skilliga af de reaktionära och junkerliga bla-
den i Tyskland ha artiklar i samma riktning,
emedan de veta, att agitationen mot Danmark
nu, såsom 1848, kan vara ett godt aflednings-
medel och bringa en stor del af de liberala
att lemna vind för våg hvad som ligger dem
rmast, för att sysselsätta sig med inbillade
rättigheter och. eröfringslystna framtidsdröm-
mar, som erfarenheten visat icke lemna annat
resultat än seger åt reaktionen och en be-
dröflig politisk Katzenjammer,.
Närmaste anledningen till den betydligt för-
stärkta agitationen bar man hämtat af den
holstein-lauenburgska domänsaken, som i sig
sjelf är en politisk obetydlighet, men hvilken
Österrike och Preussen synas vilja begagna,
för att kunna bringa Danmarks politiska för-
hållanden å bane vid förbundsdagen och åter
få ett finger med i danska monarkiens inre
angelägenheter. De ofta förekommande och
lika ofta motsagda notiserna om noter och
svarsnoter rörande denna sak, ge tyska tid-
ningarne anledning att litet emellan röra vid
denna sträng, bvarvid de dock föga befatta
sig med den sak, som är i fråga, utan mest
uppduka en hel mängd gamla och nya be-
skyllningar mot Danmark. Man talar härvid
med stor ovilja om helstaten såsom en dansk
tvångsinstitution, särskilt anordnad för att un-
dertrycka monarkiens tyska minoritet, utan att
låtsa derom, att denna institution blifvit Dan-
mark påtrugad af den s. k. veuropeiska nödvän-
digheten, hufvudsakligen representerad af de
båda tyska stormakterna, och att det natio-
nella parti i Danmark, mot hvilket tyskarne
företrädesvis utgjuta sin vrede, ingenting hö-
gre önskat och önskar, än att Danmark kunde
bli qvitt de tyska förbundsländerna. Man kla-
gar bittert deröfver, att Danmark för sina sär-
skilta angelägenheter har en verkligt konsti-
tutionel författning med en demokratisk re-
presentation, under det hertigdömena deremot
sakna en sådan; men man glömmer underrätta
de liberala i Tyskland derom, att det just är
de egentliga schleswigholsteinarne, ridderska-
pet och byråkratien i hertigdömena, som, med
all makt och med allt det moraliska stöd de
kunna erhålla af förbundsdagen och af den
tyska koaservatismen och junkerligheten, käm-
pat och protesterat emot ett konstitutionelt
statsskick och möjligen skulle funnit sig rätt
väl i danska helstaten, om den danska demo-
kratien blifvit alldeles krossad och om hel-
statsförfattningen blifvit affattad i absolutistisk
anda. En stor del af de liberala män i Hol-
stein, som 1848 läto bedåra sig af de förrädi-
ska prinsarne och junkrarne; torde nu i Jlik-
het med Bargum ha issett, att från det hål-
let ingenting är att hoppas för frihet och ut-
veckling, och det s. k. nyholsteinska par-
tiet, som önskar uppgifvandet af alla schles-
wigholsteinska grillfängerier, och att Holstvin
för sig sjelft allvarligt tänker på reformer och
framåtskridande, har tvifvelsutan erhållit en
icke obetydlig tillväxt. Emellertid har den
nu pågående agitationen icke förfelat att i
Holstein framkalla en viss jäsning och oro.
Ur ett oss tillhandakommet enskilt bref från
Altona meddela vi följande utdrag, som, om
det ock måhända visar sakerna i öfverdrifvet
mörk dager, dock vittnar derom, att ställnin-
gen är betänklig och icke på längden kan
vara hållbar:
Af hvad jag kunnat finna genom aktgif-
vande på det allmänna samtalet inom kretsar
af olika samhällsklasser, frukta alla för ett
nytt uppror och mena, att förhållandena här
stå ungefär lika illa som i Januari 1848. Och
dock befinna vi oss här (i Altona) ickei hjer-
tat af Holstein; den stora befolkningen här
på platsen är, om icke antischleswigholsteinsk,
dock antiridderskaplig, såsom det anstår goda
borgare och köpmän. Ministern för Holstein,
geheimerådet Scheele, som för ögonblicket fö-
retager en embetstesa i detta hertigdöme, skall
derföre erhålla ett proportionsvis godt motta-
gande i denna stad. Föröfrigt är det icke
ensamt tyskarne, som genom upproriska kor-
respondensartiklar, genom utgifvandet af bro-
schyrer i schleswigholsteinsk anda och på
otaliga andra sätt, som endast tyskar kunna
påfinna, göra allt hvad som står i deras makt,
för att upphetsa folkstämningen; nej, äfven
en högt stående dansk dam bidrager genom
sitt underliga beteende till att göra det onda
värre. Icke nöjd med att ha besökt sina brö-
der, Augustenborgarne, och i deras sällskap
rest omkring i Tyskland, gör hon nu slutli-
gen en resa till Hamburg i vårt omedelbara
granskap, med prinsen af. Noer, logerar med
honom på ett hotell der, och ditväntar i mor-
gon sin andre broder, hertigen. Hela denna
kombination af upproriska adelsmän, lands-
förrädiska prinsar och högtstående gynnare
har bragt det derhän, att det antidanska par-
tiet höjer bufvuZet högre än någonsin förr;
och hvart man kommer hör man detta dofva
mummel, som ofta plägar föregå de revolu-
tionära rörelserna. Hvarje loyal dansk man
härnere måste säga till sig sjelf: detta kan
icke hålla sig längels Att den holstein-
ske ministern kommer att dömas, då hans sak
nästa månad kommer före, anser jag för otvif.
velaktigt, och om den schleswigholsteinska
hydran då till en början skall låta sig. nöja
med detta offer, beror väl närmast på hvem
som blir hans efterträdare och i hvil::en anda
han försöker att regera detta oregerliga folk,
Men jag, som alltid varit helstatsman, begyn-
ner nu verkligen att vackla i min tro på nå-
gon annan slags helstat än en personlig union
mellan Danmark-Slesvig och Holstein-Lauen-
burg.n j o ö
Vi behöfva icke erinra våra läsare derom,
att den högtstående damen, som här omtalas,
icke kan vara någon annan:än sjelfva enke-
Arattninsen af Danmark.