från bankens egentliga låme- eller diskontrörels
eller, såsom artikelförfattaren uttrycker sig, skrin
Isgd, hvarförutan ock samma fond, såsom afsed
att utgöra en förstärkning åt banken vid inträffand
förluster, svårligen skulle uppfylla sin bestämmelse
Haruvida bankbolaget bädanefter må till reservfon
den afsätta något utöfver de såsom minimum be
stimde fem procent af behållningen, blifver väl bo
!agets ensak, hvarmed K. M:t ej kunnuat eller ka;
sig befatta. (6)
Vidare är anmärkning gjord emot det stadgande
att före utdelningen af bankens årliga vinst afdra;
skall göras af förvaltningskostnader och osäkra for
dringar (bolagsregl. 4 41). Hvad detta ämne ä
stadgadt öfverensståmmer dock hufvudsakligen me:
bolagets eget förslag, lydande uti 435 sålunda: För
valtningskostnader och osäkra fordringar böra afdraga.
innan utdelning till lottegarne sker. Emellertid är här
igenom icke föreskrifvet, att, på sätt artikelförfatta
cen tyckes förutsätta, alla fordringar, hvilka möjli-
zen kunde förmodas vara eller framdeles blifva min-
dre säkra, skola såsom gifne förluster anses och frår
den till utdelning beräknade vinsten afdragas. Mer
sådana fordringar, som genom redan inträffade kon-
kurser eller andra lagligen giltiga orsaker kommi
i osäkerhetens kategori, böra ej vid vinstens uppgö-
sande beräknas såsom tillgång; hvarföre ock lagstif-
saren bort sådant förebygga. (7)
Hvad kassakreditivrörelsen angår, hade bankens del-
egare uti 5 6 af det genom dem föreslagna utlå
ningsreglemente intagit, hvad de sjelfve i detta ämn:
velat hafva stadgadt; och är 4 mom. i förslaget
ayssberörde af följande lydelse: Kreditivtagare er-
lägger förskottsvis en half procent å kreditivets hels
belopp och dessutom fem procents årlig ränta å de
summor, som deraf blifvit begagnade, då slutliqvi-
den uppgöres.s Härmed öfverensstämmer ock 45
mom, 3 af de nya bolagsreglorna, genom hvilka all.
så ingen nedsättning dekreterats i kreditivafgiften.
atan deremot bolagets egen önskan befinnes vars
uppfyld. (8)
Eaahanda är förhållandet med s. k. depositioner.
Genom de nya bolagsreglornas 44 är stadgadt: ;
mom. 1, att banken må, om och när sådant finnes
.lämpligt, låta penningar, till jemna hundratal riks
daler riksmynt, uti banken deponeras; i mom. 2
att banken å sådan deposition, med iakttagande aj
5 13 mom. 2 af bolagsreglorna, lemnar bevis, be-
talningsbart på viss tid efter uppsägning, samt i
mom. 3, att vid depositionsbevisets iovlösande erläg-
ger banken ränta, till högst tre proeent för året
beräknad, å den deponerade summan. Detta öf-
versnstämmer väl eek hufvudsakligen med bankdel!-
egarnes förslag, lydande uti utlåningsreglementets 3
sålunda: Det må bero af banken att emottaga depo
sition i jemna hundratal riksdaler, emot bevis, be-
talningsbart viss tid efter uppsägning. Vid bevi-
sens inlösande erlägges å det deponerade beloppe:
ränta, högst tre procent för år räknad.s
Uti de nya bolagsreglorna för Östergötlands enskil-
ta bank (g 43) och för Wermlands enskilta bank ( 44)
fiunnes i afseende på depositioner ingen bestämmelse
om räntans belopp eller maximum; och i bolagsreg
lorna för Örebro bank saknas all föreskrift om depo-
sitioner. Detta visar ock, hurusom K. M:t velat äf-
sen i denna detaljfråga stadfästa hvad bankernes
delegare sjelfve föreslagit, och ådagalägger alltså,
buru litet föredragande departementschefen hyst något
öfverdrifvet begär att reglementera eller fixera
räntan eller vutöfva förmynderskap,, med hvad mers
som artikelförfattarens finansiella ordbok i förening
med hans förmenta insigter i den finansiella logi-
kxen kunnat vid handen gifva. (9)
Om, såsom insändaren vågar hoppas, all grund för
det tadel, hvilket författaren af ofvannämde artikel
riktat emot den numera afgångne chefen för kongl.
fiaansdepartementet, befinnes undanröjd genom hvad
ar blifvit anfördt, borde man ock kunna förvänta,
att detta tadel skulle förstummas, så framt icke bloit
zlandersjuka skulle hafva utgjort dess källa. (10) Men
i sådant fall tjenar äfven den på fakta grundade ve-
lerläggningen till intet: denna kan dock måhända
bbfva gagnelig såsom en upplysande vägledning för
omdömet hos hvarje sådan läsarö, som är, lika med
iasändaren,
Vän af vättvise.