från bankens egentliga låmeeller diskontrörels eller, såsom artikelförfattaren uttrycker sig, skrin Isgd, hvarförutan ock samma fond, såsom afsed att utgöra en förstärkning åt banken vid inträffand förluster, svårligen skulle uppfylla sin bestämmelse Haruvida bankbolaget bädanefter må till reservfon den afsätta något utöfver de såsom minimum be stimde fem procent af behållningen, blifver väl bo !agets ensak, hvarmed K. M:t ej kunnuat eller ka; sig befatta. (6) Vidare är anmärkning gjord emot det stadgande att före utdelningen af bankens årliga vinst afdra; skall göras af förvaltningskostnader och osäkra for dringar (bolagsregl. 4 41). Hvad detta ämne ä stadgadt öfverensståmmer dock hufvudsakligen me: bolagets eget förslag, lydande uti 435 sålunda: För valtningskostnader och osäkra fordringar böra afdraga. innan utdelning till lottegarne sker. Emellertid är här igenom icke föreskrifvet, att, på sätt artikelförfatta cen tyckes förutsätta, alla fordringar, hvilka möjlizen kunde förmodas vara eller framdeles blifva mindre säkra, skola såsom gifne förluster anses och frår den till utdelning beräknade vinsten afdragas. Mer sådana fordringar, som genom redan inträffade konkurser eller andra lagligen giltiga orsaker kommi i osäkerhetens kategori, böra ej vid vinstens uppgösande beräknas såsom tillgång; hvarföre ock lagstifsaren bort sådant förebygga. (7) Hvad kassakreditivrörelsen angår, hade bankens delegare uti 5 6 af det genom dem föreslagna utlå ningsreglemente intagit, hvad de sjelfve i detta ämn: velat hafva stadgadt; och är 4 mom. i förslaget ayssberörde af följande lydelse: Kreditivtagare erlägger förskottsvis en half procent å kreditivets hels belopp och dessutom fem procents årlig ränta å de summor, som deraf blifvit begagnade, då slutliqviden uppgöres.s Härmed öfverensstämmer ock 45 mom, 3 af de nya bolagsreglorna, genom hvilka all. så ingen nedsättning dekreterats i kreditivafgiften. atan deremot bolagets egen önskan befinnes vars uppfyld. (8) Eaahanda är förhållandet med s. k. depositioner. Genom de nya bolagsreglornas 44 är stadgadt: ; mom. 1, att banken må, om och när sådant finnes .lämpligt, låta penningar, till jemna hundratal riks daler riksmynt, uti banken deponeras; i mom. 2 att banken å sådan deposition, med iakttagande aj 5 13 mom. 2 af bolagsreglorna, lemnar bevis, betalningsbart på viss tid efter uppsägning, samt i mom. 3, att vid depositionsbevisets iovlösande erlägger banken ränta, till högst tre proeent för året beräknad, å den deponerade summan. Detta öfversnstämmer väl eek hufvudsakligen med bankdel!egarnes förslag, lydande uti utlåningsreglementets 3 sålunda: Det må bero af banken att emottaga depo sition i jemna hundratal riksdaler, emot bevis, betalningsbart viss tid efter uppsägning. Vid bevisens inlösande erlägges å det deponerade beloppe: ränta, högst tre procent för år räknad.s Uti de nya bolagsreglorna för Östergötlands enskilta bank (g 43) och för Wermlands enskilta bank ( 44) fiunnes i afseende på depositioner ingen bestämmelse om räntans belopp eller maximum; och i bolagsreg lorna för Örebro bank saknas all föreskrift om depositioner. Detta visar ock, hurusom K. M:t velat äfsen i denna detaljfråga stadfästa hvad bankernes delegare sjelfve föreslagit, och ådagalägger alltså, buru litet föredragande departementschefen hyst något öfverdrifvet begär att reglementera eller fixera räntan eller vutöfva förmynderskap,, med hvad mers som artikelförfattarens finansiella ordbok i förening med hans förmenta insigter i den finansiella logikxen kunnat vid handen gifva. (9) Om, såsom insändaren vågar hoppas, all grund för det tadel, hvilket författaren af ofvannämde artikel riktat emot den numera afgångne chefen för kongl. fiaansdepartementet, befinnes undanröjd genom hvad ar blifvit anfördt, borde man ock kunna förvänta, att detta tadel skulle förstummas, så framt icke bloit zlandersjuka skulle hafva utgjort dess källa. (10) Men i sådant fall tjenar äfven den på fakta grundade velerläggningen till intet: denna kan dock måhända bbfva gagnelig såsom en upplysande vägledning för omdömet hos hvarje sådan läsarö, som är, lika med iasändaren, Vän af vättvise.