ;
Ah, se här hafva vi den gunstig herrn
mumlade konungen igenkännande sin rival,
Det var just med denna ;vackra gosse som
man påstod att ni stämt möte uti Monceaux,
Jo jo, Gabriella, ni lär föredraga Crillons
skyddling framför Henrik IV!... Ha, ha, ka!