vill gerna veta huru det skall gå till... Det
är vänners plikt att vaka öfver hvarandra,
det förklarade du mig sjelf nyss, och jag gaf
dig rätt; säg mig derföre nu i främsta rum-
met hvad du ämnar göra ifall den mongoli-
ske prinsen en vacker dag kommer och for-
drar, räkenskap af dig ?
Åh, uti ditt hus skall jag nog veta både
att försvara mig sjelf och att beskydda Ayou-
bani.
Tag då mitt hus.
Skönt!
Och när får jag se din Ayoubani?...
Det skall just blifva roligt, ty jag vet mig
aldrig ha sett någon indianska förut.
Olycklige! hon tager aldrig af sig slöjan.
Men du tager den väl af henne ibland,
tänker jag, om också endast för att beundra
hennes vackra ögon.
Jag känner hennes karakter; om hon visste
att jag visade henne för någon, så skulle hon
vara 1 stånd att icke mera vilja veta någon-
ting utaf mig!... Vänta litet, låt mig först
tämja henne... Längre fram skall jag nog
presentera henne för dig.
Som du vill, svarade Espårance. Men
förlåt mig, Pontis, det faller mig verkligen en
högst komisk id in.
Låt höra.
Om j begge, då j ären tillsammans, ute-
slutand-: begagnen er utaf pantomim, huru har
då ÅAyoubani kunnat meddela dig en så hop-
trasslad sak, som denna: Jag är enka, och
man har velat bränna mig lefvande; jag vill
vara okänd af alla, och så vida ni visar mig
för någon, lemnar jag er strax. . I annat fall
skall jag mycket gerna gå tilleruti ett främ
mande hus, med det vilkoret likväl, att den
mongoliske prinsen, hvilken är svartsjuk som
en tiger, aldrig måtte erhålla en enda aning
derom,. Vet du, Pontis, uppriktigt sagdt, så