lingssätt tvungit er att ett ögonblick hysa om min älskarinna och mig. Henrik höjde långsamt sin sänkta panna, och på hans ädla ansigte återspeglade sig tydligt hans högsinnade själ. Gabriella aftorkade sina tårar, och Mayenne spratt till när han mötte hennes öppna och ljufva blick, Det som händt tillintetgör allt, hertig! utropade Gabriella och närmade sig Mayenne. Vi hafva ingenting sagt... Återtag edra edra ord... Någon annan än jag skall aldrig få vetskap om dem! Mayenne bleknade; detta ömma hjertas oegennyttiga granlagenhet och förtviflade utbrott gjorde på honom ett djupt intryck, Urstånd att dölja sin förvirring, sänkte han hufvudet, såsom konungen gjort nyss, och likt en verklig bonde, vred han obeslutsamt hatten mellan sina tjocka fingrar. En hårdnackad strid egde rum inom prinsens breda bröst; det var högmodet och erkänslan som brottades. Skulle det onda eller det goda segra? Henrik såg hans tvekan och han tog den för en återstod af misstroende. Ni fruktar ett försåt utanför slo!tet, inföll han lifligt. Åh, jag förstår!... Det är ett grymt tvifvel på min heder, prins, men ni har rättighet att befara allt efter det som tilldragit sig här... Dock, äfven denna. misstanke skall jag undanrödja ... jag skall sjel följa er så långt ni önskar det... min person skall ansvara er för er egen... Nåväl, min kusin, är ni belåten med den gisslan jag erbjuder er... Svara, eller gör blott. ett tecken, jag står till er tjenst. Ah sirel utropade Mayenne, hänförd af denna utomordentliga själsstorhet, hvarföre så mycket krus med mig?... Jag är ingenting annat än er undersåte ... det är min plikt att tjena er... Jag var ju utomdess redan till hälften vunnen genom markisinnans godhet