och vältalighet... Ni har endast fullbordat verket, sire, och det är jag som nu ber ers majestät om förlåtelse ... Parbleu! ni ser mig här vid edra fötter, men sannerligen jag vet huru jag skall kunna resa mig upp igen.s pe arrande af sinnesrörelse föll hertigen å knä. p Ventre-Saint-Gris! det blir min sak, utropade konungen och upplyftade med tårfyllda ögon den förvirrade Mayenne. Det var ett högtidligt ögonblick. De begge prinsarne hvilade i hvarandras armar, qväfda snyftningar framträngde ur derag bröst, och glädjetårar rullade utför deras kinder. Ej en gång den känslolösaste menniska hade likgiltigt kunnat åse denna skakande scen. Det är då verkligen sant! utbrast konungen och omfamnade Mayenne ännu hårdare. All fiendskap är slut! ... Allt split förbil... Ack, min kusin, hyilken lycka, hvilken sällhet! .. Frankrike har fått fred, och jag en vän I Huru skola vi väl kunna tacka Gud nog! mumlade Gabriella och sammarknäpte med salig förtjusning sina händer. Och er! inföll konungen, ilande från Mayenne till Gabriella. Ack min ljufva enIgel, tror ni väl att man skulle kunna glömma jatt tacka er... ni,skaparinnan at denna omätliga fröjd... Se bär, min kusin, försoningens engel. .. sehär min skyddsengel . . . den fullkomligaste qvinna i hela mitt konungarike! Och den öfverlycklige monarken tryckte sin älskarinna till sitt hjerta. Det är åtminstone icke jag som säger motsatsen, försäkrade Mayenne med värme: Och man vågade förtala hennel återtog konungen, och jag, förblindade dåre, jag kom hit för att öfverraska, förolämpa oeh smäda henne !