lingssätt tvungit er att ett ögonblick hysa om
min älskarinna och mig.
Henrik höjde långsamt sin sänkta panna,
och på hans ädla ansigte återspeglade sig tyd-
ligt hans högsinnade själ. Gabriella aftorkade
sina tårar, och Mayenne spratt till när han
mötte hennes öppna och ljufva blick,
Det som händt tillintetgör allt, hertig!
utropade Gabriella och närmade sig Mayenne.
Vi hafva ingenting sagt... Återtag edra
edra ord... Någon annan än jag skall aldrig
få vetskap om dem!
Mayenne bleknade; detta ömma hjertas oegen-
nyttiga granlagenhet och förtviflade utbrott
gjorde på honom ett djupt intryck, Urstånd
att dölja sin förvirring, sänkte han hufvudet,
såsom konungen gjort nyss, och likt en verk-
lig bonde, vred han obeslutsamt hatten mellan
sina tjocka fingrar. En hårdnackad strid eg-
de rum inom prinsens breda bröst; det var
högmodet och erkänslan som brottades.
Skulle det onda eller det goda segra?
Henrik såg hans tvekan och han tog den
för en återstod af misstroende.
Ni fruktar ett försåt utanför slo!tet, in-
föll han lifligt. Åh, jag förstår!... Det är
ett grymt tvifvel på min heder, prins, men ni
har rättighet att befara allt efter det som till-
dragit sig här... Dock, äfven denna. miss-
tanke skall jag undanrödja ... jag skall sjel
följa er så långt ni önskar det... min per-
son skall ansvara er för er egen... Nåväl,
min kusin, är ni belåten med den gisslan jag
erbjuder er... Svara, eller gör blott. ett tec-
ken, jag står till er tjenst.
Ah sirel utropade Mayenne, hänförd af
denna utomordentliga själsstorhet, hvarföre så
mycket krus med mig?... Jag är ingenting
annat än er undersåte ... det är min plikt att
tjena er... Jag var ju utomdess redan till
hälften vunnen genom markisinnans godhet