STOCKHOLM, den 2 Aug. Utrikes Korrespondens. (Från Aftonbladets korrespondent.) Köpenhamn den 28 Juli. Medan politiken sjelfmant gör ett ögonblicks paus, låtom oss tala om annat! Vi hafva till en början det skandinaviska bokhandlaremötet. Efter det stora studentmötet i Upsala och Stockholm samt naturforskaremötet i Kristiania var det i sin ordning, att Köpenhamn också skulle ha sin del af årets skandinaviska, jag vill icke precist säga agitation, men verksamhet och hvad tysken kallar Verkehr. Den inre mening, som legat till grund för ifrågavarande bokhandlaremessa, är utan tvifvel fullkomligt riktig, och den kan till och med sägas så till vida hafva varit företrädesvis i ögonblickets riktning, som den afsett ett rent praktiskt och nära liggande mål. En af de danske talarne i Upsala eller Stockhol.n — jag minnes ej rätt hvilken — uttryckte den sanning, att man i sjelfva verket ännu vore långt ifrån att ömsesidigt känna hvarandras land och förhållanden så, som sig borde; det är nu visserligen påtagligt, att hvarje sådant större möte, som det sista studenttåget, väsentligen bidrager till att sprida och utvidga denna närmare bekantskap de skandinaviska folken emellan, men det är lika klart, att en allmännare och lättare utvexling mellan de skandinaviska litteraturerna måste i detta afseende verka ännu mera säkert, afgörande, mångsidigt, och denna verkan har företrädet af att ega kontinuiteten. Så länge vi icke söka att allt närmare lära känna, hvad der å ömse sidor skrifves, skola vi förgäfves söka fullt förstå och känna, hvad vi för hvarandra äro och kunna för hvarandra blifva, och så länge icke detta är vunnet, torde väl knappast allt vara fullt moget för uppfyllandet af hvad vi å ömse sidor önska. Men för uppnåendet af detta mål, detta litteraturernas närmande till hvarandra och oafbrutnare vexelverkan mellan hvarandra inbördes, är det naturligtvis af yttersta vigt, att bokhandeln i de skandinaviska länderna söker sätta sig i den möjligaste mest intima rapport sinsemellan, arbeta för undanrödjande af de hinder, hvilka ännu resa sig emot en lifligare trafik mellan de tre litteraturerna, samt inleda underhandlingar rörande större planer i gemensamt intresse. Det är just detta, som varit afsedt med det skandinaviska bokhandlaremöte, hvilket nyligen här egt rum. Om nu något större och betydligare resultat af detta möte blifvit i sådant afseende vunnet? Jag skall icke svara derpå; tiden skall först kunna visa detta. Men jag anser att det till en början är resultat nog, att representanter af bokhandeln i de tre skandinaviska länderna sammankommit, stiftat med hvarandra personlig bekantskap och i främsta rummet vunnit en förnyad bekräftelse på att de särskilta språk, hvilka de såsom litteraturens förläggare representera, endast utgöra närbeslägtade dialekter, lättförstådda redan vid första ögonblicket, förtrogna redan efter det att första steget till närmare bekantskap blifvit uttaget, att vidare en mängd ideer här blifvit utkastade, på hvilka man sedan kan spekulera vidare hvar för sig och af hvilka flera utan tvifvel äro fulla af framtid. Ett direkt och mera ögonblickligt resultat har knapt stått att begära, enär de vid mötet väckta frågorna på grund af tidens knapphet svårligen kunnat mer än preliminärt diskuteras, hvaremot särskilta komiteer, på mötets sista dag valda för de trenne rikena, fått sig öfverlåtet att närmare utarbeta de olika förslagen i väckt riktning. För mötets deltagare var det utan tvifvel en glad öfverraskning att se i sin midt tre eller fyra bokhandlare från — Finland; öfverraskning var det så mycket mera, som bestyrelsen icke ens ansett det fullt lämpligt at adressera någon direkt inbjudning till den fin ska bokhandeln. Finnarne kommo fullkom: ligt sjelfmant för att sluta sig till förhand:lingarna, och vågade sålunda för sin del gifva, hvad man knappast här vågat begära. Deras plats i församlingen var för öfrigt, af. sedt från alla politiska förhållanden, fullt berättigad, och de blefvo der helsade med lika mycken entusiasm, som de skulle varit dei med stilla vemod saknade. Bland ämnena för diskussionen upptogs äfven, på gifven anled: ning, frågan om att på diplomatisk väg söka hos ryska kejsaren utverka någon nedsättning i införselstullen å skandinavisk litteratur, en tull, hvilken, som man vet, är för närvarande i högsta grad tryckande och i synnerhetsnart sagdt mördande för skönlitteraturens alster. hvilka, i öfverensstämmelse med en i Finlanc vid tullbehandling gällande egendomlig åitskilnad mellan kategorierna vetenskapliga verk och vittra arbeten, draga derstädes en högre tull; än alla andra tryckta saker. I förbigående en oförgriplig fråga, framstäld till framtida behjertande! Det är redan en rundlig tid de naturhistoriska mötena mellan skandinaviska lärde reguliert försiggått; bokhandlarne hafva nu följt exemplet. Vore det icke möjligt att mellan de skandinaviska länderna statuera ännu flera liknande tillnärmanden i speciella ändamål, såsom t. ex. möten mellan skandinaviska jurister, för att söka öfverenskomma om planer till de trenne lagstiftningarnes bringande i vissa punkter till någon större öfverenstämmelse, mellan skandinaviska litteratörer, historici o.s. v.? Hvarför till och med icke skandinaviska möten mellan militärer? ... Och å andra sidan, kunde man icke ett kommande-år vara. betänkt på att utsträcka lustresor för alla och en hvar, Öe AK RR Rn RR AR