och vältalighet... Ni har endast fullbordat
verket, sire, och det är jag som nu ber ers
majestät om förlåtelse ... Parbleu! ni ser mig
här vid edra fötter, men sannerligen jag vet
huru jag skall kunna resa mig upp igen.s
pe arrande af sinnesrörelse föll hertigen
å knä.
p Ventre-Saint-Gris! det blir min sak, ut-
ropade konungen och upplyftade med tårfyllda
ögon den förvirrade Mayenne.
Det var ett högtidligt ögonblick. De begge
prinsarne hvilade i hvarandras armar, qväfda
snyftningar framträngde ur derag bröst, och
glädjetårar rullade utför deras kinder.
Ej en gång den känslolösaste menniska hade
likgiltigt kunnat åse denna skakande scen.
Det är då verkligen sant! utbrast konun-
gen och omfamnade Mayenne ännu hårdare.
All fiendskap är slut! ... Allt split förbil...
Ack, min kusin, hyilken lycka, hvilken säll-
het! .. Frankrike har fått fred, och jag en
vän I
Huru skola vi väl kunna tacka Gud nog!
mumlade Gabriella och sammarknäpte med
salig förtjusning sina händer.
Och er! inföll konungen, ilande från
Mayenne till Gabriella. Ack min ljufva en-
Igel, tror ni väl att man skulle kunna glömma
jatt tacka er... ni,skaparinnan at denna omät-
liga fröjd... Se bär, min kusin, försoningens
engel. .. se- här min skyddsengel . . . den full-
komligaste qvinna i hela mitt konungarike!
Och den öfverlycklige monarken tryckte sin
älskarinna till sitt hjerta.
Det är åtminstone icke jag som säger mot-
satsen, försäkrade Mayenne med värme:
Och man vågade förtala hennel återtog
konungen, och jag, förblindade dåre, jag kom
hit för att öfverraska, förolämpa oeh smäda
henne !