framkallade en generalsalfva från de på Puerta del
Sol echblonnerade trupperna, för hvilken flera oskyl-
diga föllo offer. Middagstiden kunde trupperna rycka
ffam och besätta kyrkan San Isidoro. Andra trup-
per tågade ur staden för att anfalla de upproriska
blick, då Pucheta och hans broder nedföllo döda. Då
låta dem behålla lifvet. Trupperna bemäktigade sig
snart alla positioner och började afväpna miliserna.
Kl. 3 gick jag genom de ännu rykande gatorna och
tyckte mig vandra i en stormad stad. Ännu är det
svårt att bestämma antalet af öde och sårade. Gar-
nisonens trupper hafva förlorat omkring 250 man, af
hvilka 3 eller 4 officerare och 25—30 soldater stu-
pat. Milisernas förlust är betydlig och uppgår till
minst dubbelt mot truppernas. Kl. är 10 på afto-
nen; staden är militäriskt besatt; och den djupaste
tystnad räder öfverallt.,
Enligt underrättelser från Madrid af den
gevär skulle då redan hafva blifvit aflemnade.
Generalerna Zabala, Serrano, Bedoya, Iriarte,
gifvit sig under regeringen, hade försvunnit.
En stor del af de deputerade höll sig likale-
des dold, och det troddes, att största delen
af dem begifvit sig till Sarragossa.
För påståendet, att franska regeringen på
förhand varit medveten om och medbrottslig
uti de kontrafevolutionära planer som fram-
kallat de senaste händelserna och dränkt
Spanien i blod, saknar man visserligen be-
stämda bevis; men att spanska hofvets bete-
ende blifvit med välbehag ansedt af Louis
Napoleon, derom vittnar franska sändebudets
hållning under och efter striden i Madrid.
Man erfar riemligen ätt sändebudet, så snart
segern förklarade sig afgjordt vara för ODon-
vel, hade lyckönskat såväl denne som drott-
ningen till denna utgång. Att han i öfrigt
gjort sitt till att åvägabringa den, kan man
sluta af följande yttrande i en madridertid-
ving:
nr E. Frankrikes sändebud, som i trots af den
starka hettan qvarstannat i hufvudstaden under af-
vaktan af de allvarsammaste tilldragelser, har befallt,
att alla sårade skola emottagas i det franska S:t
Ludvigs hospitalet. Han har icke lemnat drottnin-
ger under de sista dagarne. Den diplomatiska kåren
begaf sig likaledes till slottet. Allmänt anmärkte
man engelska sändebudet lord Howdens frånvaro:
Franska sändebudet i Madrid är markis
Turgot, som var fransk utrikesminister vid
statsstrecket den 2 December 1852.
Uti ett extra nummer af den officiella tid-
ningen för den 14 Juli, kl. Y, 1, läser man:
Upproret är besegradt, och lagens herravälde åter-
blifvit upplösta af militärmyndigheterna; likaledes
upplöses denna stads nationalgarde för att ombildas.
Från denna sista åtgärd äro de två kompanier af
nationalgardet undantagna, som förblefvo trogna sin
ed, drottningen och fosterlandet. — I närvarande
ögonblick, nemligen kl. 7 på morgonen, har man
börjat med nationalgardets afväpning. — Den ett
parti representerande minoritet af deputerade, som
lagstridigt församlat sig i cortes palats, har gått in
på att upplösa sig, sedan den emottagit den af rege-
ringen gifna förklaringen om dess orättmätighet.
Den nyssnämda förklaringen till de försam-
lade cortesmedlemmarne finnes äfven uppta-
gen i den officiella tidningen. Den är affat-
tad i ett bref från ODonnel tll cortespresi-
denten, general Infante, och lyder:
Min herre! Det är mig icke möjligt att efterkom-
ma den önskan, som ni yttrat i eder skrifvelse. Det
är bestämdt kändt, och regeringen vet det af offici-
ella uppgifter, att det antal deputerade icke är när-
varande i Madrid, som erfordras för att bilda cortes;
H. M:ts regering kan således icke tillerkänna den i
dag hållna församlingen den lagenliga betydelse, som
e. exe. gifver den; ty den bestod af en minoritet
af de konstituerande cortes, som icke egde den för
en öfverläggning nödvändiga friheten till följd af
den påtryckning, som upproret kunde utöfva på den.
Derföre har icke heller den nya ministerens utnäm-
ning blifvit kammaren meddelad. Dertill bemyndi-
gad af en i ministerrådet besluten kongl. ordonnans,
meddelar jag eder detta svar, och underrättar eder,
att hädanefter besvaras icke något annat bref, som
ni eller andra deputerade tillställa mig i cortes namn,
förrän dessa blifva lagligt konstituerade. Gud gifve
e. exe. ett långt lif! — Leopold ODonnel.
För öfrigt innehåller den officiella tidnin-
gen åtskilliga dekreter, såsom om belägringstill-
ståndets förklarande, uppmaningar till Madrids
invånare att upprätthålla lugn och ordning och
förtrösta på regeringens fosterlandskärlek, om
af- och tillsättandet af generalkaptener m. m.
Till civilguvernör i Madrid har Alonzo Mar-
tinez blifvit utnämd. Alla uti gatustriden så-
rade officerare hafva erhållit befordran, och
de soldater, som utmärkt sig i striden, hafva
fått Maria-Isabella-Luisa-korset med en må-
nadtlig pension af 30 realer; de sårades pen-
sion uppgår till 60 realer i månaden, och de
sem blifvit odugliga till vidare tjenst få 6 re-
aler om dagen. Dessutom må nämnas, att
ministern Rios Rosas blifvit utnämd till in-
spektör öfver konungarikets miliser; general
Prim, som lärer vara ämnad att blifva sände-
bud i Paris, har i nådiga ordalag fått afsked
såsom generalkapten i Granada och general
Maria Blanco dertill blifvit utnämd. General
Osset, bittills generalkapten i Valencia, är
förflyttad till de baskiska landskapen, och ge-
neral Echigue efterträder honom i Valencia.
I stället för den upproriske generalkaptenen
i Arragonien, don Äntoino Falcon y Abellan,
som frånvarande blifvit dömd: att ställas inför
krigsrätt, h r general Dulce dertill blifvit ut-
nämd. General Galiano har bl.fvit utnämd
till generalkapten i Estremadura, i stället för
general Lebreton.
Den uti ofvanstående skildring af striden i
Madrid lemnade uppgiften om antalet af döda
synes, att sluta af säväl flera andra uppgifter
som af sjelfva beskrifningen om det sätt hvarpå
striden förts, vara långt under verkligheten.
Man tager sålunda för afgjordt att de stri-
dande förlorat minst 2000 man. Ensamt den
efter mönstret af vincennerjägarne organise-
rade kår, som kallas madriderjägarne, lärer
ha förlorat femhundra man, de flesta i båjo-
nettstrid med miligernas Jsaerac hvilka å in.
från två håll. Motståndet räckte ända till det ögon-
var upplösningen allmän, och de upproriske begärde:
att få kapitulera; marskalk ODonnel lofvade attå
17 pågick afväpningen särdeles hastigt. 17,000
Ametler, Valdes och flera andra, som ickel
stäldt. Madrids deputation och municipalitet håfval.