naviska länderna ömsesidigt? Jag är viss på, att ett större ångfartyg skulle med fördel kun; na, äfven för godt pris, öfverföra ett sällskap danska medborgare och medborgarinnor af alla klasser, härifrån till Stockholm och omvändt. Jag tror mig här hafva påpekat något, som för den enskilta spekulationen vore att tänka på. Det är icke sällan ångfartyg från Hamburg gjort lustturer till Havre; på långa jernvägssträckor har samma experiment mångfaldiga gånger försökts och lyckats; att något sådant numera skulle kunna lyckas äfven och till och med företrädesvis mellan de skandinaviska länderna, derför tyckas alla förhållanden afgifva en tämligen säker garanti. Bland i den sista tiden här inträftade remarkablare dödsfall har ni säkerligen sjelf redan anmärkt fru Gyllenborgs och fru Anna Nielsens. Den: förra egde äfven för den svenska publiken ett speciellare intresse, så till vida som hon i sitt senare gifte var förenad med en svensk man, den hit flyktade Ehrensvärd, den der här antog namnet Gyllenborg. Hon hade i de sista åren varit sängliggande af en benskada, och hennes höga ålder gjorde för öfrigt hennes frånfälle mindre oförmodadt. Som man vet, går och gäller fru Gyllenborg såsom författarinna till de på sin tid så omtyckta Hverdagshistorierne, men frågan om huruvida hon verkligen var det, står ännu oafgjord. Skulle jag härutinnan vilja pussera en mening, hvilken för öfrigt är stödd på uttryckliga påståenden af en man, hvilken af gammalt stått familjen Heiberg mycket nära, har fru Gyllenborg visserligen haft sitt finger med i dessa förträffliga noveller, måhända utkastat planen till dem, lemnat värdefulla bidrag till karaktersteckningarne och strött öfver det hela mycket af sitt fina skämt och sin stora anekdotskatt (hon var bekant för begge), hvaremot det detaljerade utförandet likväl skulle tillfalla hennes son, den frejdade Heiberg, vådevillförfattaren, astronomen, filosofen m. m. Här i Danmark bevaras . anonymiteten och pseudonymiteten för öfrigt helt annorlunda än t. ex. i Sverge, der få författare lyckas i längden dölja sig, och der de i allmänhet väl icke lära bry sig synnerligt om att de bli upptäckta. Under det den der blott är en genomskinlig slöja, hvarmed en eller annan roar sig med att betäcka sitt författareansigte, är den här en mask; som det anses i högsta grad otillbörligt att söka lyfta. Den verkliga förf. till Hverdagshistorierne är sålunda ännu alltjemt en stor obekant,, och jag ärnar för min del icke drifva undersökningen härutinnan längre än jag gjori. Det har varit trodt, att fru Gyllenborg skulle varit i besittning af åtskilliga papper rörande katastrofen 1792. Atminstone vet Jag att man i Sverge varit af denna mening. Sanningen lärer emellertid våra, att hon all deles icke eger några dylika dokumenter efter sin man. Det har blifvit mig berättadt, att Gyllenborg-Ehrensvärd verkligen skall hafva egt åtskilligt från den tiden af historiskt värde, och att han haft dessa papper förvarade i en kista, som i hans sista år blifvit uppsatt på en vind. Då man efter hans död gick att öppna densamma, för att taga i förvar den gömda skatten, skall emellertid kistan — befunnits tom. Antingen Ehrensvärd nu sjelf uppbränt papperen, eller någon förstått att smuggla dem derur, lika godt, men, som .sagdt är, enkefru Gyllenborg har icke haft några svenska memoirbidrag, som man förmodat, Äfven fru Nielsens bortgång har varit, om ej med visshet motsedd just nu, dock dessvärre i den sista tiden antagen som sannolikt snart att förvänta. Hon dukade under för en tärande sjukdcsn, ej för åren. Det var ett ögonblick man nästan hoppades att åter få se på scenen denna konstens utvalda prestinna, i sin art lika högtstående och sällsynt, som hennes man; men detta hopp skulle ej gå i fullbordan. Hennes begrafning firades i lördags under allmänt deltagande och många bevis på hur djupt denna förlust senterades i en vidsträckt krets. Jag hade fått mig en plats i en omnibus för att köra ut till begrafningsstället, vagnen var fullpackad, dä en person kommer andfådd springande med en kolossal krans af den sorten här allmänt lägges ned på grafvarne. Icke rum ens för ett barn i omnibusen! Konduktören beräknar platserna, räknar om igen och skakar på hufvudet. Slutligen räcker han halsen in genom dörrförstret: Mina herrar och damer, plats för en krans åt Anna Nielsen! — någon måste stiga ur! Jag reste mig ögonblickligen och steg ur; hvar och en i sällskapet var färdig att göra detsamma, hvilket naturligtvis dock ej benöfdes, S. B. — Den agitation inom tyska pressen emot Danmark. som visserligen aldrig upphört. men